lördag, december 16, 2006

Utgång och akuta sjukhusbesök

Det blev utgång. Anna kom som hon skulle, jag blev färdig senare än vad jag planerat. Förfestade till intervjun med Christer Fuglesand från rymden. Rätt spaceat så att säga. Geléhallon-tricket var roligt, tysken läskigt tunn men vi kom iväg till statt som vi skulle. Förväntade oss en bögkö som Täddä skulle säga men vi kom in på en gång. Människorna som var där var delvis okända, gamla rävar och närmare 50-taggare. En försökte ragga upp oss, jag tänkte mest utnyttja hans plånbok i baren men Anna styrde upp situationen och räddade oss till toan. Träffade en bekant från Scenknuten, såg en massa gammla hångel, en satt jag och tänkte på precis när han gick förbi första gången. Vi var inte mycket framför scenen där banden spelade, drinkarna var goda men dyra och sen kom samtalet. Tur att jag svarade, först hörde jag inte vem det var mer än att personen sa att den skulle åka in till Karlskoga. Jaha tänkte ja, någon av brors kompisar. Svaret jag fick på frågan vem det var blev; din maaamma. Hörde inte svaret så jag var tvungen att fråga om men svaret blev detsamma; din maamma!! Det visade sig att brors vän hade fått något olämpligt i sig, bror hade ringt ambulans och var själv chockad och ringt hem till mamma och gråtit. Då tar det halvt hus i helvetet. Hon hamnade i upplösningstillstånd och satte sig i bilen fortare än blixten. Orolig syster som jag är följde jag med och min och Annas kväll var till enda. Klockan var någon minut efter midnatt men vi hade ändå varit ute i mer än två timmar. Jag hade lyckats med mitt mål att bli ganska full och amatör som Anna är var hon mer full än vad som är bra för henne. Vilket resulterade i hemsk huvudvärk på bakfyllan idag.


Iväg kom mor och jag till Karlskoga. Att jag skulle köra var verkligen inget alternativ och efter en sömntablett var nog inte mor heller världens mest exemplariska förare. Min uppgift blev att se till att hon höll sig på vägen och att vara telefonist. Jag vet inte om det blev ett allmänt körrekord Eskilstuna-Karlskoga men för oss personligen blev det så. Kanske lätt hänt när det inte är någon trafik, man ligger konstant i 140 och förarens barn befinner sig på akuten. Hönsmamma som vi har. I detta fall ganska gott! Totala restiden landade på knappt 1.10.
Väl på sjukhuset träffade vi killen som var vaken och för situationen klar. Han och jag skämtade på och jag lovade han snus så fort båda blev nyktra. Något ingen av oss var på långa vägar. Bror och vänner väntade i väntrummet men vi blev inte kvar speciellt länge. Skjutsade hem bror, mor drack ännu mer kaffe för att hålla sig vaken på vägen hem och jag behövde uppsöka en toalett efter all alkohol jag hade i mig.


Bror var den som tog hand om vännen och såg till att han kom iväg till sjukhuset. Han följde även med i ambulansen. När han klev ur den hamnade han i något av chocktillstånd och var rädd att vännen inte skulle klara sig, har han berättat i efterhand. Hans handlingar imponerade inte bara på mamma utan även på mig och vännens föräldrar. Jag blev riktigt stolt över hans förmåga att agera. Min egen lilla vardagshjälte. =) Idag har det visat sig att vännen hade en hög alkoholhalt i blodet och som vi alla misstänkt, någon form av drog i sig. Han hade inte tagit det själv utan någon hade lagt det i hans öl hemma hos honom. När den hade börjat verka hade han varit ute och slagits och skadat handen. Bland det första han sa till mig var att han inte kunde förstå hur någon kunde lägga nått i ölen hemma hos honom i hans eget hem. Han kunde åka hem så fort han hade gjort ett urinprov men han var inte vid medvetande förrän han vaknade i morse, men värsta huvudvärken. Stackarn!
Han hade haft en blackout från när han satt hemma och spelade med sina vänner fram tills i morse, inte minns att vi varit på sjukhuset, att han slagits, att han spytt blod hemma hos bror och allt vad som nu hände.
Fan jag blir riktigt arg på sånt här. Som ni kanske redan märkt har jag en relativ liberal synd på narkotika i sig. Så länge man inte skadar andra. Fine om man vill använda det själv men att se till att andra omedvetet får i sig det är jag så totalt emot.
I detta fall är jag mest arg på samhället. Av det jag minns av min fina predikan om ungdomsgårdar i bilen på väg till Karlskoga inatt på fyllan var min poäng att det måste finnas alternativ till kidsen, speciellt i småstäder. Det finns många olika saker man kan sysselsätta sig med i storstadsområdet, även om de inte heller är problemfria vilket vi sett prov på många gånger i bla Göteborg. Men vad finns det att göra som, säg 13åring, i ett litet samhälle som Degerfors på helgerna? Är du inte intresserad av sport och ev musik är det inte mycket som erbjuds. Samtidigt har man säkert blivit nyfiken på alkohol men när det inte ger kickar längre och narkotika finns i sån stor utsträckning är det klart att man provar. Vem vet, killarna som la något i vännens öl kanske gjorde det för att testa och se vad som händer om de provade något nytt preparat.
Men egentligen, vad finns det mer att göra än att supa på helgerna? Inte mycket!
Jag vill å andra sidan inte lägga all skuld på stat och kommuner som stänger ungdomsgårdar och slänger ut kidsen på gatan, för frågan om var föräldrarna är kvarstår. Jag påstår inte att någon ska tvingas sitta hemma hos dem på helgerna. Men bryr sig inte föräldarna om vad som händer? Är de så upptagna med sig själva? Att veta att ens barn dricker behöver inte vara fel, att acceptera det är oxå helt ok, det är helt upp till varje familj att lösa sånt men att säga sig inte ha en aning om att narkotika finns i omlopp på de flesta ställen runt om i landet, så även där de bor är så tragiskt att jag får en tagg i hjärtat. Varför skaffade man sig barn om man inte bryr sig om dem hela vägen ut? Det är kanske ingen rättighet att skaffa barn?
Lite av det jag försöker säga bland allt pladder är att jag gärna betalar skatt om jag vet att kidsen har någonstans att ta vägen på kvällar/helger. Oavsett om vi pratar sthlm, Degerfors, Kiruna eller Ystad. Jag vill att föräldrar lägger sig i sina barns liv oavsett hur illa kidsen själva tycker om det, för att när man bli äldre (och visare som jag är i detta fall, höhö) uppskattar man och ser det på ett annat sätt. Jag kan lätt erkänna att jag hellre hade låtit mamma veta vad som hände än att idag sitta inne eller med ett gravt missbruk av något slag. Snus inte inkluderat!!
Det handlar inte bara om vad som händer på helgerna, utan även om hur kidsen har det i skolan. I allt från hur det går i undervisningen till kompisarna. Mobbning är det värsta jag vet och något av det få som verkligen upprör mitt hjärta. Något mer än att småganstrar attakerar min brors vänner som även jag bryr mig om. För ger man sig på min bror och det som rör hans liv så ger man sig fan på mig oxå. Och jag har skällt ut kids, brors lärare, tykna chefer och halvt tryckt upp kaxiga småsjuor mot väggen innan så jag kommer aldrig ge mig. I helvete heller!! Jag kniper käften den dagen jag ligger begravd! Eventuellt...

Inga kommentarer: