Sämsta kocken någonsin

Det märks att jag nu är ensam hemma i min egen lägenhet. Middagarna brukar inte bli allför avancerade.
Idag blev t.ex. bara korvmackor till middag. Inte så fancy, inte så smart med tanke på kvällens planerade händelser.
Gästerna kommer när som helst och jag har lite kvar att fixa med mitt hår och mina naglar.
Kan bli en riktig trevlig det här minnsann!

Varm eftermiddag vid kanalen

Än har jag inte kommit igång med sakerna jag ska göra hemma.
Istället prioriterade jag M och E som förgyllde min eftermiddag med sitt underbara sällskap.
Hängde nere vid kanalen och solade. Precis som man ska göra i sånt här väder.
Helt sjuk att det trots allt är mars, omän sista, och inte maj som man kan tro.
Tänk hur allt var bara för några veckor sen.
Åh, vad jag älskar våren! Den bästa tiden, den är nu!!

Infomöte

God morgon!

Solen strålar här i Göteborg och balkoingdörren står helt öppen utan att det är alltför kallt.
Det är ju sorgligt idag, men det har väl smält in lite bättre. Eller kanske inte, förstår nog vad som hänt först när jag kommer hem på måndag eftermiddag och ingen möter mig i dörren.
Men jag får väl tänka som när mormor dog, så länge Ibzen finns i hjärta och huvud kommer han alltid finns med mig.

Efter att jag bröt ihop inför Weddan igår efter att jag kom hem hit var det dags för årets infomöte på Liseberg.
Detta hade jag sett fram emot, men när jag satte mig på tåget i Stockholm och när jag gick ner för trappan i Johanneberg kändes det inte lika ok längre.
Det blev ändå en trevlig tillställning. De nya jag pratademig verkade unga men ändå vettiga.
Givetvis blev det Stage efteråt. Mycket trevligt!
Väldans roligt att träffa massa gamla bekanta ansikten igen, många hade jag inte träffat på ett bra tag. Tänk att trion Malm, Maria & Marika kunde var så lyckat! Åh, Andreas var så söt, ändå oväntad lugn och inte partykaninen vi blev lovad under själva mötet.

Nu är det tänkt att jag ska göra lite vettiga saker även om jag inte tänker anstränga mig alltför mycket. Det är ju trots allt helg och jag är ledig, men solen skiner ju och himlen är blå så det är lika bra att städa huset för man kan ju inte vara inne för länge i detta väder.

MIN BÄBIS ÄR DÖD

Det är så in i helvete orättvist.
Han blev inte gammal och han fick inte leva färdigt.
Hur kan du göra så mot oss?
Vi som finns kvar här och minns dig.
Eller snarare inte fick leva med dig fullt ut.
Vi som hade så mycket kvar att ge dig, du som hade så mycket att ge oss.
Jag har gråtit floder.
På tåget när jag fick beskedet, hemma, inför Weddan, i mina tankar.
Det är inte rättvist!!
Du var ju min bäbis!
Det fanns ingen som jag tyckte så mycket om att blåsa håret.
Alla våra promenader.
De var inte många, men de var betydelsefulla.
Varför sa jag inte hejdå till dig ordentlig imorse när jag lämnade för sthlm och gbg för helgen?
Var det vårat fel?
Var du sjuk?
I söndags när vi var i Degerfors var du ju så pigg.
Du sprang omkring som en tok, blev sur när du inte fick leka med bollen under Mikaels fotbollsmatch, verkade nöjd när du fick uppmärksamhet från Antonia.
Det här är inte ok!
Jag kan inte acceptera det!
Mamma, pappa och Mikael hämtade dig i Barcelona för 5 år sen i somras, Lena hade hittat dig en tid innan, vilket måste betyda att du kanske blev sju max åtta år.
Du är alldeles för ung för att lämna mig!
Det finns inget djur jag någonsin älskat så mycket.
När jag suttit och tyckt synd om mig själv i Göteborg var det oftast dig jag saknade mest.
När jag höll i dig och kliade dig på magen.
När vi dansade.
När vi lekte med bollen.
När du fick godis och jag la det på barstolen i köket vilket du lärde dig hoppa upp efter.
Du lärde dig tom att leta på en av köksbänkarna.
Alla gånger vi gav dig mat och du satt lydigt tills vi sa varsågod.
Jag kommer aldrig glömma hur du var så artig och alltid lyfte tassen och sa tack.
Inte heller kommer jag glömma varje gång du kliade dig själv på nosen.
Nej, Ibzen, det här är inte ok!
Jag vill ha dig tillbaka.
"Du måste finns, du måste, hur kan jag någonsin överleva utan dig?"
Jag minns när vi för inte allt för länge sedan var ute på söndagspromenad och du var helt tokig, attakerade en löpande tik och helt tvunget hoppade i alla snöhögar.
Vi som skulle ut till Djurgårn och kasta pinnar nu till våren!
Dog du för att jag matade dig med Grissini i smyg?
Dog du för att kroppen sa ifrån mot all hästbajs i hagarna runt mammas jobb?
Dog du för att du var sjuk och vi inte visste om det?
Dog du för att du var gammal?
Återigen, det här är inte ok!
Kanske, bara kanske, skulle det bli lättare att acceptera situationen om jag visste anledningen att du inte längre finns här.
Aldrig mer kommer du komma springade upp för trappen till min lägenhet.
Aldrig mer kommer du hoppa upp i min säng för att säga godnatt.
Eller hoppa upp i sängen tidigt en lördag morgon för att väcka mig.
Aldrig mer kommer du komma insmygandes i mitt rum, duktig var du på att öppna dörrar, dock lärde du dig aldrig att stänga dem.
Aldrig mer kommer vi säga att vi ska köpa potatis när vi lämnar dig ensam hemma.
Aldrig mer kommer du lägga dig i min säng och vänta.
Aldrig mer kommer du komma när jag blåser mitt hår och själv vill bli fönad.
Aldrig mer kommer du skrämma Anna, skälla på Johan eller busa med Pär.
Återigen; det är fan inte ok!
Tänk på Mikael, han du följt efter sedan han hämtade dig.
Tänk på mamma som har haft med dig på jobbet varenda dag de senaste fem åren.
Tänk på Majsan, ska hon leka ensam nu?
Tänk på pappa, han behöver motionen han kan få när han går ut med dig på kvällarna.
Tänk på alla moronar du fått upp Mikael.
Du är tredje hunden vi har haft i vår familj men aldrig, aldrig har jag träffat någon hund någonsin med mer karaktär, personlighet och som varit så söt och så tillgiven som du.
Du har haft mitt hjärta inlindat mer än någon annan.
Aldrig kommer någon annan att kunna ta dig plats.
Jag vill ha dig här!
Jag vill krama dig och klappa din tjocka päls.
Jag vill att du ligger i min säng när jag ramlar in på natten efter ett krogbesök och promt ligger kvar trots att jag lägger mig.
Aldrig kommer du komma när jag med hes röst ropar på dig på morgonen.
Aldrig mer kommer du att skydda den svaga i en fajt mellan oss i familjen.
Aldrig mer kom du bli sotis för att någon annan får mer uppmärksamhet än dig själv.
Aldrig mer kommer du hoppa upp i mammas och pappas säng när jag ligger där och tittar på Deserate Housewifes.
Aldrig mer kommer du tigga om mat.
Aldrig mer kommer du titta på mig med de där ögonen.
Aldrig mer kommer jag få klappa dina tassar.
Aldrig mer kommer jag få duscha dig, vi som var ett sånt samarbetsteam.
Aldrig mer kommer jag få torka dina blöta tassar efter en promenad i snön.
Aldrig mer kommer du ligga på min mage medans jag klappar dig.

Snälla Ibzen, hur hade du tänkt att jag skulle klara mig utan dig?
Vi har inte kännt varandra länge, visst, vi har sett varandra ibland men nu har vi ju bott ihop de senate fyra månaderna och vi har ju blivit värsta paret.
Du blev trött och slö i onsdags, ville inte gå ut utan låg bara på mammas kontor.
Igår kom du inte och mötte mig i dörren när jag kom hem utan focuserade dig endast på maten.
Imorse ville du inte bli fönad lika länge som du brukar, utan endast ena sidan. Dessutom otrolig snabbt.
Imorse när jag gick låg du där och tittade på mig med de ögonen du brukar se mig med när jag går iväg med min resväska.
Där låg du så fridfullt på framtassarna och såg så ynklig ut.
När du snorade i helgen, var det något tecken?
Skulle jag sagt något till de andra för att ha kunnat rädda dig?

IBZEN, JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA. JAG TYCKER INTE ATT DET ÄR OK ATT DU LÄMNAR MIG OCH ALLA ANDRA SOM ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET. DET ÄR INTE RÄTTVIST.
DET KOMMER ALDRIG FINNAS NÅGON SOM DU OCH JAG KOMMER MINNAS DIG SOM DEN BÄSTA NÅGONSIN. DETTA KOMMER TA MIG LÅNG TID ATT KOMMA ÖVER. TÅRARNA KANSKE HAR TORKAT MEN HÅLET I HJÄRTAT KOMMER ALDRIG NÅGONSIN FYLLAS.
JAG KAN ALDRIG NÅGONSIN FÖRKLARA MIN KÄRLEK TILL DIG!!
VAR DU ÄN BEFINNER DIG JUST NU, 12 TIMAMR EFTER ATT DU SOMNAT IN I BILEN PÅ VÄG TILL VETRINÄREN EFTER ATT DU MÅTT DÅLIG UNDER MORGONEN, HOPPAS JAG ATT DU HAR DET BRA OCH FÖRSTÅR VAD DU BETYTT FÖR MIG.
AV HELA MITT HJÄRTA. GLÖM ALDRIG DET!! AV HELA MITT HJÄRTA.
DU ÄR THE ONE AND ONLY!!

IBZEN: AUG 2002 - 30 MARS 2007. MAY YOU REST IN PEACE!!

Glad nyhet

Detta tycker var hur roligt som helst. Att Jake är helt underbart snygg har väl ingen missat, dessutom är ju Reese sötas någonsin. Hoppas verkligen att det är sant och att det kan hålla ett tag nu. Man blir alltid glad av gulliga par!! Har man inget eget förhållande får man leva genom andra.

Dagens låt - #2

Idag har jag faktisk två låtar som kvalar in i denna kategori.
Den ena skrev jag i ett inlägg längre ner då den låten är klockren för själva inlägget.
Men låten som gör mig gladast är utan tvekan min söta kompis Ludvig. All credd till honom.
Som parkvårdare är jag ju givetvis ett stort fan av Ludde och hans band.
Första låten som fastnade var Bara vi 2, men nu har Styr upp ditt liv blivit något av en stor favorit. Då jag har tjatat ut Cara Mia har denna gått om big time.

Har du inte redan gjort det, det måste du ha gjort om du är parkvårdare fy skämmes annars, rekommenderar jag ett beök på bandest Myspace.
Klicka på Styr upp ditt liv och lyssna ett par gånger. Killen är klockren i sin omvärldsanalys. Han är sån vår Ludvig. Smart och klyftig.
Idag kanske jag kan få vara wannabe #1.
Jag fortsätter iaf att lyssna galet mycket på de två låtar jag har i Ipoden och väntar med spänning på nytt material.

Ludvig, all heder till dig (och de andra i bandet)!!

Bra precis som du är

Måns, det är ingen fara, jag gillar dig ändå!
Speciellt när du sjunger, prata behöver du inte göra. Eller lär dig en annan dialekt så är du välkommen tillbaka.
Du vet att jag smäler när jag ser dig på röliga bilder, även om du blev bra på just denna bild.
Det där med näsan, det är en världslig sak.

Bakom mina solglasögon

Ja nu är ju verkligen våren här.
Och då jag ska till Liseberg på fredag är sommaren inte långt borta. Känns det som om iaf.
Stod utomhus i solen idag och pratade med Weddan i mobilen och det fanns nada tilltymmelse till kyla. Helt fucking underbart!!
Helt sjukt vad detta med vädret påverkar mig! Och så många andra för den delen.
Och att det nu är sommartid och ljust längre på kvällarna, det finns inga ord för hur jag känner det.

Fick ovanlighetens skulle sällskap av Anna på tåget hem till tuna då hon varit i storstaden och pluggat. Jag kände mig på så bra humör att jag tog en ytters liten shoppingtur på stan (första på jag vet inte när. Jag har fasikten inte köpt kläder sen nyår i Dublin, ja knappt då. Börjar ju blir lite dags för det nu när det vaknas vårkläder. Åh vad jag vill ha så mycket!!)
Dagen till ära blev det nya överstrykningspennor, trilla inte av pinn nu av all spänning, samt nya solbrillor. Ja, jag vet, de är liknade dem jag hade förra året. Men vafan, det är ju dumt att ändra ett vinnande koncept. Jag blev faktiskt riktigt sne när någon klåfingrig typ snodde mina i barnförrådet i höstas, dagen innan Rom-resan. Då jag verkligen om något hade behövt det. Vem vill lixom inte glida omkring i schyssta brillor i ett soligt Rom. Jaja, det var väl mest regn, men en dag hade de kommit väl till pass åtminstonde.
Så nu tänker jag njuta av vårvädret i dessa ett tag fram över.
Funderar dock på att laga miga Ralph-brillor jag köpte i LA till helgen. De känns inte lika roliga, men det är ju bra att kunna ha ett att alternera med.
Jag är känner mig grymt laddad inför det här med våren!!

Försök till botemedel

För att inte gräva ner mig själv i min sorg denna helg har jag försökt sysselsätta mig bäst det går.

I lördags var jag ute med L. Hamnade på Lotus efter en förfest för två tillsammans med hennes make (sjuk roligt ord) och hans fotbollslag.
Stället sög big time denna gång och det var inte alls samma stämning som sit jag var där. Eller så var jag för nykter?
Hursomhelt, lär inte minnas denna kväll alltför mycket trots att jag hade trevligt med L och J. Det jag däremot kommer minnas är att jag träffade supersöta Max.
Hade faktiskt små förhoppningar om att stöta ihop med honom och kul att någonting gick min väg för en gång skull. Tyvärr var det aldrig läge för att samtal så jag tog hans nummer istället. Får se när jag skickar något sms i framtiden.
På väg hem var jag allmänt hetsig då min bror råkat ut för galna 15 åriga fjortis-tjejer. Större delen av stan kan nu intyga att "ingen, jag menar verkligen ingen, rör min bror" haha. Vi snackar alltså om hetsiga kids som har nada till liv och måste kompensera detta genom våld, slagsmål, skadegörelse, hot, droger vilket resulterar i söndriga fönserrutor, sjukhusbesök, besök av farbror Blå, polisanmälningar från gamla tanter, uppbrutna balkongdörrar och annat som hör rastlösa småkids till.
Dessa telefonsamtal jag planerade i huvudet under natten verkade dock inte lika genomtänkta igår morse, men nog tror jag allt att jag kommer genomföra dem. Hot eller inte, kalla det var du vill. Men även nykter säger jag bara; "ingen, och jag menar verkligen ingen, rör min lillebror"

Igår for jag och mamma väster ut för att bevittna brors match (min första under hans gymnasie-tid, vet inte när jag såg en senast. Typ -98 eller nått, vilken snäll syster jag är!!). Med oss hade vi brorsans "flickvän", åtminstonde kul att reta honom. Vi fyra utgjorde efter matchen skönaste kvartetten som inte skådats på länge.
Fick mig en skön sigthseeing i metropolen Karlskoga innan vi intog 3-rätters på en mysig liten krog/pizzeria i samma stad.
Tillbaka till Degerfors för att se fadern spela i hålans Folkets Hus. Ja jag säger då det. Han blir som en helt annan person när han står däruppe på scenen med sin saxofon. Dessutom hade en grymt snygg kostym på sig. En släng av stolthet slår hårt i hjärtat när man ser honom där, sen får man tycka vad man vill om själva musiken, men jag är ju ändå uppvuxen på det. Dessutom betalar det fina väskor och resor så helt fy skam är det inte.
Med andra ord, Familjen Wacko a.k.a The Einarssons var ute på knasiga strapatser.
Kan ibland sluta hur som helst.
Men tankarna var någonstans än där jag var rädd att de skulle vara, vilket gjorde mig både glad och lättad... Sometimes it's nice to be a Einarssons!!

Obsessed

Nu ska jag berätta.
Inte för att det kommer som en nyhet, eller ens som en hemlighet, men såhär ligger det till.
Det är faktiskt, hur töntigt det än låter, med en klump i halsen jag berättar.
Och jag som var på sånt strålande humör bara för två minuter sen, innan jag började skriva detta.
Som alla vet är jag en av dessa personer som lever mycket på det som har hänt. Det som var igår och just nu, men sällan det som händer imorgon.
Jag vet inte hur många gånger jag har tjatat hål i huvudet med allt mitt "idag för xx tid sen hände xx".Så kom gårdagen som jag fruktat i närmare två veckor.
Igår var det "årsdagen" då jag träffade Honom. Han som jag skrivit om tidigare. Han som pajat min hjärna, mitt hjärta och mina känslor inför motsatta könet.
Början av förra veckan var förjävlig. Jag var på illa pissed humör och var rädd att det skulle hålla i sig även denna vecka.
Turligt nog så är fallet inte så illa. Det gick någolunda över strax innan helgen och denna dag inföll.

Hursomhelst.
Killen. Det är inte han i sig jag är obessed i. Nej, det är ju bilden som finns i huvudet. En klok vän påstod att bilden som finns där är min drömkille personifierad, och ja, det kan nog stämma. Därför är det svårt att släppa taget, när man väl hittat idealmannen.
Jag kan inte förklara exakt med ord vad det är som gör att han fortfarande finns kvar trots att han dissade mig sjukt dåligt efter kort tid och att vi aldrig träffats efter den, förrutom då jag såg hans snabbt på finaldagen på Liseberg.
Nej, det är klart att jag inte känner honom men vad spelar det för roll?
Jag erkänner att det är sjukt konstigt och alldeles knäpp, men hur mycket jag än inte vill kan jag inte hjälpa det. Nej, det är inte alls kul att bli såpass illamående av hela grejen att man vill spy och faktiskt har gjort det! Jag har aldrig upplevt en sådan hemsk grej som att det fastnar i halsen när jag tänker på det. Det är alltså ingen ångestgrej som sitter i magen.

Vi har ju en gemensam kompis och hur mycket hon än har försökt att spräcka bubblan kan hon inte lyckas då jag inte upplevt det själv. Sakerna som han gjorde, och inte det han sa, är det som har etsat sig fast på näthinnan och som framkallar någon form av pirr. Ja, det är klart att några av sakerna han gjorde är något av det mysigast någon har gjort för och med mig.
Det jag behöver höra nästa gång vi ses är att han har skaffat flickvän, först då kanske jag blir tillräckligt sårad vilket gör att jag kan komma över skiten.
Vet inte om det är där problemet ligger i, att jag aldrig fick ett avslut som kändes som ett.
Visst går tankarna upp och ner om honom. Han kommer alltid finnas där i hjärtat mer eller mindre. Det är klart att jag tänkt mer på honom den senaste tiden då gårdagen närmat sig.

Jag har aldrig varit ledsen för att jag blev dissad. Kanske lite för att jag inte fick lära känna honom mer. Då hade jag kanske fått inse vilken skit han är och sluppit detta. Däremot har jag varit mer arg på mig själv för att jag inte kan ta mitt förnuft tillfånga och gå vidare.
Av alla killar jag träffade förra året så var det bara en som fick mig att glömma karln för en liten stund, och det var verkligen en liten stund. Det säger ändå en hel del, ja både om mig men oxå om honom.
Shit vad rädd han skulle bli om han visst mina tankar. Men än en gång, det är ju inte han, utan bilden jag har av honom.

Helt ärligt vet jag inte om jag skulle vilja träffa honom. Smartast kanske så jag får se att bilden inte stämmer, men vad ska jag säga till honom? Nej, inte heller skulle jag vilja bli tillsammans med honom. Fast lite vill jag nog ändå träffa honom lite random på en fest och bara snicksnacka lite, utan att droppa något av tankarna. Mer caughta up lixom.

Är det någon som har ett bra recept på hur jag ska gå tillväga? Ska jag låta det rinna ur sanden? Ska jag vänta tills jag träffar någon som verkligen är såå mycket bättre (hur jag nu ska lyckas med det, var träffar jag någon och när?? Jag har ju skrivit om mitt ekorrhjul till liv förrut.) Nog för att jag är relativt desperat, men vissa krav har jag ju trots allt. Beror det på Honom?
Nej, en sak jag vägrar göra och det är att söka upp honom på ett eller annat sätt och tala om det för honom, där går gränsen.

Jag är säker på att det verkligen kommer att gå över, det jag är mest nyfiken på är när. När ska jag kunna gå till Nivå utan att påminnas av alla små hörn utan se dem som roliga minnen utan att må dåligt? När ska jag kunna träffa killar normalt och inte jämföra dem med honom. Både utseendemässigt, stilmässigt och peronlighetsmässigt. Ja, när ska jag bara se tillbaka på gångerna då vi träffades som ett gulligt minne istället för att leva på bilderna jag har ifrån dem?

Det är inte lätt nej. Återigen vill jag poängtera att jag inte vill detta längre, men jag får verkligen inte bort tankarna hur mycket jag än försöker.
Jaja, jag är tokig, men som sagt, det är jag aldrig sagt någonting annat om.



Dagens låt - When to hold on, Jennifer Brown

Halleluja moment

Det finns en gud. Som är snäll!
Nu hoppas vi på det bästa, förutsättnigarna finns!!

Simpelt sätt att göra någon glad

Såhär gör man bara.
Jag säger ju det, oftast är det roligare att göra eller ge något till någon annan än till sig själv.
Att se glad miner är ibland värt så mycket mer!

Bartender på Tele 2

I torsdags hade vi på E ett event för Tele 2.
Det var faktiskt himla trevligt!
Hämtade P en aning senare än jag tänk på grund av trakikolycka och för att jag lyssnade lite för fel på GPS'en istället för att köra som jag tänkt från början.
Lunchhämtningen i sig blev något av ett äventyr. Jag och B, projektledaren för dagen, åkte in till Sumpan för att handla mat. Parkering är ju inte min bästa buddie. Specillt inte med mammas bauta-farkost samt en smal parkering. B fick lotsa mig bäst han kunde, trots att karl inte innehar ett körkort.
Tja, parkeringen blev väl ganska snygg, problemet var att det belv en aning snävt på min sida så för att överhuvudtaget komma in och ut ur bilen. Detta betydde att jag var tvungen att hoppa in på passagerarsidan. Och alla vet att jag är ungefär lika stel som Mr. Brandeby så jag kunde ju ha gjort ett bättre intryck på B. Ett gott skratt fick vi båda åtminstonde.
Då vi var så tidigt på plats hade vi gjort allt som gick att göra i förhand såpass tidigt att vi största delen av eftermiddagen stod och glodde på varandra och drack alldeles för många gratis koppar kaffe.
Min uppgift under själva kvällen var bakom bardisken. Jag har tamifan hittat något av ett kall. Jag var ju grymmast ever!
Vi snackar inte en avancerad nivå, bara sådär lagom för en första-gångare.
Det hele handlade mest om att servera öl, cider, vin, läsk och lätta groggar som bacardi, vodka, whisky samt GT. Jag har alltid haft fördomar om att stockholmare bara dricker GT, nog fan stämmer det.
Jag hade aldrig gjort en enda GT innan, inte ens åt mig själv, men nu är jag mästaren på det.
Ok, det ska väl erkännas att mina drinkar blev en aning starka, men det var ingen som klagade eftersom de flesta kom tillbaka ett otal gånger. Sen om det berodde på mig, servicen eller alkoholen vettefan. Fick faktiskt massor av beröm av gästerna fast jag erkände att det var första gången jag stod därbakom. Men helt tappad i barmiljö är jag ju knappast!!

Idag är det återigen utgång som hägrar. Med L. Ska bli himla najs.
Var hemma hos henne i onsdags och träffade lillkillen samt hennes man. Vi snackar alltså maken. Hur skumt som helst, fan vi är ju fortfarande bara barn juh. Typ.
GT någon?

Här händer grejer

Ni skulle bara veta vilken action det var på kontoret igår.
Ja man blir nästan lite rädd.
Nej, nu ska jag inte skrämma er, för så farligt var det inte. Visst, en aning annorlunda skulle jag väl sträcka mig till att kalla det hele.

Lunchen tillbringades på Tv4, suprise suprise. Fast denna gång tillsammans med M och inte med de från kontoret.
Vi diskuterade väl mest klassen och så, nothing new. Men vad jag åt. Det tog mig hela eftermiddagen att få ner den där laxpuddingen. Jag var så proppad att jag var tvungen att stå och jobba. Efter ett tag var det ohållbart så jag ställde mig spontant på eftermiddagen och diskade! Inte så att jag inte brukar diska men på eftermiddagen, thats new.
Spang frivilligt och handlande fika, i syfte att få ner maten.

Nu till den stora grejen. När jag kom tillbaka från tv-huset så hade den kommit, *trumvirvel* micron!! Trodde inte att det var sant. Tänk så fel jag hade. Tippade ju på att den skulle komma sista veckan i maj, men där stod den nu. Ikopplad och användbar, haha knappast, don't push it lixom.

Idag har det varit något lugnar än så länge.
Har haft besök från Eskilstuna, en stor hund och personerna som jag söker vägrar svara skulle man kunna sammanfatta historien.
Senare i eftermiddag börjar en ny medarbetare.
Som man har kunnat se i Svensk Damtidning då han känner en viss celeber dam.
Det var därför jag kände igen honom förra veckan när han var på besök.
Jag kan min damtidning jag!!

Dagens stämningshöjare

Jag har en ganska jobbig vecka framför mig som påverkar mitt humör och magkänsla ganska mycket.
Det är av privat natur och jobbigt att tala om, men jag kommer berätta lite senare.
Hursomhelst gör detta mig ganska låg, men så kom denna sång på Ipoden på tåget hem. Genast åkte illamående-känslan ett par våningar ner i kroppen och istället jag började småle inombords.
Se vad lite glad musik ibland kan göra.

Skratta eller gråta?

Den här sovmorgonen jag sett fram emot och som jag tyckte mig vara väl förtjänt av, jag jobbade ju ändå i lördags, blev knappast av i morse. Nej, M skickade sms igår kväll om måndagsmöte kl 9 imorse.
Finns det någon som tror att detta möte ens blev av, nej knappast.
Varför alltid insistera på att boka dess möten när ingen dyker upp. Vi var iofs några på kontoret denna tidiga timme men inte blev det något möte inte.
Nej nu är den framflyttad till eftermiddagen. Ja, detta betyder att det blir ytterst spännande att se när man kommer hem dag.

Satte mig på tåget som skulle avgå 7,29 imorse. Inte åkte den iväg inte. Speakerrösten sa att tåget inte kunde avgå pga personalbrist. What?
Detta är inte första gången det händer. Jag är ledsen, men SJ får inte ha dessa anledningar. Det är inte ok! Tänk vad en person som bestämmer sig för att vara hemma sabbar för så otroligt många andra.
Hursomhelst, när alla gått av tåget för att invänta bussar sa samma speakerröst att tåget visst skulle avgå då de hittade en fikande konduktör i fikarummet på centralen i Eskilstuna. Ja jag säger då det...
Iväg kom vi, men vi blev tjugo minuter försenade. Inte för att jag egentligen var stressad, hade inga som helst förväntingar på detta morgonmöte, som sen inte blev av.

Vilken start på veckan!!

Utmaningen!!

Här kommer den. Det har tagit mig några dagar. Tycker att det känns väldigt svårt. Öppen som en bok jag är känns det som alla vet allt om mig men jag gör ett försök och berättar något som några ev kan ha missat.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir inbjudna ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit inbjudna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information

1. Jag är lite av en strumpfantast. Det har slagit mig att jag måste köpa minst ett par nya strumpor varje gång jag är i en ny stad. Brukar dock bli antingen noll antal eller åtta par. Senast jag ränkade mina strumpor (överfulla i två lådor i två städer) var de 78 par till antalet.

2. Ju äldre jag bli, desto mer höjdrädd blir jag.

3. Kärt barn har många namn heter det. Skrev ner alla en gång och hamnade någonstans runt 18 smeknamn. Det mest oväntade är att min morbror kallar mig för Ior.

4. Skulle inte banga att vara en fluga på prinsessan Madeleines axel för ett dygn.

5. Jag har lärt mig säga nej till många onyttiga saker den senaste tiden, med restriktioner för helgdagar. Men kanelgifflar skulle jag aldrig säga nej till!!

6. Det äckligaste jag vet är blöta bestick som ligger i diskhon och som fått vatten, matrester och annat sunkigt över sig!

De jag bjuder in är följande:
Nives, Sockan, Schnappi, Hanna, Täddä och Alexandra

Lugnt vatten

Det är andra gången jag blev snuvad på en dejt med Eken bara för att han hellre träffar en tjej som han sen ska "sova sked" med.
Nu skiter vi i honom! Jävla tråkmåns.
Nä, istället for jag hem till Kristin i fredags efter jobbet och drack lite rött och degade framför Så ska det låta.

Igår blev det en ytterst tidig uppgång för att vara lördag. For ännu en gång till huvudstaden och "jobbade" på EM i Longdrive.
Egentligen är jobbar ett stark ord då jag inte gjorde mycket nytta. Man kan lätt påstå att jag hade det glassigaste och lugnaste jobbet i entrén.
Det mest roliga och spännande som hände under dagen var när Klasse Möllberg provade en alkomätare efter ett par glas skumpa i slutet av dagen. Då förstår ni nivån på skojsigheterna.
Tillbringade lite social tid med Anna, Martin och Täddä på kvällen. Soft och lugnt. Inget oväntat, inget nytt men ack så trevligt i goda vänners lag.

Idag tog jag mig akt att sova ut men vaknade förskräckligt tidigt ändå. Inte kände jag mig utvilad heller för den delen.
Far och jag skulle spela badminton men hallen öppnade först en timme efter att vi anlänt och tappade sugen totalt.
Istället fixade jag till mig och fikade med Kristin på klassiska Kaka.
Tror minnsann att jag inte varit där på ett år nu. Kändes som det var dags för det minst sagt.
När vi satt där och filosoferade om livet och andra roligheter slog det mig att jag kanske var den som var ämnad att återuppta affärsverksamheten i Brasseriets gamla lokaler. Stället har inte varit i bruk sen det stängde runt år 2000. Mamma krossade dock de planerna när jag kom hem med informationen att efter lokalsaneringen ska det bli bostadsrätter där.
Jaja, det blir inget hårt arbete i stan i sommar, kommer hem till Gbg som tänkt.
Ja det är ju ändå inte fy skam. Enligt planerna ska ju Nyponrosen, Chokladhjärat och jag tillbringa många mornar med frulle på ballen. Dagens nya ord!

Jag är ett musikaliskt geni

Fast jag sjunger förbannat falskt, det vet jag om. Men det beror ju på att jag är ett geni.
Det yttrade sig så att gjorde ett musiktest med far igår (han satt hemma och rättade ett lite prov han har haft) och jag kom upp i nästan 10 poäng av 13. Det var inte illa. Jag hade bäst resultat av alla! Motståndarna går i årskurs 4.
Ja, jämfört med dem är jag ju ett geni.
Sen lärde jag mig spela två ackord på gitarr. A7 och D. Fan inte fy skam,
Nu ska jag bara fortsätta öva så kan Eric Clapton snart dra sig tillbaka.
Pappa tog över spelandet så sjöng jag. Det lät förjävligt.
Men jag säger ju det. Inte illa pinkat att jag åtminstonde hör det.

Annars har dagarna sen sist faktiskt varit ganska bra.
De två senaste dagarna här på kontoret har slutat med en bra magkänsla på väg ner i t-banan.
Kan ha berott lite på att jag fått beröm för andra arbetsuppgifter. Jippie!! Eller inte, lixom....
Var och fikade med Emma K i onsdag. Skönt att få gnälla lite, samtidigt känna att man är flera som går igenom samma känsla och tankar kring vissa saker.

Vad som hände igår är väl inte mycket att diskutera.
Idag är det en annan dag. En ny dag.
Började bra.
Tills lunchen. Jag blev lämnad helt ensam.
Så nu sitter jag hör med andra glaset yoghurt med mûsli för dagen och bloggar som om jag inte borde göra något annat istället.
Har redan uppdaterat mig på alla andras bloggar. Jag är lite orolig att jag glömt bort vissa. Det är så sabla många nu för tiden.

Fredag idag som sagt, det betyder helg. Slöare tempo här på kontoret. Fredagsfika.
Imorn ska jag tillbaka upp hit för att jobba på EM i Longdrive.
Teatern på söndag. Det blir sista gången för mig.
Ikväll hade jag dock tänkt socialisera mig och ev. ......
Först kanske det blir kaffe med Eken.
Kan bli hur najs som helst.

En liten vårsång - från mig till er

"Solen lyser och himlen är blå
Vad det är skönt att leva då
Högt i topp går alls humör
Och det är det som susen gör"

Dagens..

Video - utan tvekan. Kan även vinna i kategorin sötnos, men det tar vi en annan gång. Men vågar man sig på att säga att det kanske är Måns som är Sveriges svar på Justin? Det tåls att tänka på om inget annat. Sug på den, Dhani!

Darling - Fares Fares. Hittade tyvärr ingen passande bild. Han gjorde en strålande och mest trovärdig insats i Leende Guldbruna Ögon. Man blev ju kär i honom bara av att se han i rutan.

Blöta vovve - Ibzen såklart. Å vad han sprang omkring i lägenheten helt skogstokig. Men söt var han!

Nån form av test

Jag har blivit inbjuden till någon form av test/tävlig/lek.
Den verkar lite svår, men jag lovar att jag ska ta tag i det och styra upp min insats.
Kanske inte ikväll men det kommer.

Vår = kärleksallergi

Ja ingen har väl kunnat missat att våren har kommit.
Inte jag heller med så många tecken som jag vistas ibland.
Allt började imorse att det redan var ljust när jag vaknade. Klockan hade inte ens slagit sex, vad man blir piggare av ljuset, helt underbart!
Inget snöslask att trampa i på väg till centralen.
På vägen hem hade de tom sopat upp gruset en lång sträcka från centralen!
De hade lovat sol som envist gömde sig men framåt senare eftermiddag sprack det upp och himlen blev blå och solen sken för glatta livet.
Om det blev 14 grader som de lovat? Det kan jag inte svära på, men vi hade två fönser öppna och man frös inte.
Men, kanske värst av allt...jag har drabbats av kärleksallergi.
Ett nytt ord Weddan har hittat på åt mig.
Själv förklarade jag det hela som kärlekskrank. Men jag är ytterst nöjd med det nya ordet, kärleksallergi. Det låter ändå lite gulligt trots att det inte alls är så.
Nej, allt jag ser är äckliga par och jag kan tänka mig hur de upptar alla allmänna platser soliga helger med sitt groteska hångel, glass, hålla händer och fräscha solgalsögon.
Jag vill oxå!!!
Nu vill jag inte vara singel längre!! Jag vill oxå hålla handen, äta vårens första mjukglass och mysa sådär i mina ursnygga solisar. Som jag inte köpt än. Funkar dåligt med ett barskrapat bankkonto, men det kommer.
Varför är det lättare att hitta ett par schyssta billiga solisar än någon som vill gå en vårpromenad i varm sol och hålla handen?

Im not invited

Ikväll rockar P Diddy och Snoop i Stockholm.
Skulle någon ha en biljett över så skulle jag verkligen inte banga.
Hade varit hur ballt som helst att se dem.
Eller, det kanske är efterfesten jag helst vill gå på?!
Tänk att ha möjligheten att se Puffys i vit smokning.
Det finns ingen som kan bära upp den som han hade på sitt Black&White-party.
Nästa gång kommer jag!

I miss u Britney!

Alla vet att jag varit emot Brittans förhållande med K-Fed då jag tycker att han är riktigt äcklig, sliskig och trashy.
Men jag börjar faktiskt tänka att han kanske är hennes räddning idag.
Jag ser hellre att hon mår bättre och klär sig trailer-trash än att hon ligger rakad på ett behandlingshem och försökter ta sitt liv med hjälp av lakan.
Samtidigt kommer tankarna att det kanske var han som gjorde henne som hon är idag.
Det känns jobbigt.
Allt jag vill är att ha tillbaka Brittan som hon var för 3-4 år sen. Snygg, retuscherad och levererandes hit efter hit.
Jag tycker det är så himla tragisk.
Det är uppenbarligen inte lätt att vara så känd och stor som hon var back in the days, jag hoppas att dagens beteende inte är ett resultat av förhållande med K-Fed.
Vad jag jiddrar och svamlar. Vet inte riktigt vad jag vill ha fram här mer än att jag önskar att hon blir bättre. Snart!
Dansgolvet är inte destamma. Jag lovar att inte lägga pengar på blaskor som skriver om henne om det hjälper henne att må bättre. Inte för att just min instats gör skillnad, men ändå själva principen.

Så det kan gå

Det var ju trist att Måns inte kom på en andraplats som jag tippat.
Att The Ark skulle vinna var ju en självklarhet även om jag hellre hade sett dem som två.
Måns verkar ju vara väldigt glad, ja då får väl jag vara glad för hans skull.
Tror att The Ark kan ha en grym chans i Helsinfors, dels för att låten faktiskt är riktigt bra och för att de verkar ha stort stöd ute i Europa, men jag tror samtidigt att de kan skrämma stackars gamla konservativa tanter. Vi får se hur det går.
Själv såg jag ju inte tvsändningen utan hörde allt på en sprakig radio på teatern. Måste säga att det inte var lika kul att bara höra allt, de flesta låtarna kunde jag ju ändå utantill. Nej, det är är ett event man ska se på tv. Inte höra på radion eller se på plats. Det är ett tv-evenemang och då gör man bäst att bänka sig i soffan.

Finaldag!

Ikväll smäller det.
Jag är lite ledsen att jag inte kommer vara hemma och kan se det direkt på tv'n utan får nöjda mig med att lyssna på spektaklet på en schleeten radio på teatern.
Bror och jag har förberett oss ordentligt genom att införskaffat oss alla finalbidrag.
Eftersom min favort har varit denne hela tiden har jag nu på två dagarn nästintill spelat sönder låten. Men jag lovar att jag fortfarande hejar på sockerbiten.
Han gör sig bäst p årörliga bilder när han sjunger.
Stillbilder, javisst, han är ju söt men att höra honom prata är fruktansvärt.
Jag har så svårt för skåningar!!

Här följer mig topplista:

1. Måns
2. The Ark
3. Sebastian
4. Sonja Aldén
5. Andreas Johnson

Hahaha, skön tripptralltrull-lista det blev.
Det blir sanneligen spännande ikväll.
Goooo Måns

Kickoff

Ja herre jävlar så det kan gå när haspen inte är på!
Det började katastrof, fortsatte mot himlen och slutade med yttligare en katastrof som slutade bra!
Så här var det när åtta tokiga människor skulle fira E's första kickoff tillsammans:

Gick tidigare för att hinna fixa till mig.
Det blev panikrusning hem, in i duschen, smink, hår och tillbaka till tunnelbanan. Tänk Sällskapsresan i alperna när familjen ska ta kort till skidkortet; in-ut-in-ut-in... i ett jäkla tempo.
17.50 var det sagt att vi skulle ses på kontoret igen och gemensamt åka till Tyrol där kvällens underhållning väntade.
Sen som vi var insåg vi att det skulle vara bäst om killarna kunde hämta upp oss på vägen, men finns det någon som tror att killarna befinner sig på kontoret? Nej, de hade alla åkt hem för att själva fixa till sig.
Nu befann vi oss på Karlaplan och visste inte var vi skulle ta bussen.
Efter övertalning från min sida tog vi en taxi med en chafför som inte visste var Tyrol låg, utan han fick fråga en busschaffis istället. Denne uppfattade inte vad taxikillen menade utan jag fick hoppa ur bilen och översätta.
Alltså, killarna hade inte berättat 1. var Tyrol ligger. 2 inte haft mage och säga att vi möts därute.
Denna dåliga info gjorde att vi tjejer blev hysteriskt irriterade, att de alltid ska vara så?!?!

Väl framme på Tyrol serverades det 3-rätters till toner av Galenskaparna. Sist men absolut inte minst, allt detta vin som bokstavligen flödade.
A var den som först blev märkbart påverkade, men jag var inte sen efter.
Ett antal glas senare kom A och P på att jag skulle driva lite med M och smeka han på låret, hysteriskt roligt. Detta är lite internhumor men vet man hur M är så förstår man hur hysteriskt detta är.
Efter yttligare några glad blev alla utom M, givetvis, indraget och satte största pressen på mig att genomföra uppdraget. När vi alla planerade allt genomled jag en av mina största hysteriska skratt på många veckor. Jag lovar att tack vare detta skrattade jag mig åter till långt liv trots mängden alkohol som under kvällens gång försattes i mitt blodomlopp.
Hursomhelst, jag är ju inte den som är den, hade det varit någon av de andra killarna hade jag lätt kunnat genomföra uppdraget. Det fanns inte en chans med M även om jag ett tag var inne på det. Kände att det dagen efter kunde bli alltför jobbigt och risken att planmakarna skulle vända mig ryggen i nyktert tillstånd och få det att verkligen se ut om att jag stötte på chefen var jag inte villig att ta. Så det det blev inget, även om jag hade så gärna oxå sett M's min.

Showen med Galenskaparna var lite upp och ner i kvalité. Vissa sketcher var bättre än andra, de bästa var ju dem om Göteborg. Tror att i vårt bord var det jag som skrattade bäst, men jag har en större erfarenhet samt uppskattning var göteborgshumor.

När kvällen på Tyrol var över fortsatte vi in till stan och Anglais. Måste säga att här finns en aning ostrukurerad minnesuppfattning från min sida.
Vi träffade på en annan kille som tillhör La Familia E.
Av någon anledning var jag tvungen att dra mitt kort och bjuda denna kille och M på vin, men nej, det var ju inte mitt kort jag använde utan mammas. Tre glas för 280 spänn. Smart!! Givetvis ångestframkallande dagen efter!
Sitter i en av sofforna och myser med M, C och A när ett välbekant Maaaaackis hörs vrålande i lokalen. Soffan!! Damen var ute och svirade med JP av någon okänd anledning.

Det börjar bli dags att dra vidare yttligare en gång, fast inte så långt utan bara gatan över till Sturecompaniet.
C uppmanar A och mig att sköta oss med tanke på våra tillstånd och vi ses ut som oskyldiga lamm när vi passerar vakten. Tyckte vi.
Ytterst viktigt att vi är lugna, inte stirrar vakten i ögonen och aldrig vimlar omkring ensamma utan håller ihop gruppen tajt, förklarar C.
In kommer vi sen....ja sen vet jag inte riktigt vad som händer. Jag tror att jag är på väg från toaletten när en hand läggs på min axel och en myndig röst säger åt mig att följa med honom. Vakten!
Förs bort och blir tillsagd att ta ett varv runt kvartert då mitt tillstånd är alldeles för mycket. Eller hur, den har man aldrig hört förrut. Nej, det är aldrig någon som sagt så till mig men jag har ju hört det till andra. Försöker förklara min situation om att hela mitt sällskap finns därinne. Till och med M försöker reda upp händelsen genom att förklara att jag inte är från stan till att förska ta mig under sina vingar och ta hand om mig. Vakten är inte riktigt så snäll utan vänligt men bestämt slänger ut mig. I och för sig hade han rätt och det satte jag mig aldrig emot men skulle jag stå därute helt själv??
Jupp, hamnade ute på trottoaren, fick sällskap först av M sen av C som båda tyckte att det kanske var bäst. Jag stod där ett tag lite i min ensamhet när tårarna började rulla ner och en vänlig kille kom och sällskapade lite med mig.
Detaljer runt händelsen har jag inte klart för mig men jag vet att så mycket galla jag spydde över huvudstaden har jag knappt aldrig gjort. Givetvis drog jag till med att det här hade aldrig hänt i gbg, sthlm är en jävla bajsstad osv.
M fattade läget och ansåg att jag inte kunde stå där själv utan skickade ut I för att ta oss hem.
Fortsatte att vara ledsen, inte för att jag blvit utslängd utan för att jag hade mig en duracell-fylla och ville fortsätta vidare. Jag kände mig inte färdigfestad än, jag hade ju knappt fått dansa något, men jag kunde ju inte göra det själv ute på gatan. De som var kvar inne hade absolut ingen lust att fortsätta vidare mer än hem.
Nähä, jag fick snällt vända hem till övernattnings-platsen, tyvärr uppstod lite problem då det var så pass sent på natten att tunnelbanan var stängd så det blev en taxi hem.
När vi skulle betala trodde jag mig tappat min plånka och kände mig en aning förstörd. Det visade sig att jag istället i taxin glömt mobilen men chauffören var så snäll och såg det och lämnade tillbaka den.
Somnade nästan innan låset gått upp i dörren.

Dagen efter hade jag ingen aning om när jag skulle börja. Drog från Kungsholmen till kontoret vid niotiden och tänkte att jag nu skulle bli en aning sen, vilket jag sket i. Väl framme i Hjorthagen är det tomt som en alladin-ask på annandag jul.
Både D och M låg nästan och sov så jag fick snällt invänta dem i en timme ute med sällskap av frulle och en Metro. Tur att min ipod var med, annars hade jag gått och blivit knäpp.
Gårdagen var knappast en av de mest produktiva i min karriär därute, men å andra sidan var jag inte ensam. Jag kände mig lika full som under tidigt stadie kvällen innan fram till lunch.
A kom in med exkat samma tillstånd som timmarna innan och mådde allt annat än bra.
Han fick dock för sig att göra en aktieaffär med extremt bra vinst och lämnade kontoret efter en halvtimme. Hahaha, tänk om man kunde svischa in så dagen efter och tjäna så mycket pengar på så kort tid.

Åt lunch med P, tog en vårpromenad till M och C som hade möte med en artist som E har för avskikt att anlita i framtiden.
Denne är från Eskilstuna och hans lillasyster gick jag i samma klass som. Roligt att äntligen få träffa honom efter nio år. Mycket sympatisk kille.
Eftermiddagen var en aning bättre fart på, men fredagsmötet började inte i tid som vanligt. Klockan sju var jag äntligen hemma i tuna. Hade sovit på tåget en liten stund så jag kände att jag återigen var på g.
Tillbringade tidiga kvällen hemma hos K tillsammans med A och M framför Let's dance.

Jag vill avsluta med att säga att jag absolut inte är nöjd över mängden alkohol jag fick i mig. Tappade kontrollen ett tag och det är jag inte heller stolt över.
Helt ärligt är jag lite rädd för mitt beteende. Denna gång var jag med människor som jag kunde falla tillbaka på, men vem vet när det inte händer i framtiden.
Jag måste sluta för mitt eget bästa!!
Men, ändå var det en skitkul kväll, en av de bästa på riktigt länge.
Det känns som det var en riktigt urladdning. Nu börjar vi om snart igen.
Det är ju lördag idag för sjutton gubbar!!
Nej då, jag kommer vara lugn. Ska tillbringa helgen på Teatern.

Dagen efter, timmarna före

Det blev riktigt trevligt igår när Piglet och jag minglade omkring på Shortcuts event inne på Sturecompaniet. De presenterade framgångsrika kvinnor, även om det var stundtals klyschigast ever var det ändå inspirerande.
Vi stötte på några udda och trevliga människor där i vimlet, men det blev ändå tidig hemgång för min det.
Kontentan är att Netti lyckats riktigt bra!!

Ikväll är det kickoff med jobbet.
Vi får se hur det blir med det.
Det finns något i luften här på kontoret som ligger och spänner.
Det jag menar är att det är inte den allra bästa stämningen men jag vet eller förstår varför.
Jag kommer iaf se till att göra det mesta av kvällen. Kommer killarna vara sura och tråkiga ska jag liva upp det för oss tjejer åtminstonde.
Det är ju trots allt internationella kvinnodagen idag, bara en sån sak.
För de som bryr sig.

Oansvarigt av mig

Jag håller inte samma jämna nivå på bloggandet som ni har märkt.
Har inga dåliga ursäker, men jag känner mig lite oansvarig mot er som läser detta då jag ser att besökarantalet stiger kraftigt varje dag.

Sitter på kontoret efter en lunch som bjöds av far. Himla najs.

Hursomhelt, ikväll bär det återigen av mot Sturecompaniet.
N ska ha ett event med sitt jobb och vi tjejer är inbjudna.
Detta ser vi fram emot och har laddat hela lunchen.

Nu kommer killarna!

Time of my life

Ojoj, det smärtar mer än ni anar att behöva lämna mitt hem, mitt hjärta, min kärlek och alla mina underbara vänner här i Göteborg. Och det så snart som om mindre än fem timmar.
Det har varit en hysteriskt rolig helg, lyckad är ordet.
Även om tåget var i allra dyraste laget och det i övrig har gått äckligt mycket pengar på så kort tid är jag supernöjd.

Ilade iväg till tåget efter jobbet, glad att komma bort från en känslomässig jobbig vecka.
Ville rusa av tåget och kyssa marken på perrongen när vi gled in i Götet. Behärskade mig och skyndade vidare till Brunnsparken för att åka kommunalt hem. Dels för att jag ville se min stad men även för att se om det fanns några kändisar ute och snurrade. Väl framme vid busshållplatsen visade skylten att jag var tvungen att vänta yttligare 14 min för att ta mig hem. I vanliga fall hade jag suckat irriterat. Men nu var jag så glad att vara tillbaka att jag nöjt av varje sekund och utsikten över en egentligen grått BP. Just då såg det helt fucking fantastic ut och alla minnen därifrån gjorde mig varm av glädje.
När jag kom hem satt en söt ballong med texten Välkommen hem på ytterdörren och väntade på min ankomst. Inne på köksbordet stod en baginbox med ett Dallas/Sue Ellen-överdrag och lockade. Allt detta av söta Milla och nu började tårarna rulla ner på kinderna.
Nives och Milla kom över på fördrinkar innan vi goa och glada åkte ner till stan för att fortsätta på Vasastan. Äntligen! Som jag väntat! Det dracks vin som det inte fanns en morgondag och vi shakade mer än några andra på stället och Shakiras höfter.
Jag var så lycklig när jag stod där med dessa två underbara människor, på världens bästa Vasastan och såg alla dessa snygga människor samt grym dansmusik.
Allt var så kalas tills jag insåg vem som stod bakom min rygg; kaffe-dejt-killen från i somras. Too much var Millas åsikt om honom. Jag var fullt medveten om att han upptäckte att även jag var där och jag missade inte här han och vännerna stod och pratade om mig med obehagliga blickar. Kunde han bara inte försvinna, detta var ju min kväll.
Den fortsatte med att jag träffade en kille och matchmaker som jag är ville jag hjälpa honom träffa en dam. Måste säga att jag nu ännu en gång lyckats även om resultatet inte blev som jag tänkt. Det slutade med att det var jag som sov i Majorna den natten. Det blev en bra match!!

Nästan fortfarande full morgonen efter åkte vi in till stan, mina planer var att åka hem och sova för att komma ikapp inför kvällen. Istället stannade jag kvar och gjorde ett ärende åt mamma. Träffade Anna när jag väntade på att NK skulle öppna.
Läskig känsla att känna att det var igår vi träffades sist men inse att vi pratar om tre månader.
Nåddes av beskedet att Milla låg hemma i fyllesjukan så jag tog bussen via Willys och införskaffade onyttigheter och cola för att muntra upp henne.
Satt och pratade om gårdagen när Netti ringde då hon fått en avbokning och tänkte på mig. Det var bara att stressa ner tillbaka till stan men inspringades kom jag med andran i halsen. Håret blev bra iaf, huvudsaken!!
Tillbaka till Milla och ännu fler kanelgifflar.
Tog mig i kragen och gick hem och powernapade innan kvällens körschema startade.
Vi snackar städa, handla mat, duscha, laga mat till sex pers, sminka, fixa håret på tre och halv timme. Tycker jag var strålande jobbat.
Middagsgästerna kom och vi drack ännu mer vin tills vi var så glada att vi fortsatte ute på lokal.
Nives och jag tog det kommunala transportmedlet och kom ner senare än de andra. Lägg sedan på toabesök på BK och bankomatrace innan vi återigen landade på Vasastan. De andra var någon annanstan men vi ville tillbaka till V.
Jag blev inte besviken men det var inte samma stämning som i fredags. Männsikorna var fulare, yngre och musiken var inte alls jätterolig. Vi fick dock dit Victor men vi hann inte umgås mycket innan jag bestämde mig för att dra.
Hungrig som man blir sådär in på natten blev det både sevvan-korv och kebab innan jag somnade i min fotölj hemma med det senare i knät.

Vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om för fem öre trots att jag var skittrött. Trakaserade bror på telefon istället, hatade datorn som inte ville ta emot internetanslutningen och tittade på 2a chansen-reprisen.
Mötte upp Milla på stan och för ovanlighetsskull var vi duktiga och gick på en långpromenad. Om än ofrivilligt då vi mest var på jakt efter mat. Vi letade främst i Linné men bestämde oss en timme senare för burgarna på Hard Rock. Ryktet om det kändes helt klart välförtjänta.
Återigen hemma var det dags att städa undan från igår, pratade med A och sedan förgyllde Weddan mig med ett besök. Han blev dagens hjälte när han fixade internet åt mig. Så barnsligt enkelt att det blev pinsamt. Men han fick igång det, det enda som räknas.
Nu är allt iaf diskat och det mesta packat, dammsugningen tar vi en annan gång eller så låter jag Mikael sköta det nästa gång han kommer ner.

Nej, det känns inte alls bra att behöva ta taxin imorn kl 05.30 och sätta sig på tåget och åka tillbaka till huvudstaden och smedstaden. Jag vill så vara kvar.
Det är rätt bra att komma ner såhär för att kunna uppskatta den ännu mer än när jag är här vanligtvis så jag kommer stanna däruppe fram till sommare om inte händer.

Nu vill jag tacka alla de underbara människor som gjort helgen superbra;
Nives, Milla, Joel, Anna, Netti, Linda, Lovisa, Cecilia, Emma S, Andreas, Emma G (nästa gång får du fan planera bättre så vi slipper telefonsamtalen!!), Victor och Weddan! Sen ska vi inte glömma alla andra statister som jag träffat ute i vimlet på fyllan och villan.

Lav u a lot!!!!

Känn ingen sorg för mig Göteborg.

Samma ensamma jag

Nu igen!
Lika tyst är det som i morse, fast A var och svepte förbi någon timme.
Det blev ingen grabb-lunch.
Jag fick nöja mig med ett tjog köttbullar. Pastan var slut.
Eftersom jag inte har några nycklar till kontoret ville jag inte lämna det olåst heller.
Det får bli nån form av småtugg när de kommer tillbaka.
Nu börjar jag bli orolig att jag får sitta här ensam fram tills jag ska åka.
Då får jag nästan panik.
Jag skulle bli aslack om jag inte kommer iväg som jag ska pga dem.
Då kommer arga-Marika fram. Den gapande och skrikande.
Vore trist att försöra denna underbara dag!
Nä, nu ska jag njuta av tystnaden och surfa vidare innan lunch-timmen är över.

Full av iver

Idag är jag helt själv. Inte en enda kotte på kontoret. I jobbar hemma och de andra är på det andra studiebesöket i en lokal med två kunder som jag återigen inte fick följa med på. Jag blir så frustrerad.
Nog om det!

Idag bär det av hemåt. Jag är så glad. Och full av iver. Jag vill komma iväg nuuuu!!
Igår var jag nästan helt uppåt väggarna och klättrade, men det lugnades ner av att jag hade ganska mycket att göra.
Dagen började bra dessutom. Träffade en gammal Etuna-mcd-kompis. Lika galen och rolig som vanligt.
När jag kom hem hade pappsen lagat en favoriträtt (eller det innehöll potatismos, min favorit. Speciellt när han gör det, så best ever!!) och sen for vi iväg och spelade badminton. Fan vad jag fick han att springa! När han i sista matchen de sista minutrarna som var kvar att han var trött la jag i en extra växel och slog ut honom. Min första ärliga vinst! Jag var grym.
Väl hemma var det packnings-dags. Resultatet blev bara två väskor (handväskan och en "resväska"). Trista bara att den blev lite väl tung. Men det blir lättare på puttikakavägen då jag har dumpat tunga böcker, tidningar och annat som väger attan nu idag.

Så, denna dag ser jag fram emot lugna förmiddagen, lunchen med grabsen, att komma hem till min egen lägenhet och sist men inte minst; Vasastan.
Det finns möjligheter till en kanondag!