Helgen v. 5

Så, nu är middagen uppäten, lax/buglursallad och en tôrr semla till efterrätt denna måndag.

Lite helguppdatering då. Inte mycket ro och vila efter jobbet i fredags, Stjärnan var på en snabbvisit så det blev lite chop, chop för att hinna ses. Förfest hos Piff ute i Hägerstensåsen tillsammans med övriga 100% kill-gillare. Utgången gick inte helt enligt planerna med ändå lyckades jag komma hem sent med ett par finlirare innanför kavajen.

Rejäl sovmorgon på lördag, kom upp av att Piff ringde och fick ut mig på stan för brunch. En sista träff med Stjärnan innan han fick springa till flygbussen. Jag tog efter ett par affärer på stan en skön promenad hem. Plusgraderna in the air och bra musik förknippad med USA i lurarna. Stanbesöket blev dagens kraftansträngning, därefter total horisotalläge all the way igenom lördagen.

Söndag, tja den var mest som en söndag ska, lite plock, lite promenad, lite kompisar, lite peace-märken och Wallander avslutningsvis.

Sista dagen på den här månaden, nu packar vi ihop januari 2011 och lägger det bakom oss - full fart fram mot våren.

But why so sad?

Amerika-feeling rakt igenom...

Fortfarande fina och färgglada blommor här hemma. Jag lyckades!

Dagens i-landsproblem

På mitt jobb är vi inte ärade med höjbara skrivbord, enbart stolarna går att justera. Kort som jag är sitter jag inte alltid optimalt och använder därför papperskorgen som fotpall. Det här händer ofta, det gör mig galen..

.

Back to life, back to reality

Var tillbaka på jobbet med massa energi redan dagen efter jag kom hem. Trots dålig sömn senast dygnet och tidsskillnad. Det var roligt att vara tillbaka och hugga tag i to-listan. Nu ska det banne mig köras helt enkelt. Tyvärr föll sig dygnsrytmen inte in till det normala efter det. Helgen som nu gick nu blev lite pajig. Vågar inte ens tänka på morgondagen heller då jag lagt ner timmar på att skriva inlägg, men det får gå. Den energi jag besitter får ta mig igenom det enkelt. Och ett par Redbull kanske.

Hade faktiskt ork och en känsla av vilja att lägga på hemmet efter jobbet idag, men naturligtvis fastnade jag vid annat, något mycket roligare. Sen vet vi ju att skit inte får ben och springer iväg, så ingen stress. Ikväll hamnade koncentrationen istället på Guldbaggegalan, firad 150 meter i från där jag själv befinner mig. Så nära kvällen hunk tillika pristagare Joel Kinnaman. Då får man prioritera annat!

Bild "lånad" av Expressens hemsida.

Några sista ögonblick

1. En ny favorit. Fozen yoghurt, maskiner med åtta smaker, bara att blanda. Lägg till massa frukter, topping och strössel. 2. SpongBob-banans. Eller himmelrike, beror på hur man ser på't. Men till och med jag blev yr av allt runt omkring. 3. Resans kanske sämst bild men därför den roligaste. 4. En sista Starbucks. Faktiskt bara den andra. Jag var nog sjuk. 5. Gamla Bettan. Fast så hette den inte. Men det var liksom m i n bil under tio dagar. Så kul vi hade. Kommer sakna dig!

Some US&A-shopping

Om vi ska ta och prata lite tjejiga saker som avhandlas under semestrar. Shopping! Det blev inte så mycket, men ändå det som stod på listan. I stort sett. Mer om det nedan. Denna sista resa var den ekonomiska biten mer vigd åt upplevelser, mat samt hyrbil. Självklart blev det många kassar av småkrafs från Walmart och Target såsom förbrukningsvaror. Dels för att jag tycker det är roligt med reseförpackningar av allt, sedan är det oftast galet billigt. Produkter som finns hemma i Sverige finns här för en tredjedel av kostnaden. Som jag sparar tänker jag.

Här kommer:

Ett av två par skor. Söta ballerina till sommaren. Ett par jeans och något vitt upptill och dessa. Kanon säger jag! Med på bilden min bunkring av tandborstar. De kostar en dollar styck. I vilken affär hemma hittar med dem för inte ens sju kronor, va?

Egentligen var planen att införskaffa nya Converse också. I alla butiker som sålde dessa var min storlek slutsålda. Dessutom stötte jag på otrevlig personal i jakten och när jag väl hittar en par som faktiskt passade var tyget smutsigt. Inga andra ex fanns inne, istället tyckte säljaren att jag skulle köpa en blekpenna eller tvätta dem. Aldrig jag gör sånna saker för ett par nya skor!! Inte tänker jag inleda ett förhållande med ett par skor genom att tvätta dem. Neva evvva! Då de också var dyrare än i andra affärer kunde jag dock tänka mig köpa dem billigare trots allt, så jag försökte pruta för första gången i mitt liv. Utan resultat. Vi pratar nu ett par skor för 50 dollar (vilket ändå är halva priset jämfört med Sverige) men då de generellt kostade 39-45 dollar i andra affärer samt var smutsiga inledningsvis tappade jag suget. Plus en arrogant butiksföreståndare på det hela. Frågan är om stoltheten knäcker surheten att få betala sjuhundra kronor här hemma till våren?

Inget USA-besök utan Abercrombie. Mjukisarna flög jag behagligt i på väg hem så de tappade doften lite, men halsduken jag har framme och använder har kvar det bästa av bästa!

Funderade på att själv köpa parfymen men det får bli brors present med sig hem när han kommer.

Förbrukningssakerna part III. Att en dubbelt så stor flaska med TRESemmé-schampo/balsam kostar cirkus 21 kronor är banne mig skrattretande. Hade bagaget haft obegränsad viktgräns vid incheckningen hade jag köpt på mig till år framöver.

Lite bling och tingeltangel också. Armband, halsband och världens kanske plastigaste klocka. Men billig var den. Me like!

I DID IT!!!!

Vi börjar like mjukt med Goliath!

Avslutningsvis, X2. Nu klarar jag banne mig allt!

Six Flags Magic Mountain

Den egentliga anledningen till vår resa söderut var för att förlusta oss på Six Flags. Vilket mastodontställe! En park med nästan enkom berg- och dalbanor, gigantiska sådanna. Inga små Lilla Lots direkt. Parkens yta var ett tag ogreppbart stort. Får min hemmaarena att framstå som Mariebergsskogen. Och köfåller för att fånga upp alla besökare därefter. Dessa imponerade. Lyckligtvis slapp vi köa för länge men på fem timmar hann vi ändå bara med sju banor. I bilen hem var man rätt go o mosig i huvud och kropp. Så värt!

Det finns huvudentréer och det finns huvudentréer...

Propaganda överallt...

...och då menar jag överallt! Men vilka är inte de bästa förespråkarna om inte parkvårdarna! Alltid lika spännande att spana in dem.

Upp och ner, ner och upp, runt, runt, fram och tillbaka. Här låg man på mage. Den åkte vi dessvärre inte.

Om det fortfarande inte är det så var det i alla fall världens högsta loop. Den åkte vi två gånger.

I den här, vars namn jag inte minns, står man upp i. Inte heller den åkte vi, men...

Batman fick sig ett besök.

Superman var avstängd. Tur var väl det. Den hade jag faktiskt aldrig satt mig i. Just attraktioner där man skjuts iväg är ett av två jag ogillar skarpt. Men de testkörde den och när den svischade förbi kunde man lätt tro att det var ett flygplan i för låg höjd på ingång.

Goliath! Den åkte vi. Alltså gaaalen nedförsbacke. Så jäkla härlig. Lite för lång kö för ett andra-åk!

Några av parkens maskotar.

X2. Har inte sällan en väntetid på 2 timmar. Vi stod o väntade "bara" i 40 minuter. Jag höll på att skita på mig. Man ligger på rygg och "korgarna" snurrar likt Insane på Gröna Lund. Ackompanjerat av klockren musik i högtalare precis vid öronen, eld och rök. Ett riktigt monster till berg- och dalbana. And I did it!!!

Viper igen (den med den högsta loopen) i skymning. Kändes som en barnattraktion i jämförelse med X2. En bra start på besöket helt klart!

Lördagsmorgon i Lala-land

Vi stannade bara en natt i Los Angeles då vi hade andra planer för lördagen och sen bar det av tillbaka "hem" till Bay Area. Så, vad gör man av de få morgontimmarna vi hade på oss. Hollywood Boulevard hade vi alla tre redan sett och gjort så vi besökte utsiktsplatsen Griffith Observatory istället. Damn vilken utsikt. Damn vilken extremt stort stad Los Angeles är. Nu hade vi tur som såg ut till Santa Monica och havet. Önskar att jag hade lite mer koll på stan för att förstå vad det var vi såg. Det var en galen vy. Gick på väg upp förbi folk som satt riktigt bra placerade och studerade. Det finns pluggplatser och det finns pluggplatser, helt klart!

Byggnaden är känd från många filmer, bl.a. Terminator och Yes, man!

Man går inte direkt från denna plats till stranden på...tre kvart inte!

Bakom oss fanns den...

...två berömdheter. Världens mest kända skylt. Och världens mest icke photogenic person. Men jag skyller på gassande sol och inte på mitt ansikte, hehe.

Los Angeles

Då är jag hemma igen. Det tog kanske lite väl lång tid för uppdateringen att komma. Ursäkt #63 jag sällan använder kommer här. Uppfuckad sömn. Jetlag-avvänjningen som kom av sig. Men nu är det måndag en vecka senare och jag är på banan igen.

Förra fredagen, fredagen mitt i semestern blev det lång roadtrip med bror och hans roomie Erik. Ner för galen raksträcka för att hamna på Universal Studios. Mitt i sommaren. Vem förstod att vi pratade mitten av januari. Galet värre. Vi tittade på inspelningsstudios, bekanta hus, bekanta figurer och åkte tema-attraktioner. Jag gillade stället. Det var något mäktigt över det hela. Tänkte att "ja, det där Hollywood och Universal Studios, det ligger ju därborta låååångt i väster, många många mil härifrån" så stod jag mitt i smeten. Blev en ganska påtaglig känsla att ta in "här, just här händer det".

Blå himmel och palmer - what's there not to like?

Westeria Laine...

Westeria Laine, Gabys hus. Rätt små ändå när man såg dem live...

Under tågturen träffade vi Scooby Doo & Daphne...

...och Mr Potato Head.

Långt i skyn fanns även Warner Brothers.

I Simpson-land hängde familjen S. Bart lika busig som i serien. Men Maggie fick inte va med.

Klassiska rymdryttare.

Vattenattraktionen med både snälla och elaka dinousaries.

Sista backen handlade om att undkomma en T-Rex. Och att inte bli så blöt kanske.

Och vem fanns även där om inte min hjälte.

Likaså Shrek.

En hel affär var tillägnad SpongeBob. Det var bara att välja o vraka.

Då nöjesparken stängde tidigt (enligt mina mått) bar det av in mot centrala Los Angeles. Tillsammans med ett par bilister till, hm, krypkörde vi ut mot Santa Monica och Third Street Promenade. Gissade faktiskt på sekunden, vem hade kunnat anat, på ankomsttiden när vi satt som värst inne i smeten. Snacka om bra avstånd- och tidsuppfattning. Och jag ledde oss in på helt rätt väg. Se, mitt lokalsinne är jag riktigt stolt över! Sen att det fanns motorväg som alternativ -tja man kan inte få allt.

Väl framme var det middagtsid och trots mina slacker-kläder hamnade vi på en, för hela vistelsen, fin restaurang. Var vid tillfället rätt trött på mexikanskt men det var just ett sånt ställe vi ändå hamnade på. Gucca gjord vid bordet är dock alltid svårslagen. Men till nästa gång ska vi undvika att önska extra styrka på smaken. Vad som nu kunde bli den i särklass godaste blev total pannkaka. Den var galet svår att äta då den var alldeles för het. Jag hade ont på tungans sidor efteråt. Orutinerat!

Men som kompensation åt jag istället vistelsens godaste rätt. Någon form av räk/avokadosallad. Förföljdes hela resan av ordet crunchy och ska jag beskriva denna rätt förutom god blir det just krispig.

Smälte maten genom en promenad ut på piren. För yr i skallen av dagens karuseller och för mätt av nyss intagna middag blev det ingen åkning här. Kanske också för att vi var lite kräsna med utbudet.

Kvällen spenderades på ett hotell downtown, precis bredvid Staples Centre och hotellet jag sex år tidigare bodde på. Helt oplanerat efter en total felkörning av mig. Lokalsinne och att köra bil på en sex-filig motorväg rätt är två helt olika saker!! Vår heliga ande över rummet var ingen mindre än självaste Madonna.