Soon we are off

Japp nu börjar det onekligen närma sig.
Tanken är att om tre timmar är vi uppe i luften, men än är vi inte där.
Dimman ligger tät här uppe i Johanneberg och jag antar att ser något liknade ut i resten av stan. Undra hur det ser ut i Säve.
Jag ber till Gud att vi inte råkar ut för större förseningar.
Nu ska jag ta bussen till Nisse om en halvtimme. Har precis packat klart och jag känner mig ännu lite stressad.
Tror jag har fått med allt?!

Pass, check
Biljetter, check
Pengar, check
Kameran, check

Ja det e nog allt som är viktigt.

Tack alla mina söta tjejer som gjorde gårdagskvällen så mysig. Lav u såå much =)

And i'm off!
See u in Dublin!!


(I have to öva on my änglish)

Adios

They are gone.
And i'm drunk.
We are soon leaving.

14 timmar kvar mina vänner!! 14 timmar...

Nedräkningen har börjat...

Det är ett dygn kvar tills vi alla åker, jag och my gang till Dublin, mor och hennes crew till Rom och killarna som ska till Thailand. Många blir det som flyger iväg. Stackars pappa som ska vara ensam hemma i hela fem dagar. Inte ens Ibzen ska vara hemma utan förflyttas ut till Kvicksund. Farsgubben ska jobba på nyår, låter inte som det mest ultimata.

Förberedelserna inför resan är i full gång. Har inhandlat sånna där eluttagskonverterare, band till klänningen och varit och besökt frisören. Blev nästan bländad av håret som fick en oväntad ljus färg. Man skulle kunna säga att slingorna nu är ett minne blott och det är mer jämnfärgat blont. Hahaha, skumt, jag som fortfarande ser mig som mörkhårig med blonda slingor, jag får nog tänka om lite. Okända människor skulle nog beskriva mig som blond. Hahaha...

Sprit, groggvirke, snacks och dekorationer är inhandlade för ikväll. Nu ska jag bara städa iordning lägenheten. Den är egentligen jäklig dammig men jag tänker fuska och ta där det syns och köra en rejäl storstädning när jag kommer hem, kvällen kan ju innebära rätt mycket skit.

24 timmar mina vänner!! 24 timmar...

Home sweet home

Hem jag, tåget visade sig komma in för tidigt. Vem hade kunnat ana?
Fast taxikön var hysteriskt lång och det kom få bilar för att minska den.
Brevhögen bestod endast av några reklamtidningar och en hög räkningar precis som jag trott. Deprimerande.
Blommorna var inte vackra att titta på längre. Tror Chokladhjärtat inte heller är begåvad med de mest gröna fingrarna.
Hoppade direkt i sängen och kände känslan av att kunna sträcka ut sig, åt alla håll och kanter.
Visst lukade det en aning instängt men jag blev van efter en minut.
Hade förväntat mig mer stök efter bror och hans entourage som var här förra veckan, men det var ok.
Tyvärr såg det orent ut, då menar jag mer dammigt och orena spegelglas, men det är inget de kan klandras för. Det sket jag nog i när jag städade innan jag åkte.
Har hunnit packat upp väskan men sen fastnade jag framför 45 Minuter och Persbrant-intervjun. Satt och funderade på om han är het eller inte. Beslutsångest. Tror att jag kom fram till att han faktiskt är så.
Hittade en oskyddat nätverk att kapa för mitt trådlösa surfande. Fantastiskt. Är rädd att jag kommer utnyttja det i sängen och bli förlamad av att ligga där och surfa/spela/maila och allt annat som bara är tisfördriv på datorn.

Som du märker blev det väldigt dåligt med öl. Stan kändes öde när jag åkte igenom den på väg hem, och just nu känns det rätt bra att chilla hemma.

3 dagar kvar mina vänner!! 3 dagar...

Live från tåg 445

Ätnligen är jag på väg hem. Fast det är med lite av en nervös känsla i magen. Jag har ju inte varit hemma på tre veckor och det känns just nu som en ganska lång tid. Bävar lite för mina döda blommor, den stora räkningshögen, kalla säng och unkla instängda lägenhetsdoften. Och vem ska nu stoppa om mig på kvällarna, vem kommer och väcker mig med ett välplacerat hopp på mornarna, vem fixar maten till mig och vem står för skjutsen? Nog kommer jag sakna mamma och pappa de närmaste veckorna, men jag får helt enkelt se till att Chokladhjärtat fixar omstoppningen.
Givetvis ser jag fram emot att få komma hem, träffa alla, besöka bekanta "trygga" platser och vara lite "normal" igen.

Sitter nu på tåget och kunde inte hejda mig från att prova det här med att blogga direkt från sittplasten med halva Sverige som svischar förbi utanför fönstret i 200 knyck. Jag är ju än inte allt för van med det här trådlösa min nya fina dator är utrustad med. Fast SJ snodde 89 spänn för besväret. Eller, rättare sagt mamma. Sorry!
Jag är lite rädd att datorn ska halka ner från bordet framför mig i allt skakande som tåget har för sig. Som sagt, jag är ju inte van vid sånt här.
På tåget till Katrineholm var det givetvis övermycket folk för att inte tala om alla fruktansvärda väskor överallt. Varför åker jag idag min nöt? Kunde ju lika gärna åkt imorn med mer plast och ev lugnar. Men man får se det som en erfarenhet!

Vi får se vad som händer väl framme i Göteborg. Det pratas litegrann om öl och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var sugen. Frågan är bara var och när jag kommer hem. 21.17 säger tågtidtabellen men man vet ju hur det är med SJ och mellandagar. Efteråt ska jag hem för att sedan ta mig ner på stan igen. Då kan klockan vara närmare tio. Men folk ska väl ut idag oxå så ställerna är väl öppna. pubar och ölhak menar jag.

Frågan är nu om jag ska gå in till bistro-vagnen och köpa något för att stilla den kommande hungern. Vad ska jag då göra med datorn och väskan? Tjuven skulle ju iofs inte komma långt men jag har ingen lust att bli av med något i onödan!

Nej, nu ska jag blippa lite och hoppas på att tiden går fort så att jag snart är framme för att ta ett iskallt glas öl. Det vore mumma =)

Förklaring

Så hemskt är det inte.
Men det är jobbigt att folk inte förstår vad jag känner. Eller kan acceptera det.
Jag har det rätt bra här hemma när alla andra är ute och roar sig.
Visst är jag nyfiken på vad jag missar, men som jag skrev innan tror jag inte det är mycket.
Här hemma är det lek med Ibzen, My Fair Lady, boken och en påse nappar och massa julmust som är kvällens entertainment. Och det är faktiskt inte så farligt som det låter.
Det enda som gnager en aning är att jag kanske skulle gått ut iaf.
Visst det är inte försent än.
Men om jag väl bestämmer mig för att göra så kommer känslan att jag vill stanna hemma komma tillbaka.
Så det är lika bra att sätta sig i fotöljen, hälla upp mer julmust och öppna boken igen!!
Det kommer fler juldagar, utgångar, kvällar med vännerna och kraftigt överförfriskade stunder.
Jag vill inte tänka på hur det kommer vara om en vecka.
Vissa jag känner satsar väl på en tre veckorsfylla, haha.

4 dagar kvar mina vänner!! 4 dagar...

Pest eller kolera

Jag trodde inte att detta skulle hända. Nu har jag verkligen sjukigt lågt. Det är nu bevisat, jag är tant. Eller tråkig. Kanske bådeoch.
Har velat hela dagen om jag ska gå ut idag eller inte. Det är ju juldagen for christe sake.
Skjutade bror hem till Degerfors på morgonen och trodde att jag skulle ha bestämt mig tills jag kom hem på eftermiddagen. Försökte få råd av vänner i gbg men det hjälpte nada. Först var jag helt inne på att skita i skiten, sen skulle mamma ut och jobba i natt så för att slippa vara hemma själv ändrade jag tankebanorna. För att sedan ändra dem igen, jag vill helt enkelt inte.
Varför skulle jag egentligen gå ut, bara för att det är juldagen och man måste gå ut?!
Det känns långt borta att jag skulle träffa några nya roliga på förfesten, hitta nån snygging ute och allmänt få en positiv upplevelse av kvällen.
Jag vet givetvis att inget kan hända om jag sitter hemma men jag kan den här stan, jag kan de här människorna. Det känns som det är osannolikt att något nytt, spännande händer.
Dessutom ser jag inte fram emot att må allmänt skit imorn, spendera pengar jag borde spara till Dublin istället och spela glad och nöjd när jag inte alls känner att så är fallet.

Jag vet att det blir vad man gör det till. Gillar inte den negativa känslan som finns här men jag vill inte heller spela ett spel. Är det helt och hållet mitt fel att jag inte gillar den här stan, att det är den som får mig att känna mig kvävd och att de jag en gång kände inte alls känner längre.

Förlåt mig så himla mycket att jag hade mer drömmar än vad den här staden kan erbjuda. Jag är ledsen att det känns som jag hålls tillbaka här.
Jag är ledsen att jag saknar Göteborg så jag gråter!!

Godnatt!

Nu börjar det bli dags även för mig att lägga mig. Jag känner på mig att mina sista vakna minuter denna dag kommer tillbringas med näsan i boken jag längtat efter och väl fick av tomten. Det betyder att jag mentalt kommer vara någon annanstans och ev okontaktbar. Delar ju rum med bror nu när båda är hemma, han kommer bli sur på mitt osociala sätt.

Då vill jag bara meddela att det nu är fem dagar kvar, ja man kan ju nästan säga fyra.
Så här dags om en vecka kommer vi nog alla må. Då är det ju nästan ett nytt år. Mange fyller ju 25 och jag kan smått börja kalla mig tjugofem själv. Fast jag kanske börjar bli så gammal att jag vidbehåller min rätta ålder in i det längsta och snart står jag där och ljuger om den. Skulle vara en syn det!

5 dagar kvar mina vänner!! 5 dagar...

Jag har nog varit snäll för det blev många klappar

Nu känns det som om julen är över. Vi har ätit mat och delat ut julklappar.
Maten intog i år för första gången efter Kalle. Varför skulle vi egentligen stressa och äta innan när vi inte är speciellt hungriga? Så jag tog befälet och bestämde att vi skulle krydda maten med hunger och äta efter Kalle, även för att dagen skulle bli längre. Dessutom ville jag allra helst slippa "Kan du vissla Johanna" som jag är så förbannat trött på.
Så efter en massa lax, ägg och potatis tittade jag lite på Oceans Twelve innan jag somnade in i djup powernap. Mamma kom och väckte mig och ville ha julklappar fast för min del hade vi kunnat vänta ännu längre.
I tomtens säck hittade jag detta:

* Svart mössa - bra för kalla sthlmsdagar
* Svarta vantar - tror jag slarvade bort den ena av mina gamla på tåget så nya var på sin plats
* Vita hängseln - passar utmärkt till min ganster-outfit imorn
* Pengar till Dublin - skall spenderas mest på Starbucks. Och kanske en ev öl. Eller fler...
* "Snabba Cash" - jag har väntat sen jag vaknat på att få börja läsa, men har inte lyckats än
* Presentkort på tågkort i jan och feb - skönt då sparar jag nästan sex laxar
* Desperate Housewifes-spel - nyfiken och vill börja spela men den vill inte starta
* 5års dagbok - den senaste tog slut på min födelsedag
* Gästbok - skall invigas på festen
* Svart slips - alltid bra att ha. Nu leder jag slipsligan mot bror med 2-0. Hahaha...
* Godis - i tomtesäcken imorse

Nu tänkte jag sätta mig ner å fixa lite sköna låtar men mammas internetsladd vill inte fungera i mon gamla dator så jag blir tvungen att installera det där programmet på den här fina nya datorn. Kan väl erkänna att jag är inte riktigt nöjd med det.
Sen är det Snowroller på Svt. Självklart kommer jag sitta klistrad.

Btw, tycker jag att Ingvar Oldsberg är en klockren julvärd. Han är en riktigt mysgubbe. För min del kan han komma tillbaka nästa år.

Julafton!

Jag önskar alla er som läser denna blogg en riktigt god jul. Hoppas även ni har varit snälla så att vår vän tomten kommer förbi. Tydligen hade alla i min familj varit så för under vår gran ligger det massor av inslagna klappar.

Sa till mamma förrut att jag egentligen inte vill ha några eftersom det är som att vara röksugen. Man längtar efter första blosset och sen är allt det roliga över, man har blivit tillfredsställd.

GOD JUL ALLESAMMANS!!

Julen är här...

Julklapparna är äntligen inhandlade. Kan checka av julstädingen på listan. Mamma gör julmaten så det luktar mest sill i hela lägenheten. Granen är på plats, men den ser väl lite tunn ut måste jag säga. IRL ser den lite mer grann ut. Kom upp oväntat tidigt i morse för att jag skulle kunna vara på stan strax efter tio för att slippa alla hjorder av människor som likt mig panikhandlar. Mina ärenden gick så fort att jag har missuppfattat tiden resten av dagen. Redan kl två hade mycket gjorts men det kändes som hon var fyra-fem. Skumt. Skönt på ett sätt att ha bestyren avklarade, men vad ska man göra sen?

Så det blev film i päronens säng och sen hade vi någon form av pizza-glufsande hela familjen. Vem kunde ana att det i Eskilstuna fanns kebabpizza i klass med Degerfors?

Nä nu saknar jag Göteborg och Liseberg (skumt att det är sista dagen det är öppet idag, i kroppen känns det som det kommer vara öppet ännu längre när jag kommer hem) så jag ska nog titta lite på Lotta på tv för att få lite såndär go stämning änna.

Christer är hemma!

Det är väl bara att gratulera karln. De lyckades ta sig ner och den färden gick ju bra, inga uppbrunna raketer, inga trasiga landningshjul och inga trasiga vingar. Nu ska de bara komma ut ur farkosten innan vi kan ropa hej. Hörde nyss att experterna kallade landningen för nästan perfekt.

De hade ju tre landningsalternativ att välja mellan, Florida, Texas och Kalifornien. Undra var hans familj väntade någonstans. Att flyga emellan allt efter beslut tas är väl knappast något alternativ.

Hur mår tysken egentligen efter sex månader där uppe? Frågan är hur lång tid det tar innan han kan stå/gå normalt igen. Jag skulle vilja se de första bilderna på han när han försöker första gången. Lite Bambi på hal is skulle jag tro. Fatta den påfrestningen på kroppen. Ja det finns väl ganska mycket man är nyfiken när det gäller hur kroppen påverkas. Starten framför allt. Himla läskigt när man skjuts upp där. Och jag som inte ens vågar åka Uppskjutet, kanppt. För att inte tala om landningen. Fritt fall åker jag verkligen inte. Har aldrig tänkt på det, aldrig gjort det och jag kommer aldrig åka det heller. För det har ingen råd med!

Men en fråga har jag som återstår och som jag inte fått svar på än. Hur varmt/kallt är det ute i rymden under en rymdpromenad? Någon som vet?

Ja, välkommen hem då!

Nu väntar jag med spänning på de första intervjuerna om hur du haft det.

Hoppas bara att frågorna ställs av någon smart journalist som ställer andra frågor än hur känns det?!

Ett steg närmare hem...

Har precis bokat tågbiljetten hem på tisdag. Jag har hela tiden varit medveten om att jag ska åka hem på annandagen men inte riktigt förstått när det är. Nu är det ju bara några dagar kvar och det har inte sjunkit in i huvudet än. Vill faktiskt vara kvar här en liten stund till. Som vanligt. Men vad ska jag göra här, gå och dra fram tills jag börjar jobba igen? Det kommer bli skönt att komma hem när väl tågresan ner är överstökad. Nu börjar ju även det dra ihop sig till den stora resan. Sjukt fort som vanligt. Om en vecka närmare bestämt. Ojoj, hur ska det här sluta egentligen. Mycket ska hinnas med innan, främst till festen.

Julfest för Liseberg igår. Försöker pumpa P på skvaller och det går ju sådär. Antingen är han duktigt på hålla käft eller så var det som vanligt, inte mycket att hänga i granen även fast de verkar ha haft rätt skoj. Det som har berättats för mig har jag ingen anledning att skriva om här för alla som vet vilka det berör och som läser detta var nog på plats och bevittnade händelsen/erna.

Nu sitter jag och väntar på mamma, förhoppningsvis kommer vi iväg till Västerås idag för julklappsinhandling. Nu vet jag vad jag ska köpa till familjen och även tre andra smågrejer. Eftersom jag nu har levt lite glassigt och på päronens beskostnad de senaste veckorna känns det som veckans som kommer utgifter ändå vara stora för min tunna csn-plånbok. Fast jag fick idag lön för Eniro-jobbet. På hela fyrahundra spänn. Yeah, i'm a rich bitch!! Eller inte!!

8 dagar kvar mina vänner!! 8 dagar...

Dagens linslus

Det har knappt gått två veckor hemma i Eskilstuna innan en fotograf från Kuriren nosar upp mig och resultatet blir en bild i tidningen. Ja vad ska man säga? Trist att jag var tvungen att se så förbannat full ut. Felciterad blev jag oxå. Jaja, man kan ju inte få allt här i världen.

I was stun..

Igår när partyt ute i sumpan skulle börja stod jag vid entren som utgjordes av två glöggbord. Så hände något som kan ofta kan se på tv. Runt hörnet kommer en kvinna och jag ser henne från början nerefrån och upp. Snygga högklackade skor, grymma ben, en extremt kort jeanskjol med svarta hängslen och en vit skjorta. Håret var ledigt utsläppt och hon såg allmänt snygg ut, med viss skepsis över längden p åkjolen. Sen kommer hon fram till mig ut ur mörkret och det uppenbara sig en riktigt skäbbig 40+. Alltså, inte fräsch som t.ex. Samantha i Sex and the City eller Meg Ryan eller Goldie Hawn. Nej den totala motsatsen. Jag blev mållös. Kände mig nästan lite blåst på konfekten, mohahaha.

Nu är det jul igen...

För jag har gått på jullov. Och jag har alla detaljer runt om mig, kyla, vitt på marken, adventsljusstakar men det fattas en gran och julklappar jag sitter och trycker på. Men jag åt första julbordet idag. Innan vi for iväg på lunchen D, M och jag tänkte jag säga att jag kunde tänka mig äta var som bara jag slapp julbord för jag ville vänta till på söndag. Alla tre var mest sugna på tv4 men där slapp jag inte undan eländet. Satsade stenhårt på laxen och var även djärv att jag provade sill i någon form av sås. Där fick jag en positiv upplevelse. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte riktigt kunde identifiera smaken så jag kan inte be mamma köpa den till julafton. Ja, nästa gång jag kommer äta där är det väl rätt troligt att det blir i sällskap av Michaela som då börjat sin praktik just där. Ska bli spännande, det ser jag fram emot.

Hade bara förmiddagen på mig på kontoret för på eftermiddagen jobbade på E's sista julfest för säsongen. Denna gången ute i Sundbyberg för ITT Flyg. Ett företag världsledanade inom något så spännande som pumpar till avlopp om jag förstod det hele rätt. Fick skjuts dit av pojkarna så att lokalisera en tunnelbanestation halvvägs in på natten när jag skulle hem var inte att tänka på. Dessutom missbedömde jag tågtiderna så när jag skulle tillbaka in till city för att ta tåget hem tog jag en "bulle" som de envisas säga här, något jag själv aldrig kommer forma oralt ur munnen!! Någon form av motta måste det finnas! Innan jag for hemåt erbjöd sig P att betala taxiresan om jag behöll kvittot. Jojatackar, gratis lunch och taxiresa och jobb för lön inom loppet av nio timmar av företaget måste jag erkänna mig nöjd med.

Förövrigt gick det mesta på julfesten relativt smärtfritt för min del. Tappade iofs en hel bricka med glögglas i golvet så det blev krasch och bang för att sedan slänga bitarna i en plastpåse. Kanske inte var dagens mest uppskattade ögonblick när det upptäcktes. Men jag slet på och jag fick mycket beröm innan jag gick. Alltid trevligt. Hann tom berätta mina planer och tankar om den fortsatta praktiktiden under våren och P verkade tycka det var ok.

Tänk att det bara har gått två veckor sen jag började och jag är redan slut. Kan kanske bero på mina tidiga mornar men om jag känner så här nu vågar jag knappt tänka på första veckan i feb. Då man bara jobbar på och på och inte har någon ledighet att se fram emot förrutom helgen som alltid går för fort. Men det ska jag inte tänka på nu, här ska det sovas ut imorn. Hade en dålig natt som var, vaknade tre gånger. Redan kl elva igår kväll efter en timmes sömn pep mobilen till och jag var helt säker på att det redan var morgon så lampan och radion åkte på för att jag inte skulle slumra om. Och någon liknade fortsatte det resten av natten.

Nej, imorn tänker jag vakna utvilad och mentalt förberedd att trängas med tons av människor som är på julklappsjakt samtidigt i Västerås. Måste hinna med att skriva en önskelista till päronen oxå trots att det handlar om fyra-fem saker. Men jag har iaf listat ut vad jag ska köpa till resten av familjen och jag är rätt nöjd över mina beslut. Nu gäller det bara att hitta dem oxå!!

9 dagar kvar mina vänner!! 9 dagar...

Det var inte kokain

Som föll tung utanför fönstret strax innan vi lämnade kontoret jag och I. Suck och pust, då var det dags igen. Snön. När det ligger på marken, inte är tö eller slask och när det inte blåser bitande i kinderna, ja då kan jag ev gilla snö. Annars blir jag mest trött och dagdrömmer efter solen och uteserveringar med lättklädda människor som sippar rosé.
Nej, kappan räcker inte längre, vill ha min gås NU! Men jag får ge mig till tåls, snart kan jag hämta den. Tror att det blir till att bära mössa imorn bitti. Frågan är om jag ska använda den jag gillar fast den är ljusblå och totalt omatchande min svarta kappa, jag verkligen avskyr den färgkombinationen! Nästan så att jag föredrar rosa och rött. Nästan! Eller ska jag se om jag kan gräva fram en annan mössa i en annan färg i mammas garderob. Med mössa tillkommer dock smärre hårproblem, det kommer ju inte funka med vilken frisyr som helst. När jag kvällen innan planerar nästkommande dags outfit tänker jag även ut hur jag ska ha håret. Jag antar att jag har något att klura ut nu ikväll.
Dessutom ska jag jobba på ännu en julfest imorn så det gäller att kläderna är bekväma att jobba i. Och jag som funderade på kjol, klart man vill vara lite fin när det är "julavslutning". Allt detta innan jag tackade ja till jobbet och marken blev vit av snö och temperaturen var lägre än imorse.

10 dagar mina vänner!! 10 dagar...

Busigt värre

Ja vad ska man göra när inga vill svara eller om alla man pratar med är otrevliga och man sitter nästan själv på kontoret. Det är lite segt nu precis innan jul och man längtar bara till ledigheten, så även de jag ringer till. Då är lika bra att blogga lite.
Saknade min gås imorse, det var verkligen iskallt men jag kom fram till att klar luft är att föredra framför regn som hemma i Göteborg.

Hörde en massa skvaller igår, och jag har kommit fram till att skvaller dras till mig likt flugor till sockervadd. Så är det bara. It's a hard life but someone has to live it =)

Kändisar, stan är full av kändisar

En vecka kvar till jul. Nu sätter någon form av kyla in. Visst behövs det för att framkalla lite julkänsla men det för även med sig vissa komplicationer. Som att direktåget till sthlm på morgonen konstanst blir försenat eller helt inställt. Denna morgon var inget undantag. Fråga är om detta kommer pågå hela vintern? Som sagt förrut, det är en förseningsdrabbad sträcka för SJ, men lär de sig aldrig? Kanske lika bra att vänja sig vid långsamma tuff-tuff-tåget. Måste lära mig att sova en kortare stund bara för att inte sabba första delen av dagen bara.
Hörde något om att kylan ska försvinna och det ska bli mildare framåt julafton. Eller, man skulle nästan kalla det för sommarvärme då den ev når +11 grader. Hahaha, ja snart sitter vi väl inne och firar midsommarafton medans vi firar julen ute på altanen med en julgran som står där det i vanliga fall brukar stå en midsommarstång. Det skulle vara en syn det.

På tunnelbanna till jobbet i morse stod jag tre personer från en klasskompis. Tyvärr stod människorna framför så konstigt att jag inte hade möjlighet att heja på K. Men det var kul att se henne iaf.
Jobbet fortlöpte som vanligt, finns inte mycket att påpeka eller berätta om. Åt på SVT och bordet brevid Albert Svanberg. På väg tillbaka till kontan åkte vi via Svensk Filminstitut's kostymföråd för att lämna tillbaka piratkostymerna från Eniro's julfest och då kom Mr. Jägarna Kjell Sundvall ut.

Fikade med T efter jobbet. Skönt att snacka lite skit med någon man känner. Avverkade det mesta man kan tänka sig om praktik, klass, skola, nyår, sthlm osv.
På centralen såg jag Ploppen!!! Killen jag spanade in för flera säsonger sen på Liseberg. Det var fan inte igår man såg honom och man förväntar sig inte direkt att se han på centralen. Skumt till tusen! Han kanske satt och väntade på tåget till Gbg, men jag blev lite nyfiken på vad han har för sig i huvfudstaden. Tror inte att jag såg honom någon gång i somras. Fru Plopp träffade jag flera gånger, kanske är de inte längre Herr och Fru Plopp, eller så har han bara gått vidare i sin karriär.

Under 4-fikan på jobbet disskuterade vi Sthlms billigaste resp. dyraste öl. Nu vet jag att det är Kirschenkeller (typ nått sånt) och Kvarnen som innehar billigt öl, men vi blev förbjudna att vistas där då vi representerar E när vi är ute tyckte M. Själv tyckte jag det lät så dumt så jag tänker vara rebellisk och visst ta mig några öl där minst en gång. När jag väl är ute med dem kan jag tänka mig att betala andra dollares för ölen, eller åtminstonde se till att de pyntar någon form av entré eller liknade, mohahaha.
Jag förklarade min besvikelse att inte få deltaga på en julfest med företaget nu innan jul men sen började det pratas om en kickoff när alla är tillbaka från sina semestrar i januari. Det tror jag kan bli riktigt skojsigt det!!

11 dagar kvar mina vänner!! 11 dagar....

En sista sak!

Nu har lördagen övergått till söndag. Nytt datum och ännu en dag närmare avresa. Så här dags är det endast tolv dagar kvar.

12 dagar mina vänner! 12 dagar....

Sömnig lördag

Ja resutlatet av gårdagen blev att jag mest sovit. Var hemma först halv fem och efter att ha varit vaken i nästan tjugotvå timmar var det bara sängen som var alternativet.
Tappade bort min älskade svarta halsduk någonstans igår så jag var en snabbis tillbaka på Statt men den var varken där eller på akuten i Karlskoga. Attans. Jag som vekligen gillade den.
Tänkte på eftermiddagen sysselsätta mig med att titta på Trainspotting men jag däckade. Inte blev det mycket till action på kvällen heller. Idag har jag inte lika mycket ångest för att vara hemma som förra helgen, denna helg har jag ju varit ute. Och det är nog bäst att gå ut fredagar framför lördagar för att inte paja sömnen för den kommande veckan. Men jag kan nog ändå inte sitta hemma heller. Måste socialisera mig iaf. Nästa vecka...
Men då är ju jul ja. Och än har jag inte inhandlat några julklappar. Ska se till att försöka hitta så många imorn som möjligt. Att behöva ge sig ut på stan i sthlm i veckan efter jobbet låter allt annat än lockande. Fan, trängas där med en massa andra julstressade människor efter en lång dag är inte riktigt vad jag själv gillar att sysselsätta mig med.
Nä, kanske bäst att sova nu då så jag kommer iväg ner på stan imorn då. Och för att kunna göra det andra jag planerat. Godnatt!

Utgång och akuta sjukhusbesök

Det blev utgång. Anna kom som hon skulle, jag blev färdig senare än vad jag planerat. Förfestade till intervjun med Christer Fuglesand från rymden. Rätt spaceat så att säga. Geléhallon-tricket var roligt, tysken läskigt tunn men vi kom iväg till statt som vi skulle. Förväntade oss en bögkö som Täddä skulle säga men vi kom in på en gång. Människorna som var där var delvis okända, gamla rävar och närmare 50-taggare. En försökte ragga upp oss, jag tänkte mest utnyttja hans plånbok i baren men Anna styrde upp situationen och räddade oss till toan. Träffade en bekant från Scenknuten, såg en massa gammla hångel, en satt jag och tänkte på precis när han gick förbi första gången. Vi var inte mycket framför scenen där banden spelade, drinkarna var goda men dyra och sen kom samtalet. Tur att jag svarade, först hörde jag inte vem det var mer än att personen sa att den skulle åka in till Karlskoga. Jaha tänkte ja, någon av brors kompisar. Svaret jag fick på frågan vem det var blev; din maaamma. Hörde inte svaret så jag var tvungen att fråga om men svaret blev detsamma; din maamma!! Det visade sig att brors vän hade fått något olämpligt i sig, bror hade ringt ambulans och var själv chockad och ringt hem till mamma och gråtit. Då tar det halvt hus i helvetet. Hon hamnade i upplösningstillstånd och satte sig i bilen fortare än blixten. Orolig syster som jag är följde jag med och min och Annas kväll var till enda. Klockan var någon minut efter midnatt men vi hade ändå varit ute i mer än två timmar. Jag hade lyckats med mitt mål att bli ganska full och amatör som Anna är var hon mer full än vad som är bra för henne. Vilket resulterade i hemsk huvudvärk på bakfyllan idag.

Iväg kom mor och jag till Karlskoga. Att jag skulle köra var verkligen inget alternativ och efter en sömntablett var nog inte mor heller världens mest exemplariska förare. Min uppgift blev att se till att hon höll sig på vägen och att vara telefonist. Jag vet inte om det blev ett allmänt körrekord Eskilstuna-Karlskoga men för oss personligen blev det så. Kanske lätt hänt när det inte är någon trafik, man ligger konstant i 140 och förarens barn befinner sig på akuten. Hönsmamma som vi har. I detta fall ganska gott! Totala restiden landade på knappt 1.10.

Väl på sjukhuset träffade vi killen som var vaken och för situationen klar. Han och jag skämtade på och jag lovade han snus så fort båda blev nyktra. Något ingen av oss var på långa vägar. Bror och vänner väntade i väntrummet men vi blev inte kvar speciellt länge. Skjutsade hem bror, mor drack ännu mer kaffe för att hålla sig vaken på vägen hem och jag behövde uppsöka en toalett efter all alkohol jag hade i mig.

Bror var den som tog hand om vännen och såg till att han kom iväg till sjukhuset. Han följde även med i ambulansen. När han klev ur den hamnade han i något av chocktillstånd och var rädd att vännen inte skulle klara sig, har han berättat i efterhand. Hans handlingar imponerade inte bara på mamma utan även på mig och vännens föräldrar. Jag blev riktigt stolt över hans förmåga att agera. Min egen lilla vardagshjälte. =) Idag har det visat sig att vännen hade en hög alkoholhalt i blodet och som vi alla misstänkt, någon form av drog i sig. Han hade inte tagit det själv utan någon hade lagt det i hans öl hemma hos honom. När den hade börjat verka hade han varit ute och slagits och skadat handen. Bland det första han sa till mig var att han inte kunde förstå hur någon kunde lägga nått i ölen hemma hos honom i hans eget hem. Han kunde åka hem så fort han hade gjort ett urinprov men han var inte vid medvetande förrän han vaknade i morse, men värsta huvudvärken. Stackarn!

Han hade haft en blackout från när han satt hemma och spelade med sina vänner fram tills i morse, inte minns att vi varit på sjukhuset, att han slagits, att han spytt blod hemma hos bror och allt vad som nu hände.

Fan jag blir riktigt arg på sånt här. Som ni kanske redan märkt har jag en relativ liberal synd på narkotika i sig. Så länge man inte skadar andra. Fine om man vill använda det själv men att se till att andra omedvetet får i sig det är jag så totalt emot.

I detta fall är jag mest arg på samhället. Av det jag minns av min fina predikan om ungdomsgårdar i bilen på väg till Karlskoga inatt på fyllan var min poäng att det måste finnas alternativ till kidsen, speciellt i småstäder. Det finns många olika saker man kan sysselsätta sig med i storstadsområdet, även om de inte heller är problemfria vilket vi sett prov på många gånger i bla Göteborg. Men vad finns det att göra som, säg 13åring, i ett litet samhälle som Degerfors på helgerna? Är du inte intresserad av sport och ev musik är det inte mycket som erbjuds. Samtidigt har man säkert blivit nyfiken på alkohol men när det inte ger kickar längre och narkotika finns i sån stor utsträckning är det klart att man provar. Vem vet, killarna som la något i vännens öl kanske gjorde det för att testa och se vad som händer om de provade något nytt preparat.

Men egentligen, vad finns det mer att göra än att supa på helgerna? Inte mycket!

Jag vill å andra sidan inte lägga all skuld på stat och kommuner som stänger ungdomsgårdar och slänger ut kidsen på gatan, för frågan om var föräldrarna är kvarstår. Jag påstår inte att någon ska tvingas sitta hemma hos dem på helgerna. Men bryr sig inte föräldarna om vad som händer? Är de så upptagna med sig själva? Att veta att ens barn dricker behöver inte vara fel, att acceptera det är oxå helt ok, det är helt upp till varje familj att lösa sånt men att säga sig inte ha en aning om att narkotika finns i omlopp på de flesta ställen runt om i landet, så även där de bor är så tragiskt att jag får en tagg i hjärtat. Varför skaffade man sig barn om man inte bryr sig om dem hela vägen ut? Det är kanske ingen rättighet att skaffa barn?

Lite av det jag försöker säga bland allt pladder är att jag gärna betalar skatt om jag vet att kidsen har någonstans att ta vägen på kvällar/helger. Oavsett om vi pratar sthlm, Degerfors, Kiruna eller Ystad. Jag vill att föräldrar lägger sig i sina barns liv oavsett hur illa kidsen själva tycker om det, för att när man bli äldre (och visare som jag är i detta fall, höhö) uppskattar man och ser det på ett annat sätt. Jag kan lätt erkänna att jag hellre hade låtit mamma veta vad som hände än att idag sitta inne eller med ett gravt missbruk av något slag. Snus inte inkluderat!!

Det handlar inte bara om vad som händer på helgerna, utan även om hur kidsen har det i skolan. I allt från hur det går i undervisningen till kompisarna. Mobbning är det värsta jag vet och något av det få som verkligen upprör mitt hjärta. Något mer än att småganstrar attakerar min brors vänner som även jag bryr mig om. För ger man sig på min bror och det som rör hans liv så ger man sig fan på mig oxå. Och jag har skällt ut kids, brors lärare, tykna chefer och halvt tryckt upp kaxiga småsjuor mot väggen innan så jag kommer aldrig ge mig. I helvete heller!! Jag kniper käften den dagen jag ligger begravd! Eventuellt...

Eniro's julfest och någon form av utgång

Igår tog jag för första gången bilen till jobbet. Tyckte jag var riktigt bra ute i tid, vilket jag säkert va. Hade tom räknat in bilköerna utanför sthlm med i planerna.
På eftermiddagen var jag med och jobbade på Eniro's julfest ute i Solna. Jag var huvudansvarig för kaffekokningen och porslinsansvarig när allt skulle dukas av borden. Lyckades riktigt bra, dock ett mindra nybörjarmisstag knappt värt att nämna. J-M blev lagomt sur men vi löste till det och nu kommer jag inte göra om samma misstag igen. Fick sluta en aning tidigare och på så sätt var jag hemma till tolv och kunde lägga mig i vanlig tid. Men det var roligt att jobba, träffa nya människor. Festen hölls i Eniro's egna fashionabla lokaler och jag skämdes lite grann när VD'n pratade om att konkurrenterna hitta.se och sesam m.fl. har en lång bit kvar för att nå Eniro's position. För vad använder jag på jobbet jämt, jo hitta.se. Växlar över till Eniro när jag inte lyckas hitta svaret på det första. Tror att de andra på kontoret oxå gör det. Hahaha, vilka förädare vi är.

Även idag hade vi sovmorgon. Vaknade ungefär samtidigt som jag i vanliga fall åker. Jag vet inte om det var så bra egentligen. Tur att det är helg nu så att jag verkligen kan sova ut.
Om ungefär en kvart är det meningen att Anna ska kliva över trösekln hos mig för att sätta igång någon form av förfestande. Jag har haft grav alkoholabstinens de senaste dagarna och jag vill verkligen gå ut ikväll, men orken är inte på topp. Idag ska jag inte vara en gammal tant utan en fabulös tjej på sitt bästa humör som flörtar omkull studenterna på Mälardalens Högskola som är i final på F-rocken vi tänkt gå till.
Men hur låter det egentligen att gå till Statt? Så bonnigt att jag dör. Men i brist på bröd.
Som sagt, hon kommer när som helst och som vanligt har jag massor att göra innan. Planering och prioritering har vi tidigare kommit fram till att jag behöver jobba med...men att blogga är ibland så mycket roligare...

Något av den raka motsatsen

Igår var det verkligen en pissdag. Det började dåligt och avlutet var väl inte heller på topp även om humöret hade stigit någon grad.

Man kan sammanfatta dagen med att säga att det började med att jag snoozade för länge, tåget fick lokproblem in till sthlm, kom för sent, alla jag ringde var antingen sura eller totalt ointresserade, resterna jag skulle värma liknade mer gröt än pasta med kräftstjärtar. Eftermiddagens samtal likande förmiddagens, huvudvärk, mamma och pappa tjafsade när jag kom hem och jag kom inte i säng i tid då jag var tvungen att skriva ut alla inbjudningskort och översätta ett brev till engelska åt bror. De två sista momenten gick bra, om en lite segt. När väl huvudet landat på kudden tog det inte ens en minut innan jag var borta. Klockan var dock mycket så många timmar sömn blev det inte inatt.

Idag har det dock varit mycket bättre även om jag har haft en lätt huvudvärk långt därinne och konstant sprungit på toaletten. Så mycket att jag till slut var tvungen att springa till Konsum för att inhandla toapapper efter lunchen. Jag märker hur det låter, men riktigt så illa var det kanske inte, men blåsan kändes konstant full.

Det började iofs med att även dagens tåg inställt så jag återigen kom försent. Men dagens samtal gick så mycket bättre. Jag fick in en offert! Riktigt roligt!! Lunch på vanliga stället, tv4 och dagen till ära blev vi bjudna eftersom vi firar lucia och Bengan stod bakom mig i kön. Jag säger ju det, jag och Bengan är verkligen tajta ;)

Kom iväg till Centralen precis sådär lagom men sen började något som liknade kaos. 17.14 satte jag mig på tåget hem. 19.53 steg jag av på perrongen i Eskilstuna. Snacka om grav försening. Det började i sthlm på centralen då det var signalfel. Rätt tidigt somnade jag och vaknade inte förrän vi stod stilla i Södertälje för ännu ett fel, vad vet jag inte för lyckligtvis somnade jag om. Men när jag vaknade igen runt tjugo över sju, fortfarande stillastående utanför Södertälje, av att en liten skitunge brevid mig satt å skrek ja då rök mitt tålamod. Inte på själva förseningen, den är jag så mentalt förberedd på + att jag inte hade bråttom hem, utan den jävla snorkillen! Men stark som jag är repade jag mig. Pappa kom ju och hämtade mig och det fanns god spagetthi och köttfärsås på bordet väl hemma så killen var ett minne blott.

Det är ju trots allt Lucia idag. Vi lyckades inte få killarna att lussa för oss trots att vi utdelat varsin roll till dem. Det enda av traditionen jag såg var veganer som var utklädda och sjöng på t-centralen om att kött var mord och ett gäng som antagligen var på väg mellan två gig. Men någon sång har jag inte hört nått av. D pratade om hur trevligt att vakna upp till det på nyhetsmorgon. Ha, tänk om man hade hunnit med det imorse.

En rolig sak med att vara hemma hos mamma är att man ibland hittar väldigt roliga skivor i hennes skivsamling. Ikväll hittade jag något av ett fynd som nu ska brännas in i min låtlista. Vilken det är säger jag inte då jag för resten av mitt liv antaligen kommer retas för det. Men musiken får mig på glatt humör och det finns vissa kopplingar till min far. Mer säger jag inte. Så har jag inget sagt.

Det verkar som att det kan lyckas bli en tidig sänggång ikväll. Hade varit trevligt. Jag har dessutom sovmorgon imorn på en hel timme. D och M ska på dejt ikväll (eller möte som M instisterar på att kalla det, my ass!!) så D har lite framförhållning. Jag ska låna mammas bil imorn då jag ska jobba på kvällen så jag är mest glad att jag slipper ännu mer tågtrassel. Men jag lär väl svära över bilköer istället...

16 dagar mina vänner. 16 dagar!!

Min måndag...

Dagens bästa: Trrådlöst internet. Men det är klart att jag inte gillar när anslutningen hackar.
Dagens roligaste: Jag fick ett förslag på att hyra en lägenhet i sthlm. Jag tackade nej.
Dagens tidigaste: Gick upp kl fem i morse. 05.00!! Skulle bla strykar en skjorta
Dagens lunch: Återigen på tv4. Jag och Bengt Magnusson. Vi är så hääär tajta =)
Dagens bästa jobbprestation: Första offerten inlämnad!
Dagens sötaste: Ibzen! Alla kategorier
Dagens göteborgska: Från en som ska med till Dublin. Skönt med lite go dialekt så
Dagens blötaste: Utan tvekan Göteborg och Mölndalsvägen
Dagens översvämning: Har jag hört ryktas om att det är barnområdet på Liseberg
Dagens snällaste: Pappa som kom och hämtade mig utan protest vid tåget
Dagens dricka: Julmust, vad annars?
Dagens summa: Har totalt tagit 5906 kort på två år med min kamera räknade jag ut.
Dagens äventyr: Christer Fuglesand ute i rymden, vem annars?
Dagens kopia: Juciy på Centralen, sthlm. Har vi inte sett det i USA. Jo, Jamba Juice!!
Dagens chaufför: Bror klarade halkan, ett steg närmare körkortet. Grattis!
Dagens samtal: Står mellan Emma, Sofia och Erik och Luftfartsverket Arlanda
Dagens behov: Konstant kissnödig
Dagens kaffe: Vanilj latte från Coffee Cup
Dagens färger på kläderna: Svart och rosa. Förvånad någon?
Dagens tekniska under: Överföring mellan mobil-dator
Dagens msn: Leonie från autralien
Dagens tänkta mail: till tysken från New York
Dagens tröttaste: måste vara jag, utan tvekan. Dags att sova. Ska upp snart igen!


Godnatt!

18 dagar mina vänner! 18 dagar!!

The final countdown

Idag har nedräkningen till nyår börjat. 3 veckor eller 21 dagar kvar på året. Det sägs varje år, men i år har det verkligen gått apsnabbt. Jag minns New York som igår. Eller, förra veckan iaf.
Så här dags om tjugoen dagar tänker jag ha kommit ganska långt in i dimman, men inte in i mörket, tolvslaget ska givetvis firas ordentligt. Vaken och vid medvetandet.
Hoppas att vädret är bra. Jag vet inte hur det är med temperaturen på Irland men jag hoppas det inte regnar iaf. Eller blåser så det förstör hela frisyren.
Men det är ännu färre dagar kvar till vi åker, då hela äventyret startar. Jag skulle kunna säga att mitt äventyr börjar då jag lämnar lägenheten i Eskilstuna för att ta tåget till gbg men vi nöjer oss med dagen då vi flyger västerut.
Och dit är det nu idag19 dagar.

19 dagar mina vänner!!

Everybody dance now...

Var slutlåten till avtackningen på Erikas dansuppvisning.
Visst var det bra, bäst var småttingnar som tultade runt som Pippi och Björne. Men är man 3-4 år och vickar runt på stjärten är det svårt att inte finna det gulligt.
Av de äldre var Bond-numret bäst, men å andra sidan är de mer rutinerade. Tydligen tävlingsdansar de och ska vara rätt duktiga. Ändå synkade de ibland väldigt dåligt. Deras lärare var med i Floorfiller och det märks tydligt att hans kunskapsnivå är hästlängder bort. Hans prestation var grym!!
Men det är klart att jag tyckte att Erikas insats även den var strålande. Det kan bara bli bättre. Anna och jag pratar redan om att se vårterminens avlutningsuppvisning.
Annars skojade vi om att vi själva skulle vara med då.
Dags att sätta igång och shake some ass redan ikväll då.
Skit samma att jag ska upp tidigt imorn. Kläderna är redan utvalda och om jag packar väskan och förbereder frullen kan jag vakna något senare än tidigare....

Nobelklänningar

Ok, jag kan inte låta bli. Tänkte egentligen jämföra klänningar från förr men jag hittade ingen i all hast så det får bli årets.
Jag tycker inte att Madeleine ska ha mörka färger. Förra året var hon kanonsnygg med utsläppt blondt hår och ljus klänning. Annars brukar väl hon ha snyggast klänning?
Klänningen hon bär i år är väl allt både tantig och tråkig, för att inte säga ful!
Nej, årets vinnar får bli Victoria! Hallonrött har ju alltid varit en favorit hos mig. Dessutom är överdelen rätt söt och jag gillar det glansiga tyget. Skorna har jag ingen bild på men även de var söta!

Inbjudningskort och dansuppvisning

Det är ungefär det som upptar händer denna söndag.
Inbjudningskorten till Dublin-festen är nu klara, ska bara dubbelkolla adresser och namn på alla som ska med sen är det klara för utskick.

Ikväll ska jag följa med Anna och titta på hennes systers dansuppvisning på teatern. Ojoj vilka minnen. Kanske huset jag älskar allra mest i hela Eskilstuna då det är förknippat med så mycket roligt. Första gången jag stod på den scenen var oxå i dansuppvisnings-sammanhang. Jag kommer inte ihåg vilket år det var, kanske 1990 eller ett år senare. Då jag dansade balett hos Charlie Rivel. Minns ännu med obehag strechningsdelen efter lektionen. Att jag stod ut så länge! Något år senare hade jag bytt till jazzbalett och på dansuppvisningen dansade vi till Havet är djupt från Lilla sjöjungfrun. Under en del av dansen hade jag ansvar för Blunder som hade gjorts i trä. Jag minns att jag tyckte att den var så fin, med sina gula och blåa färger.
Tänk att Erika är nu lika gammal som jag var då under den uppvisningen. Läskigt!

Några år efter hade jag väl mer eller mindre flyttat in där tillsammans med Scenknuten. Totalt blev det fyra uppsättningar och hur många föreställningar kan jag inte uppskatta. Kanske närmare hundra?! Sen alla kvällar man har stått i garderoben, när man har varit där med skolan och i privata sammanhang. Fan, jag saknar teater-livet ganska mycket har jag kommit fram till. Jag vet inte om jag ska engagera mig i Scenknuten nu när jag är här, jag antar att jag inte kommer orka efter de långa dagarna. Dessutom vill jag bara ställa mig på scenen och köra och helt hoppa över repetionerna. Hahaha som om det skulle vara så smart.

Jaja, det enda som ska hoppas nu är in i duschen. Jag hade tänkte vara riktigt fint för kvällens lilla event. För Erikas och minnernas skull. Det kommer bli kalas det här!

Midnatt råder..

Och det är faktiskt tyst i huset.
Kvällen blev som jag föruspådde, inte jättemycket action. Nej, istället såg jag På Spåret med päronen och jag knäckte flest svar av oss tre. Mest nöjd är jag med att jag såg att ena starstationen var Arboga innan kameran lämnat stan!

Sen fastnade jag vid datorn. Eftersom mammas internet-sladd av någon anledning inte vill föra någon form av anslutning till min gamla dator fick jag snällt sitta och vänta på bror som skulle skicka musiken jag ville ha.
Hur kommer det sig egentligen att vissa låtar slår igenom? Även fast de är, enligt mig, kassa. Beror det på att många har bra minnen till dem och inte jag. Ta t.ex. Scissor Sisters - I Don’t Feel Like Dancin’. Jag tycker det låter mest som någon lyckats gräva fram den på 80-tals vinden, ok det är deras sound jag vet!, men gillar jag den inte för att jag inte har något speciellt kopplat till den?
Motsatsen skulle vara Boten Anna som jag skrivit om förut. Till den har jag massa bra och positiva minnen från. Är det därför jag gillar den, eller beror det faktiskt på melodin och texten? Nej kanske inte texten i detta fall, men något måste det ju vara.
Smaken är ju som sagt som baken....

I framtiden är det mitt mål att inte vara hemma varje helg. Detta är inte ok när man fyllt 24, speciellt inte när man har flyttat hem till mamsen och papsen igen. Även om jag ärligt kan säga att det är lite skönt. Nej, jag måste ut och socialisera mig och mingla och skapa kontakter. Måste bara övertyga viljan att det är det bästa och sätta på mig leende-masken. To be continued...

Mörk lördag

När man vet om att man har sovmorgon är ju planen av sova så länge som möjligt och vakna utvilad. Känna att man har sovit länge och vill upp och ta dagen och dess möjligheter med storm.
Det är vad man vill. Det är inte alltid att det slår in.
Istället kryper man ur den varma sängen, vimsar omkring i lägenheten. Spanar in vimmelbilderna från igår i Sthlm/Gbg/Etuna, svarar på mail och bara är allmänt nyvaken.

Har man tur sätter man ändå igång med aktiviteter (börjar bli lite småtrött på det ordet nu!!) som får en att vakna. I mitt fall handlade det idag om att åka ut till kyrkogården för att tända ljus på mormors grav då det är på dagen ett år sen hon begravdes.
Efteråt åkte jag hem och tänkte sätta igång men all överföring från den gamla datorn till den nya. Kom inte så långt, mamma hade nämligen bokat in släktkalas för att fira min 24års dag. Det var inte att argumentera emot då det var minst fem år sen sist. Det blev som vanligt. Trevligt men segt. Smörgåstårtan var god. Då vet jag vad jag ska äta till frulle imorn.

Hur tillbringar man en lördagskväll då. Ja de flesta skulle säga på krogen eller i goda vänners lag. Jag tänker vara så radikal och vara hemma och göra ingenting med föräldrarna istället. För att det är det jag vill. Chokladhjärtat och flanet är ju inte här så då är detta vad jag tänker ta mig för. Absolut ingenting med päronen.
Det vankas oxfilé så efter måltiden är jag kanske så trött att jag återigen attakerar sängen eller så börjar jag städa vad min pappa kallar om mitt rum; "Jerusalems förstörelse". Jag antar att det ligger något i det.
Tror att jag ska gå ut med Ibzen, det kan bli skönt med mera luft än från alla värmeljus här i lägenheten som brinner för att skapa mysig stämning.

Mina ögon börjar ge upp att hålla sig uppe, undrar om det beror på att jag är trött eller uttråkad.
Att man kan vara så rastlös här när det faktiskt finns saker att göra. Hur hade jag hanterat denna situation hemma?

Några kändis-kommentarer

Visst är det väldigt coolt att ha snart ha en svensk uppe i rymden, överhuvudtaget att få göra en sån resa, men jag tycker Alex Schulman inlägg på veckans Innelista på stureplan.se är ganska klockren:

"Åk iväg nångång, så vi slipper denna löjliga hysteri. Vet någon över huvud taget vad han ska göra i rymden, bortsett från att byta blöjor på sig själv?"

To die for är ju favoriten Jessica Simpson's klänning. Enkel, egentligen inte så speciell, men ack så snygg. Yes, av någon anledning har jag ju snöat in mig på dessa axellösa klänningar och jag kan inte förklarar varför. Mer än att de är såå fina! Exakt hur bra just denna sitter på J kan man ju dock diskutera. Det beror väl på vad man vill se, så att säga!

Det måste finnas någon därute som Linda Rosing lyssnar på och sov vet om det. Kan inte denna snälla människa ha ett litet samtal på tu man hand, helt ostört, med blondinen från Västerås. Snälla förklara att alla är trötta på henne och att hon borde lyssa på sig själv från föreläsningarna som hon gjorde, back in the days, om utvik, kändiskap och allt vad det nu var och om dess baksidor.

Ok, jag har iofs ingen aning om vad hon egentligen sa, men tanken är ju god så någonstans sa hon säkert nått vettigt.

Men, jag är inte den som är den, vill hon vilka ut sig, fine, men har hon något syfte med det förrutom att vara tillbaka på löpsedlarna. Som hon sagt att hon inte gillar.

Nä, matte har aldrig varit min starka sida så jag förstår verkligen inte denna ekvation. Någon som kan förklara?

Appropå blondiner, Olinda. What's up med henne? Försöker hon kvala in på Daniel Nyhléns C-kändis lista eller? Är hon rädd för att vi ska glömma henne? Jag var glad att jag var på väg att göra det.

Till sist, nått om kära Britney oxå. Jag har välkomnat dig tillbaka förrut. Du är efterlängtad. Och visst tycker jag att det är roligt att du börjat hänga med Paris (men dumpa Lindsay!!) och skapar rubriker med diverse skandaler, men snälla, snälla (!!) fixa lite hits. NU!

Fortare än jag kan säga Kronofogdemyndigheten...

Känns det som den här veckan har gått.
Det slog mig på tåget hem att jag inte har sett Eskilstuna i dagsljus sedan förra fredagen då jag åkte ner till Göteborg på dagen. Lite skrämmande faktiskt.

Sammanfattningsvis kan man säga att veckan har varit grym! Starten på E har känts bra, jag trivs som attan, killarna är hur trevliga och roliga som helst. De har verkligen fått mig att känna mig välkommen och jag tror att I känner likadant.
Denna dag var något annolunda än tidigare. Samtal på morgonen som vanligt. Åt lunch på TV4, killarnars favorit-span-ställe. Hahah trist att jag valde utsiktsplatsen!
Var med och roddade inför ett event ikväll på em, vår uppgift var att duka allt. Nog gick det bra och fint tycker jag att det blev. För att vara en ganska ovan "dukare".

Jaha, första fredagen hemma, och inte är det mycket till action här inte. Har inte varit aktiv att söka upp något heller men det känns ärligt talat sådär. Visst är jag trött och jag bör verkligen sova länge inatt, men jag hade hellre umgåtts med Chokladhjärtat och Flanet och gjort ingenting känner jag nu. Jag känner ingen större lust att ringa någon här för att styra upp något. Allt är så mycket smidigare hemma då alla kommer till mig istället.
Mamma och pappa är väl inte det allra roligaste sällskap men jag antar att jag har fyra år att ta igen här. På gott och ont. Framför allt har väl min lever gott av att jag är lugn denna helg efter den senaste månadens escapader.
Totalt sysslolös är jag ju som sagt inte dessa lediga dagar. Jag har förhoppningsvis bara tråkigt några få minuter. Återstår att se...

Någon form av vardag

Trots att jag sagt att jag inte ska skriva om det mer måste jag ändå kommentera att det går faktiskt bra att gå upp ohumant tidigt på morgonen. Det lilla powernapen som blir på tåget gör sitt, men den är bäst på tillbaka-vägen.

Nu har jag kommit in i något som börjar likna vardag på kontoret. Vet vad som ska göras och ser till att det utförs. Idag har jag jobbat själv utan handledning av D. På eftermiddagen var det tydligen stort möte i konferensrummet/matrummet så vi höll oss undan, fortsatte med samtalen och var så duktiga att vi inte ens tog någon rast. Varken på förmiddagen eller efter lunch. Det kändes i nacken när vi slutade om inte annat.

Visst är jag trött när jag åker tillbaka till Eskilstuna. Idag, som har varit något av en kort dag, har jag varit hemifrån i 12,5 timme. Det är faktiskt rätt länge med tanke på att det endast handlar om tågresa till sthlm - jobba - tågresa hem. Men det känns lugnt. Helt för att jag faktiskt trivs så bra! När man kommer hem glömmer man lätt bort vad som hänt under dagen för killarnas personligheter speglar över allt jobb. Jag kan inte säga nog hur jäkla trevliga de är!
Jag vill inte ropa hej alltför tidigt, vi snackar ju endast tre dagar som passerat. Så sjuk fort.

Imorn är det äntligen fredag. Hörde idag att vi ska bli bjudna på lunch av killarna innan vi åker vidare för att rigga kvällens event. Ska bli lite skönt att slippa kontoret och se någon ny del av stan. Som om jag aldrig varit där. Men ny lokal är alltid nått.

Det funkar fortfarande bra hemma, men jag börjar småirritera mig på mor och far som ska vara så snälla och säga till mig att gå och lägga mig, gör ditten och datten. Jag vet att det är av omtanke men jag lovar att jag åtminstonde ska försöka komma ikapp med sömnen i helgen.
Ev kommer bror hem och jag har några andra saker på agendan, det vette katten om jag lyckas!

Ett riktigt stort tack...

Till ALLA som har gratulerat mig idag. Ni har varit så många att jag inte kan skriva upp alla, men ni vet vilka ni är! Återigen, supertack, det var jättesnällt att ni tänkte på mig.

Älskar er :o)

Födelsedag

Årets bästa dag kan vara något av den bästa på flera år. Eller, jag ser väl alltid att ha skoj på vad jag anser är årets viktigaste dag, min födelsedag. En dag då jag verkligen inte skäms för att vara egoistisk. Nej, jag erbjöd mig inte ens slänga skräpet eller diska idag på praktiken! Jag anser att jag idag inte behöver.

Jag har märkt att jag är alltid väldigt duktig på att nämna hur det går för mig att komma upp efter nattens sömn. Jag ber om ursäkt, det är oftast inte intressant eller ens relevant, men jag har gjort det i så många år när jag skriver dagbok så det har blivit en vana.
För sista gången då. Upp bra i tid, iväg lagomt innan tåget gick och det var inte mycket folk på så det var ingen strid om sittplasterna som igår.
Kom först till jobbet, och förmiddagen flöt på som bara den.

Lunchen var riktigt trevlig. Blev bjuden dagen till ära, den intogs idag på TV4. Riktigt gott, även om det blev fisk idag med. På eftermiddagen var hela kontoret samlade på 4-fikan så de passade på att sjunga för mig. Hur kommer det sig att just det momentet är så pinsamt? Det finns ju andra tillfällen då all uppmärksamhet är riktad mot mig och som jag kan hantera, men varför kan jag inte göra det med det här?

Rullade runt på stan efter jobbet och avslutade sthlms-dagen med firande/fika med fyra klasskompisar som varit söta och köpt mig en liten tårtbit och placerat ett värmeljus på. Helt sockersött.

Dagens totala tid hemifrån blev till slut fjorton timmar. Tro inte att jag kommer i säng i tid idag heller. Men det beror helt på min nya present, en ny dator!!! Så i framtiden slipper jag radera massa text/siffror i inläggen. Men jag kan inte lova att jag stavar rätt för det.

Och så var jag precis på väg att lägga mig när jag läser Helgas blogg, och vem firas där om inte moi! Blev riktigt rör av både bild och text. Tack ännu en gång snälla söta du Helga!!

Nä, nu måste jag verkligen sova...det börjar bli knappt om sovtid nu, nästan bara fem timmar kvar. Suck. Jag tror jag är för speedad för att somna.
Det kommer märkas imorn......

Praktik dag 1

Är det här verkligen det jag har gått med på? Att varje morgon gå upp senast halv sex för att sätta mig på tio i sju-tåget? Det var jag inte riktigt beredd på. Men nu efter morgonens erfarenhet, nä resan och allt i sig gick bra, så vet jag att det vore det bästa. Tåget går direkt till sthlm utan stopp, och det är kanske värt det.
Mycket folk överallt, t-centralen kan vara något av en mardröm när man precis vaknat upp ur dvalan på tåget å ska ta sig ut till Hjorthagen. Som resten av stan, typ. Även om inte de ska åt exakt samma håll, men alla måste genom t-centralen känns det som. Lite som brunnsparken eller nordstan hemma.
Hursomhelst, iväg kom jag och fram hittade jag. Förmiddagen var väl inte speciellt effektiv. Satt och lyssnade när D ringde runt till företag och jag antecknade, hängde med i datasystemet och försökte lära mig säljteknik.
Åt lunch på SVT med halva företaget. Utsökt fisk kryddat med några s.k. kändiar. Haha, vikken start på veckan.
Tillbaka på kontoret fick jag äntligen min egen dator och mail å sådär och till slut fick jag börja ringa på egen hand. Nervöst i början, men jag känner att det finslipas efter varje samtal. Jag har fått i uppgift att ringa ett stort prestigefyllt företag som jag verkligen verkligen vill dra in, men den tänker jag vänta med lite grann tills jag känner mig riktigt säker och kan låta totalt övertygande så att de vill att vi fixar deras personalfest!! Det hade varit grymt!!
Slapp tunnelbanan och säkert det försenade tåget hem, för mor kom nämligen å hämtade mig. Sov någon stund i bilen på väg till etuna, så nu är jag återigen pigg och allert för att ta tag i kvällens aktiviteter.
Men sova tidigt ikväll är ett måste, även om jag kan sova en liten extra stund på tåget imorn.
Fast, imorn är det ju ingen vanlig dag....

Nyss hemkommen

Resan gick bra, lugnt trafik, avskedet med Milla och Emma gick mycket bättre än jag trodde. Några tårar föll dock från mina kinder när jag åkte ut ur Göteborg till tonerna av Kom hem med Barbados. Så mycket minnen, så nostalgi. Men nu ska jag blicka framåt istället.
Och nu bjuds det på min favoriträtt från pappa, spagetthi och köttfärsås.
Återkommer lite senare om mer tankar och funderingar.

P.s det var faktiskt inte så hemskt att komma hem. Jag kanske känner lite annolunda senare ikväll...

Tidsplanering

Go morrån go morrån!!

På grund av alla spänning, nervositet och förväntan eller vad det kan vara låg jag och vred och vände på mig igår när jag skulle sova. Jag bara kunde inte.Tog till alla olika knep jag kan, men det enda jag kunde tänka på var det enda jag inte skulle; ”jag måste sova, jag måste sova”
Men det är historia nu. Nu har det gått några timmar och jag är uppe.

Kl är nu sju och detta ska jag ha gjot innan jag ska åka, helst kl 11. Vem satsar på att jag kommer iväg senare?

- Packa färdigt
- Städa undan annat plock
- Dammsuga
- Torka golvet
- Slänga skräp
- Packa in i bilen
- Köpa blommor
- Säga hejdå till Milla och Emma
- Maila tre viktiga mail


Haha, som du märker har jag en otolig rolig morgon framför mig. Ny vecka, nya tider, nya tag. Nä, här kan inte jag sitta och göra ingenting. Bäst att sätta igång redan nu. Lika bra att packa ner datorn så slipper jag bli distraherad. Återkommer när jag landat på baksidan.

See ya!

Sista dagen i Göteborg

Det har gått ganska snabbt, har väl inte riktigt vant mig vid tanken och insett vad jag nu ska ge mig in på. Någonstans i bakhuvudet vet jag vad som kommer att hända, men har jag verkligen förstått det? Allt jag vet är att det närmaste dygnet kommer att vara känslomässigt jobbigt.
De närmaste sex månader kommer att bli oerhört spännande och förhoppningsvis inspirerande, samtidigt fruktansvärt jobbigt att lämna bakom så mycket som man tycker om.
Hur kommer det sig att det var mycket lättare att lämna det bekväma för fyra och ett halvt år sen, för något som kunde gå helt åt fanders utan att en enda sekund tveka. Idag, förhoppningsvis mer livserfaren, har trygghetsbubblan blivit mindre och gör mig mer osäker på nya och främmande situationer. Vad beror det på? Borde inte bubblan istället bli större och göra mig mer säker, främst på mig själv. Kan det vara så att, trots hur bra jag än har det här, det finns vissa människor i den här staden som trycker ner mig så ofantligt och därigenom skapar osäkerhet. Hur kan jag låta mig själv tyckas ner av dessa små människor som inte själva har mycket till självförtroende utan måste trycka ner andra för att själva växa.

Nää, dessa ska inte få vinna, hur mycket jag vet att de vill bli av med mig. Jag kommer komma tillbaka så mycket starkare.
Hahaha, bara tanken på mig själv hur jag var som person min första vecka här i Göteborg framkallar ett leende. Mycket har hänt dessa år, minst sagt.
Än är jag inte vuxen någonstans så mycket kommer att hända och ske som ska forma mig som person. Det är ändå lite intressant att ta reda på vad som ska hända.
Nu börjar en ny del i mitt liv och jag ska ta tillvara på allt jag kommer vara med om. Möten, situationer, förväntningar och allt sånt där. Visst är det nervöst och pirrigt men spännande!
Det kanske går och skogen, jag kanske vantrivas så det skriker om det men jag får hantera det då. Då kommer jag väl hem igen, värre än så är det ju inte. Jag har iaf provat. Mer än vissa andra!

Det finns vissa jag givetvis kommer att sakna så mycket att hjärtat gråter. Förutom alla de som alltid står bakom mig, är ju de som tror på mig. Ni vet vilka ni är. Ni som alltid är ärliga på ett vänligt sätt. Sex månader är ingen lång tid, snart är jag tillbaka och härjar på efterfester igen. Snart sprätter jag omkring på gatorna, snart gnäller jag (en mardröm är ju att tappa den lilla göteborgska jag har, ersatt med det hemska stockholmska) runt stan och snart dräller jag Göteborgs Rape runt Johanneberg.

Tittar mig omkring på vardagsrumsgolvet här och det är ingen vacker syn. Städredskap står framme, olika resväskor som ser oroväckande tunga ut och en massa to-do-listor. Hahaha, jag kommer ju få släpa tillbaka massor av kläder när jag kommer tillbaka för Dublin-resan. Men jag tänker inte stå inför en jobbdag utan att ha kläder och välja mellan!
Slet mig från packandet idag för att säga hejdå till Maria, som jag kommer att sakna väldigt mycket. Tack för presenten gumman!! Lovar att sms’a så fort den första är använd som jag lovade ;) Nu känner jag mig trygg iaf!
Milla var här och underhöll mig på kvällen, och det kändes mycket bra. Denna dag är redan jobbig som den är.

Imorn bär det av. Kommer att tänka på er mycket även när jag virvlar runt på Stureplan och charmar alla med mitt allra bästa jag.

”Känn ingen sorg för mig Göteborg…….”

End of this years era

Då det blev en väldigt sen natt vaknade jag sent som följd idag. Kom igång när det flesta kanske kom hem och satte sig i soffan och pustade ut.
Det var dags för mig att avluta Liseberg för i år. Lämnade allt som skulle lämnas, tog en avstickare till matsalen innan jag skulle lämna den sista nyckeln och där fastnade jag bland fleecetröjor och köttbullar. Som en slags sista måltid med gänget som jag gillar. Självklart var det lite sorgligt för min del när jag skulle gå. Att kryssa fram bland barnfamiljer, rullstolar och andra pensionärer på vägen ut gjorde jag med lite vemod. Skönt att det är över på ett sätt men även lite jobbigt. Jag vet att sex månader kommer gå fort, i år säkert mycket mycket fortare än vad jag är van vid. Men snart är jag där igen. Snabbare än jag kan ana, antar jag.

Nu ska det planeras Dublin-fest så det sprutar idéer här på Spaldingsgatan. Jag ser fram emot att få vara lite kreativ. Det var länge sen. Jag känner på mig att det här kommer bli kanon!

STOCKHOLM!!!

Att man lyckas ta sig upp en torsdagsmorgon måste man nog kalla en bedrift, speciellt när man inte pär van vid situationen. Men upp kom jag och iväg for jag. Redan kl. sex på morgonen. Riktigt duktigt gjort.

Första mötet med E.H gick bra, träffade kvinnan som skulle bli min handledare. Tog sedan tunnelbanan någon hållplats för att sedan utforska Söders shoppingutbud. Bland annat tänkte jag besöka Stockholm c/o. Vad jag inte visste när jag kom upp ur de mörka tunnlarna var att alla affärer på Söder öppnar först kl. 11 varje dag, och inte kl. 10 som man i vanliga fall är van vid. Där stod jag med lång näsa. Vad var gejen med att alla bar stuprörsjeans, killar som tjejer??
Började istället traska in mot centrala delarna för att återförenas med två klasskompisar över en lunch. Som visade sig bli ganska så kort och stressig, men det var ändå trevligt att träffa den. Två veckor har känts som en ganska lång stund. Innan jag träffade dem började dagens kändis-spotting. Först Jonas Karlsson, Kristin Kaspersen och där vi åt kom snyggingen från Snook, Daniel Adams-Ray. Måste erkänna att jag tappade min koncentration på maten och vad klasskompisarna sa för ett ögonblick. Eftermiddagen fortsatte med Johan Stael Von Holstein, Helena Bergström, Bengt Westerberg, Paolo Roberto och ev. någon av de blonda Idol-killarna Danny eller Ola, såg inte riktigt.
Tog mig en tripp till Urban Outfitters efteråt, och jag blev överraskad av kvalitén på affären. Trodde inte att standarden skulle vara så hög. Urmysig lokal, schyssta kläder, roliga saker men extremt höga priser. Ett stort minus!! Fortsatte mot NK, inhandlade födelsedagspresent till bror som igår fyllde hela 19 år. Nu får han fan sluta fylla år. Det betyder ju i sig att jag blir äldre. Skrämmande!

Senare på eftermiddagen hade jag det andra mötet med E. Tiden innan jag skulle vara där ville verkligen inte passera fort så jag satte mig på tunnelbanan åt rätt håll, hoppade av på mitten för att fördriva tiden och hamnade på Fältöverstens Galleria. Jag tyckte det mest såg ut som Tuna Park och säkert som resten av Sveriges köpcentrum. Modernt, städat men himla förutsägbart. Tråkigt med andra ord.
När klockan väl blev på pricken kl. fyra klev jag in på E's kontor för att ha dagens andra och sista möte. Det slutade med att jag fick träffa den andra praktikanten I och en första utbildning i deras säljstöd. Allt inom loppet av 45 minuter. Upprymd över en trevliga stunden glömde jag på väg mot tunnelbanan påsen med Mickes och Millas present. Så det var bara att vända om och springa tillbaka och hämta den, men den söta killen som jag har haft kontakt med kom och mötte mig halvvägs för att lämna den. Så gulligt!! Tidigare under mötet, vilket jag inte hade uppfattat, visade det sig att jag hade fått praktikplatsen. Och på väg ut mot Hjorthagen ringde även E.H för att meddela att jag var välkommen. Vad göra nu? Vilken skulle jag välja?? Förutom att jag var väldigt upprymd för att båda sagt ja hamnade jag i en situation jag inte ville hamna i. Vilket skulle jag välja. Efter att fått höra att de "tror på mig" några gånger, lite egna funderingar, samtal med vännerna i Göteborg och så givetvis med mamma och pappa valde jag till sist att satsa på E!!!
Så nu på tisdag kl. 8 startar äntligen min praktik på E!! Jag är såå glad! Idag känns det som jag har valt rätt och jag är ivrig att börja.

Eftersom torsdagen började mycket tidigare än jag är van vid kom jag i säng långt innan jag brukar. Det hela resulterade i att jag sov i tolv timmar. Vilket var mycket välbehövligt då jag fortfarande inte är ikapp med sömnen sen efterfesten hos Ferm i söndags morse.
Lite senare en vad jag hade planerat kom jag iväg med pappas bil mot Göteborg för att spendera min sista helg här med mina nära och kära och för att packa, planera Dublin-festen med Nives och för att avsluta kapitlet Jul på Liseberg-06.
Flera gånger under färden började jag gråta. Lugna favoriter är inte en bra radiokanal när man redan är lite deppig. Som grädde på moset spelades ”It must have been love, but it’s over now…” precis när jag passerat Partille-tunneln.
Jag kan helt ärligt erkänna att jag inte tycker att det är roligt eller lätt någonstans att lämna staden jag bara älskar mer och mer och verkligen känner mig hemma i, Göteborg. Det kommer inte att bli lätt att lämna det som idag känns så bekant, de människor jag lär känna och börjat älska och vänja mig vid och min kära lägenhet som jag bor in mig i allt efter tiden går. Det dröjer nog inte länge innan jag kommer tillbaka, förhoppningsvis bara två veckor, annars innan nyår och resan så jag bör överleva. Problemet ligger inte i att spendera sex månader i Stockholm utan att behöva bo i Eskilstuna, som jag bara ser grå och gråare när jag tänker på det, och hemma tillsammans med mamma och pappa. Det kan inte vara lätt att flytta tillbaka efter nära fyra och ett halvt år borta. Men jag har lovat mig själv att verkligen anstränga mig för att inte irritera och stöta mig med mamma, mitt mål är att vara så osynlig som möjligt för att undvika konflikter. Jag tror dock att jag mest kommer att vara slutkörd efter en arbetsdag + minst 2,5 timmes pendlande. Jämför själv Göteborg mot Eskilstuna så förstår du, även om du inte varit där! Framsidan vs. industristaden - tuf choise? Knappast!
Jag ser dock fram emot att göra Stockholm under praktiken. Att lära känna så många nya människor som möjligt, Milla och jag pratade idag om att verkligen samla visitkort. Vi får se hur många manliga bekanta jag skaffar mig, jag har ett litet mål som sattes upp tillsammans med Milla och Gött. Det är inte så många, nämner inget antal, men det borde inte vara så svårt att uppnå. Vem vet. Den som lever får se.

Nu skulle jag verkligen behöva gå och sova. Det kommer att bli en lång dag imorgon, har många uppgifter att slutföra och efter nio Sex and the City-avsnitt borde jag ge upp. Ett tydligt tecken på att sängen är viktig är när man fortfarande är uppe när tidningen kommer. Nykter!! Ringde GP btw idag för att adressändra den till mamma men då jag har den på studentpris gick det inte. Attans!!