Någon form av vardag

Trots att jag sagt att jag inte ska skriva om det mer måste jag ändå kommentera att det går faktiskt bra att gå upp ohumant tidigt på morgonen. Det lilla powernapen som blir på tåget gör sitt, men den är bäst på tillbaka-vägen.

Nu har jag kommit in i något som börjar likna vardag på kontoret. Vet vad som ska göras och ser till att det utförs. Idag har jag jobbat själv utan handledning av D. På eftermiddagen var det tydligen stort möte i konferensrummet/matrummet så vi höll oss undan, fortsatte med samtalen och var så duktiga att vi inte ens tog någon rast. Varken på förmiddagen eller efter lunch. Det kändes i nacken när vi slutade om inte annat.

Visst är jag trött när jag åker tillbaka till Eskilstuna. Idag, som har varit något av en kort dag, har jag varit hemifrån i 12,5 timme. Det är faktiskt rätt länge med tanke på att det endast handlar om tågresa till sthlm - jobba - tågresa hem. Men det känns lugnt. Helt för att jag faktiskt trivs så bra! När man kommer hem glömmer man lätt bort vad som hänt under dagen för killarnas personligheter speglar över allt jobb. Jag kan inte säga nog hur jäkla trevliga de är!
Jag vill inte ropa hej alltför tidigt, vi snackar ju endast tre dagar som passerat. Så sjuk fort.

Imorn är det äntligen fredag. Hörde idag att vi ska bli bjudna på lunch av killarna innan vi åker vidare för att rigga kvällens event. Ska bli lite skönt att slippa kontoret och se någon ny del av stan. Som om jag aldrig varit där. Men ny lokal är alltid nått.

Det funkar fortfarande bra hemma, men jag börjar småirritera mig på mor och far som ska vara så snälla och säga till mig att gå och lägga mig, gör ditten och datten. Jag vet att det är av omtanke men jag lovar att jag åtminstonde ska försöka komma ikapp med sömnen i helgen.
Ev kommer bror hem och jag har några andra saker på agendan, det vette katten om jag lyckas!