På allmänn begäran

Fick denna sidan tipsad av min kära vän Meffen. Riktigt läskigt måste jag säga. Men så gjorde jag det så många gånger att kulan visade fel vid några tillfällen.
Eftersom jag kan vara en av de nyfiknaste som finns måste jag få förklaring till detta. Någon?

Dag 2

Nu går jobbet verkligen på rutin.
Denna söndag var det inte lika mycket att göra som igår och jag är ytterst tacksam att det inte var idag jag jobbade tolvtimmars-passet. Annars hade jag blivit koko.
Såhär i börja av säsongen har alla kvar presationsnivåer som är högre så mina timmar blev ändå relativt ambitiösa.
Det märket på fötterna om inget annat. Platta skor, och då menar jag verkligen platta, är inte bra om man har ett jobb som innebär 6-8 timmars promenad. Nu mår fötterna inte bra kan jag meddela för de intresserade. Detta betyder sko-shopping imorn. Frågan jag måste ställa mig innan är, ska det inhandlas sneakers som är varma, något större och klumpigare som är bra promenadskor, eller ska jag handla något mer feminint som även passar lite chic till kassan senare i sommar. Dumt att ha flera skor. Eller kanske inte. Jag återkommer när shoppingen är gjort.
Nu ska jag diska mina två stekpannor superrena. Spännande va?

Säsongspremiär

Det blev en lång men rolig dag igår. Vem hade kunnat ana. Premiär för säsongen 2007 men ingen känsla av premiär så långt man kunde ana och de flesta jag pratade med kunde inget annat än instämma. Det var fint väder och ganska mycket folk. Kanske berodde det på att träden var relativt utslagna och parken var grön.
Visst var några av de nya snurriga men det var lätt att ta.
För min del blev det skyltning x 2, bänktorkning vid scenen och en herrans massa sop på tvåan. Området jag tycker allra minst om men även det gick och kändes bra.
Jag vet inte hur länge denna positiva känsla kommer sitta i, kanske är jag obotligt trött på det när jag sätter mig på tåget hem på onsdag, men jag antar att det gäller att passa på medans det varar.

Efter jobbet var vi några som var henmma hos Flanet för att fira hennes födelsedag. Men efter det gigantiska arbetspasset var jag trött som sig bör så jag följde aldrig med ut. Istället for jag hem och sov. Givetvis vaknar jag för tidigt idag. Men vad göra. Ska jag lägga mig och sova en stund till eller ta tag i allt som jag borde göra innan jag börjar jobba idag igen.
Ja, jag är minst sagt lite schleeten nu!

Till alla 80-talister

Denna länk fick jag alldeles nyligen av kära T. Snacka om nostlagitripp på hög nivå. I dagens ljus men äldre ögon var den inte lika bra, men vad spelar det för roll. När jag var liten tös då var detta en höjdpunk i Bollibompa. Vissa fann denna obeghaglig men jag har bara ljusa minnen. Denna Åke...

Uppmanelse

Jag uppmanar alla som läser detta, samt hinner, att titta på Sverige dansar & ler på Kanal 5 som visas om en halvtimme. Jag har dock aldrig sett programmet innan så jag vet inte exakt vad det går ut på, men två av deltagarna som syns i kväll är inga mindre än två söt klasskompisar till mig, Schnappi och Kristin. Bara det är ju värt att se.

Snygga tjejer

Nu när jag åter är queen of my home och helt kan änga mig åt tvtittande samt vara häskare över fjärrkontrollen har morgonen gått åt att slötitta på Mtv. Då det är lite krångel och meck med digitalkort hos päronen blir det allt för sällan med det. I småstan är det dessutom begränsat utbud av radiokanaler så jag är lite efter vad det gäller den senaste musiken, något som jag nu tänker ändra på här under mina dagar i storstan. Men det slog mig hur snygga dessa damer var i sina respektive videos. Avril ser äldre och snyggare ut men jag blir fan kär i Christina!! Visst har jag gillat hennes låtar men jag har ju alltid varit ett Brittan-fan. Men nu jäklar. Jag blir som förtrollad när jag ser videon, för hur läcker är hon inte på en skala. Nästan så jag blir lite ledsen över att inte vara lesbisk. Fast då hade jag ju å andra sidan drabbats av olycklig kärlek. Det räcker med det jag redan bär inom mig.

Kickoff för säsongen 2007

Det går otroligt fort det här måste jag säga. Redan april och kickoff avklarad, och om mindre än tjugofyra timmar stämplar jag in igen. Inte för intet att man blir lite sentemental.
Det var ändå en lyckad kväll igår. Dock inget duracellbeteende utan jag höll en jämn nivå på känslorna.
Startade kvällen, som sig bör, med karusellåkande. Balder och Uppswinget stod på schemat innan vi intog mat och dryck på Tyrolen. Kanske var det, för min del iaf, lugnaste Tyrolenkickoff jag varit på.
Många av dem jag verkligen ville se från de andra avdelningarna fanns på plats. Då det i år är övervägande nya på parkvård var det skönt med bekanta ansikten.
En av dem jag spanat på lite förra sommaren fick jag ett första samtal med för säsongen och det kan bara bli bättre, hihi. Av hans kollega fick jag en massa pussar. Ja vi har nog flörtat lite innan men detta? Tja, det kan ju va roligt att spela flört-leken lite grann.
Efter parken stängde blev det något av klubbhoppning för min del. Fortsatte vidare till Valand där det efter lite strul endast blev jag som betalade och gick in. Visst såg jag lisebergare jag kände igen till utseende men ingen att umgås med. En parkvårdare till fann jag men hon försvann fortare än jag hann blinka. Då tog jag mitt förnuft till fånga och mötte upp de andra på Hunden men blev lite rastlös och gick till Lounge. Där var det dödare än dödast och jag gick tillbaka till Hunden. Av någon anledning blev det en internationell diskussion med grannbordet.
För lite nattamat stannade vi till på Sevvan innan det blev en ytterst trevlig promenad hem med W & V.
Somnade som en stock och det finns inte mycket som är bättre än att sova i sin egen säng.
Överlycklig kan man knappast kalla mig när bror ringer och väcker en dagen efter. Tuf shit!
Nu är det bara tuta och köra då! Detta ska bli den bästa säsongen någonsin!!

Nu bär det av...

Då har jag landat hemma då.
Känns rätt gött nu när jag har hamnat i fotöljen med utdragbart fotstöd, ser på Will & Grace samt That's 70's Show som back in the good times.
Dock kändes det sådär att rulla in i stan men som du märker blåste det bort.
Måste rusa då det är några saker jag måste få gjort, typ byta om och allmänt göra iordning mig, och allt det där för om en timme vankas det kickoff!!

Vanlig tråkig rapportering

På något oförklarligt sätt har de senaste tre dagarna gått fort men ändå långsamt. Fortfarande känns det som om att det är måndag. Men så är ju givetvis inte fallet. Imorgon är det torsdag och det betyder halvdag, tågresa och kickoff. Och naturligtvis Göteborg. Det ska bli kul att komma bort och hem i några dagar, ja man skulle nästan kunna säga att jag stannar en evighet även fast vi bara pratar om totalt sex dagar. Här ska det nämligen jobbas på som aldrig förr. Vilket är lätt för mig att säga såhär när man är 35 mil bort och inte sitter mitt i skiten. Även om det sällan blir skit premiärhelgen. Jupp, dags för parken att öppna igen och jag stämplar in för sjätte säsongen. Jag undrar hur länge jag blir kvar i år, jag. Kanske säsongen ut och jag inte har kreverat halvvägs eller så blir det fram till de veckor då skolan startar för småkids.
Andra planer är att träffa mina kära vänner och bekanta, riktigt slappa länge i min 1,60säng och bara njuta av våren. Jag ser verkligen fram emot ledigheten.
Nu har jag bara tre helger kvar på praktiktiden och tyvärr kommer de tillbringas i gbg och sthlm. Synd på så sätt att jag inte riktigt vet när jag ska hinna träffa alla här i etuna en sista gång. Sista och sista, men de har ju ändå blivit en vana jag vant mig vid nu. Jag kan faktiskt erkänna att det är lite vemodigt och med sorg i hjärtat jag senare måste lämnar detta!

I övrig kan jag berätta att veckan på kontoret har inneburit projektarbete för hela slanten. N hade sin sista dag idag, något jag tycker är väldigt sorligt. Trist rent utsagt. Innan jag gick hem för dagen fick jag återigen, som så många gånger förrut, mycket beröm för mitt jobb. Till slut var jag tvungen att stänga av öronen. Detta för att jag känner mig lite obekväm med all beröm. Jag gör ju bara mitt jobb och det jag ska. Givetvis uppskattas och gillas allt de säger till mig, jag är ju inte dummare än så, men samtidigt har jag lite svårt att ta till mig allt då det känns lite för mycket ibland. Svårt att förklara.

Nej nu måste jag sätta tänderna i alla örtielva saker jag har att göra. Jag har ju som mål att lägga mig vid tiotiden men idag är det inte realistiskt. Det ska packas, städas, fejas, donas och betalas räkningar samt lite andra småtrista saker jag måste ha gjort för min egen del. Inte får jag lägga mig tidigare om jag sitter här halva kvällen heller.
Vi hörs från västkustens underbara sida!

Frustrerande

Var med bror i El Stockholmo igår för att se finalerna i innebandy. Mycket trevlig tillställning. Ej insatt som jag är blev det till att heja på Warberg då det ligger närmare gbg, för att heja på ett stockholmslag (Täby) är inte att tänka på. Om någon missat hur det gick kan jag kort berätta att det var en rysare in i det sista med Warberg som segrare.
På tåget hem satte sig en relativt snygg kille mittemot mig att småspana på vid väl valda tillfällen. Tänkte inte mer på det och rusade hem mot Täddäs 25årsfest.
Ännu en trevlig tillställning. Givetvis var det i köket allt hände och Gabs och jag lekte amatör-dj's. På befallning av Anna att ta med min ipod innehållande schlagers!
Det blev utgång när föräldrarna Berg kom hem och vi hamnade som av en liten slump på Nybron. Varför har jag aldrig varit där innan? Vad jag gillade stället! Ja detta är ju typiskt, tre veckor kvar.
Och så satt han där, tågkillen. Kunde inte låta tillfället bara flyga förbi så jag började prata med honom och satt kvar ett bra tag. Tyvärr var han tvungen att klubbhoppa vidare då han, enligt han själv och vad är sanningshalten, var moraliskt stöd åt sin kompis som undersökte stans utbud för ett stort svenskt herrmagasin. Jag kände att jag inte var färdig med honom. Jag ville veta mer om honom. Ja, jag blev nästan lite besatt där. Tyvärr hanns det inte med något nummertagande eller efternamnsundersökning så nu är chanserna att stöta ihop med honom igen små. Vet lite småsaker om honom men inte tillräckligt. Det känner jag är ytterst frustrerande. Även om han kommer från Stockholm, som inte är alltför stort, skulle kunna avgränsa mitt sökade relativt lätt med den info jag fick, känns det inte aktuellt. Men varför ska alla killar jag träffa heta Erik, Johan eller Andreas? Ett mysterium!
Nu ska jag gå och vara lite frustrerad några timmar till samt sova för att vakna halv nio efter en utekväll är inte ok!

Räddaren i nöden

Igår kom jag till kontoret som jag brukar men dagen flöt inte på som jag föreställt mig. Nej, den andra hade under natten gått och blivit sjuk och kunde därmed inte jobba på eventet vi hade för företaget hon själv ringt in. Ängel, räddare i nöden, hjälte, u name it, tog jag mitt pick och pack illa kvick och hoppade på röda linjen. För inte vill man väl häcka framför en stel dataskärm hela dagen när man får chans att jobba på en fest, som visade sig vara en dagskonferens med middag, som dessutom gav betalt. Utförde dessa hjälteuppdåd på Clustret och även om det var en lång dag, stundtals mest köks-häng, vissa situationer som blev en aning bananas var det på det hele en bra dag. Jobbade med bra servitriser och träffade nytt roligt folk. Att vissa var en smula charmiga och luktade gott, tja, det var väl bara en bonus.
Serverade själv för första gången. Är evigt tacksam att det inte var ett mer allvarligt företag med krävade gäster. Dock var de stelast ever och otroligt tråkiga, men idag fick vi mail om hur otroligt nöjda de var, ja då var jag oxå nöjd.
Det är ju inte någon resturangutbildning jag går men jag uppskattar att få prova på dessa uppgifter även om det inte är något jag ser mig göra i framtiden. Allt gick bra och redan efter andra upphällningen kunde jag servera vinet med en hand. Gissa om jag var stolt när jag kunde ta ut sex tallrikar i en hand och yttligare en i den andra handen när vi plockade ut disken. Efter den långa dagen insåg jag dock att servering verkligen inte var något för mig, då jag inte gillade att sträcka mig in bland ett par som satt djupt inne i diskutioner för att ta, hämta eller servera något. Ja man lär sig något nytt varje dag!

Nu även som projektledare

Intet ont anande fick jag idag veta att N tyvärr inte kommer att finns på kontoret speciellt länge till. Ytterst trist anser jag eftersom han har trots sin korta tid bland oss seglat upp som den jag solklart tycker bäst om. Blir man behandlad väl förtjänar man respekt! Detta betyder i sig att någon annan måste göra uppgifterna och lotten föll denna gång på mig. Klart jag blev glad och uppskattar tanken. Givetvis ska jag göra mitt bästa även om det inte är speciellt ansträngade. Mest följa samplingsturnen och se till att det flyter som det ska. Måste erkännas att jag inte är orolig för uppgifterna, snarare att jag känner mig alldeles för lugn. Vaddan detta? Bara att känna detta lugn inom mig är framkallar mer rädsla. N kommer att finnas till förfogande även framöver och nästan vecka finns han kvar på kontoret. Sen är jag lämnad åt mitt öde. Jaja, gubsen i bak finns alltid i ryggen att vända sig till vid kris, men jag har bestämt att inget sånt kommer att ske. Vid eventuella akuta kriser ska jag lösa dem. Helt själv!
Höhö, detta ska minst sagt bli spännande!

Såhär däremot

Från början var jag inget fan, och är väl inte det idag heller, av Nicole. Till en början var jag på Paris sida men när hon väl blev too much blev Nicole mer intressant. Det var väl på gränsen innan vi blev bombaderade med texter, löpsedlar och bilder på den tunna versionen av samma brud. Ärligt tycker jag tyvärr att hon blev snyggare i den senare även om det finns vissa gränser. Häslosammare innan javisst, men hon fick ju även en ny grymt snygg stil. Om det stämmer att den nya stylisten försedde henne med beroendeframkallande tabletter, tja, ingen eld utan rök, men helt ärligt är det inte min huvudvärk.
Hade jag själv kunnat hade jag valt att sätta på mig liknade kläder som denna bild för gud vad snyggt det är. Nu ser ju inte verkligenheten ut så, så jag får nöja mig med att drömma. Och det funkar bra för mig! Dock måste jag säga att detta inte är favoritbilden från hennes shoppingtur men jag kan nu visa vilka kläder jag menar.

Åh nej, vilken miss

Min älskade Jessica. Vad jag skäms när jag ser sånna här bilder, tagna på något ställe där papparazzin inte bara dyker upp utan förväntas vara. Kanske inte kvällens stora gala men inte heller mellan-hemmet-och-gymmet. Var tog stylisten vägen? Jag kan erkänna att det är en aning Pam i Dalls-stil (eller J.Lo som är lite av en kopia) men det vette 17 om det ens var ok på henne.
Jag som kämpade mot två 19åringar häromdagen om att det var ett bra val av Slitz att ge henne förstaplatsen blad de hundra sexigaste. Här bör jag kanske inflika att det är den typen av tidningar som finns på kontoret, endast.
Suck, ja man får väl se det som att det är skönt att "de" oxå kanske se hideous ut ibland.

Jatack.com

Idag blev det en snabb afterwork-fika med T och J. Trots att jag var ensam bland killarna på kontoret idag kände jag inget behov av kvinnligt sällskap utan njöt i fulla drag. Eller så berodde min glädje på sällskapet. Hursom var J och jag och tittade på Ipods-tillbehör innan vi fikade loss. Till en början var jag skeptisk till apparaten, men när det gått en stund kom en känsla smygande som inte kan beskrivas på annat sätt än kärlek. Oj vad jag vill ha. Nu tack! Skulle någon ha lite mer pengar över än nödvändigt så kontakta gärna mig så ska jag hjälpa till att spendera.
Idagsläget ligger prisnivån extremt högre än vad som är tillåtet i mina strama ekonomiska ramar. Trots att apparaten funnits på marknaden ett ganska bra tag blir det nog realistiskast att vänta yttligare.
Prylbög javisst, det har jag aldrig förnekat, men jag blir nästan lite rädd för mitt egna begär efter teknikprylar oxå. Var ska jag sluta kan man undra!
En månad kvar på praktiken och även i skolan om någon skulle vilja skänka mig en avslutningsgåva. Tas tacksamt emot!

Framtidsplanerna enligt vissa...

De senaste dagarna, ja alla tre sen i måndags faktiskt, har D pratat på om vår framtid på E för oss. I måndags levererade han det hele med att vi ev. kunde få anställning till hösten då vi ligger högt upp på listan eftersom vi redan kan jobbet. Igår var stilen mer att de kommer ringa om det det behövs och idag levererade han att vi skulle ställa in oss på att komma tillbaka i september.
Då har jag en fråga, när sa jag att jag ville komma tillbaka?
Det är inte helvetet men det skulle krävas mycket för att jag skulle stanna och nej, det är ytterst tveksamt att de kan leverera det. Kanske ska jag inte vara så elak som jag sagt till vissa om samtalet kommer senare till sommaren, men ärlig kommer jag att vara!! Jag vet vad jag kan och vad jag förtjänar. Det är inte något jag kommer kompromissa med inte!!
Men å andra sidan är ju ett av problemen att det är otroligt mycket snack och lite verkstad. Alltså är det dags för Flanet att fixa saltet för det behövs en stor nypa salt just nu!

Bloggpassion

Jag vet att jag den senaste tiden varit riktig dålig på att skriva något och det beror inte på att jag inte har något att skriva om. Tvärtom, jag behöver få ut så mycket att det snarare är det som är problemet. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Ungefär som att komma in i ett rum som ser ut som Jerusalems förstörelse, men det är lika bra att ta tjuren vid hornen och börja på kanten.

Eventuellt har jag kommit på vad som skulle kunna vara lite av min passion som får mig att jobba som Ebba. Nu kanske folk kommer börja skratta med tanke på den senaste tiden, men jag skulle vilja ha ett jobb där det igår i mina arbetsuppgifter att blogga. Ja, det kanske är lite töntigt, men jag gillar detta format och att man samtidigt kan förmedla tankar, händelser och åsikter utan att någon munhugger emot direkt. Gillar folk inte det jag skriver så är det ju bara att sluta läsa, svårare att bara sluta lyssna sådär rakt av.
Inte för att jag har något vettigt att skriva om egentligen, hade jag fått uppgiften idag skulle det till en början handla om kändisar, skvaller och andra triviala saker. Men jag hade gillat det.
Aldrig någonsin skulle jag påstå att jag är en bra skribent, tja, inte ens en skribent. Mycket meningsbyggnadsfel samt stavfel blir det ofta och mitt ordföråd är varken stort eller extraordinärt. Men det hade varit roligt och något som jag gillat att vakna upp på mornarna för. Åtminstonde bara för en vecka och prova på eller liknande.
Läsarskaran är ju inte heller den största, kanske för att jag skriver om fel saker, tråkiga saker eller för att bara mina kompisar läser (lite hoppas jag det beror på för att de vill hålla koll på mig, eller hur Mr M, P, A?).
Anledningen till att jag skriver överhuvudtaget är största delen för min egen skull, när jag ibland undrar vad jag har gjort någon speciell dag är det bara att backa i bloggen och titta efter. Men lite, lite skriver jag för andra. Jag hoppas att någon tycker att det ändå är lite intressant och roligt, inte bara för att det finns ett beroende. Det är något jag verkligen känner igen, i dagsläget tror jag att jag är uppe i ett tjugotal bloggar jag följer mer eller mindre gärna. Egentligen vill jag inte, är väl inte så intresserad, men jag bara måste.
Vem vet, kanske blir det kvalité av denna blogg oxå som är värd att följa. Antar att det bara är att hänga kvar...

Ebba von Sydow

För några inlägg sen skrev jag dels om Ebba von Sydow
Mycket kan man som sagt säga om henne. Vad jag själv tycker går upp och ner. Jag föjer inte hennes modetips eller på något annat sätt tar efter henne bara för att hon tycker så när det gäller mode. Men så är ju världen, alla gillar ju inte min stil heller. Många gånger har jag läst i tidningar där Ebba skriver eller på hennes blogg om saker som jag förstått är en hit långt i förväg. Absolut roligaste jag läst är när hon (vad kan det blir, två år sen) totalsågade shorts, sen gick det några månader och den modeflugan slog ut och hon stod längt fram på barrikaderna och hyllade dem. Det var då Nives och jag hade varit i San Fransisco och Los Angeles och sett hur populära de var där. Eller det här med palestinasjal som hon nyligen beskrev i poisitiva ord. Personligen skulle jag aldrig kunna använda det plagget då det för mig alltid är förknippat med vänsterfalangen, något som inte är jag.
Många gånger tycker vi helt olika om saker och jag tycker det är trist att så många lyder hennes råd. Att inspireras är en helt annan sak!

Nu vill jag inte bara såga damen som jag överhuvudtaget inte känner what so ever. Jag ska härmed erkänna att jag beundrar henne som person, som fenomen. Kvinnan har lyckats att verkligen förvalta sitt namn som varumärke. Alla i landet har en eller annan åsikt om henne. Men det som imponerar mest på mig är ändå hennes driv och det tempo hon verkar ha. Hade jag fått en gnutta av hennes engeri hade jag varit gladare och fått så mycket mer gjort. Även detta har jag tidigare tagit upp, men då jag gått och tänkt på detta de senaste dagarna ville jag bara få ut mig det ändå. Kanske ska jag tänka på henne när det känns trögt och försöka få inspiration. Jag menar, kan hon kan väl jag.
Är det bara jag som tycker att det är imponerade allt hon hinner med? Ärligt kan jag erkänna att hon har ett liv jag gärna skulle vilja leva. För att bli lite dubbeltydlig här mot vad jag skrev nyss, vem skulle inte vilja ha inflytande att påverka så många?
Jag vet inte hur soppan kring hennes nya jobb verkligen stämmer, men nog känns allt som skrev om ev. avsked eller förflyttning som avundsjuka. Hon uppträder såpass bra att något fel med henne måste finnas, därav den dåliga publiciteten. Hur som tror jag att hon kommer lyckas med den nya livstilsgallerian, eller vad hon kallar det. Vad det nu kan vara för något egentligen.
Sen vet jag inte om jag kommer hänga där konstant. Jag menar, idagsläget är det oftast hennes blogg jag glömmer bort att uppdatera mig på men kanske följer jag efter för att läsa om henne som person.

Bra men så klantigt gjort

När vi nu kan sumera lördagen kan jag konstatera att jag har klarat av tre punkter från huvudets to-do-lista.
Matchen i badminton mot faderkakan var en av de bästa på länge. Det var relativt jämt och även om jag förlorade alla tre matcher var jag nöjd med min insats. Fick dessutom han svettig vilket betydde att jag gav honom en match. Inställningen är ju att prestera, inte att vinna. Det ser jag endast som en bonus.

Efteråt åkte Kristin och jag över till Anna. Dock blev det inget lövkrattande men väl en lång skön stund i den varma solen samt underbar langos. Äckligt gott och dumt gjort då det inte är världens bästa maträtt med tanke på hur det tillagas och vad man har på. Varför är det så att allt som är så gott samtidigt är det mest onyttiga? Jag är inte en person som kan knapra morötter, käka linser, böner och annat skit bara för att det är nyttigt. Nej, jag kan överhuvdtaget inte äta något som jag inte tycker om. Har aldrig sett någon mening med det. Däremot är jag numer sparsam med intaget av det onyttiga, men idag är det ju lördag så jag kände inget dåligt samvete. Hade det varit tisdag hade det varit en annan sak.








Efter maten blev det ännu mera solande och allmänt slappande. Precis så som det ska vara vid fint väder en lördag. Det är så jag vill ha en ledig helg. Sen jag började jobba på gymnasiet har jag alltid haft arbete med arbetstid på helger så jag är inte överdrivet bortskämd med dem. När jag är ledig, ja då vill jag oxå vara ledig. Till skillnad från bla I kan jag inte ha en överbokad helg utan att förstöra även nästakommande med dålig energi. Under mina lediga dagar behöver jag göra ingenting för att kunna ladda batterierna och ha motivation och ork för arbetsveckan (eller dagarna som det mest handlar om i mitt vanliga fall). Jag tycker det känns skönt att softa i soffan framför tv'n en hel eftermiddag utan krav från dittan eller dattan. Jag behöver inte supersocialisera mig hela tiden. Som ikväll, lördag, fint väder och jag sitter hemma hos mamma. Visst kan jag erkänna att när väl tiden går kryper det i mig och jag vill göra något, festa eller hänga med vännerna, men vissa helger måste jag komma bort även från det. Det är när det blir för många liknade helger i rad det blir för jobbigt. I båda håll.
Tillbaka till Anna. Martin kom och vi fick han att göra lite det här och lite det där åt oss som satt fastklistrade i våra solstolar. Överamitiösa hade vi inte varit även om Anna och Kristin planterat blommor en stund innan. Det var bara så skönt att sitta där att vi inte orkade helt enkelt.
Nu kan jag bocka av två punkter till på listan. Socialisering samt solning.
Det är ju en dag imorgon oxå, det kan ännu göras massor av saker. Eller så kör vi en härlig repris på dagens punkter. Dock har vi planerat lite äventyr. Kan bli spännande!!

Stress i vardagen

I onsdags började jag känna för första gången att jag har mycket att göra på jobbet. Ovanlig känsla men samtidigt roligt, även om jag tycker att den kommer en aning för sent. Nu är det bara fyra veckor kvar på praktiken. Himmel vad fort det har gått.

Jag har kommit på mig själv med att när jag är i den fasen att jag känner mig lite småstressad hamnar jag antingen i ett jäkla tempo och löser uppgiften eller som nu, prioriterar bort det som ska göras för oviktiga saker, när jag istället borde vara glad och entusiastisk över situationen och ta itu med uppgifterna.
Tror detta beror på att det handlar om att jag inte är van med uppgifterna och kan låta dem gå på rutin. Många frågar mig hur jag klarade av att jobba så länge på Mcd som jag gjorde pga stressen och hetsen. Men för mig känns det som en skillnad. Där visste jag exakt vad jag skulle göra och kunde göra för att få det att gå fortare och då blev det hellt plötsligt en positiv stress.

Den gången på Liseberg då det var Okej-dagen och jag fick en total blackout, som vi idag är många som skrattar åt, den stressen var något helt annat och många andra komponenter som spelade in. Mycket handlade då om min prestationsångest men samtidigt om irritation på ledningen hur dagen var upplagd vilket i sig spred irritation. Då blev det större hos mig eftersom jag dessutom var sjuk. Förrutom ångesten för att prestara bra samt att verkligen hålla parken skinande ren skapade den största panikattacken jag någonsin varit med om, helt stressrelaterat. Idag vet jag att varje skräp omöjligt kan sopas upp, även om det är målet. Istället får man försöka att hålla "låg" jämn nivå på skräpet.

En annan sak som jag känner mig stressad över det gäller lediga helger. Denna tex har jag massor av planer och saker som borde göras men som jag är dålig på att ta mig för. Kanske är to-do listor verkligen grejen men det vette 17 om de funkar ändå. Jag har sällan lyckats även om jag ser en struktur i kaoset. Nej, helt ärligt är jag inte speciellt duktig på att få ner dem svart på vitt, däremot är den lång i huvudet.
Det tar ju inte lång tid att skriva dem så jag vet verkligen inte varför jag inte kommer mig för och skriver dem.

Snart är det hursom dags för punkt ett för helgen, spela badminton med far. Har ju gått skit de senaste gångern men idag ska jag verkligen, verkligen anstränga mig för att kämpa. Målet är inte vinst utan att verkligen känna att jag presterat max.
Sen planerar jag att styra bilen mot Skiftinge och hjälpa Anna att kratta löv i hennes trädgård. Syftet för mig är dock inte att få det snyggt på tomten utan att sola nu när det äntligen är soligt och varmt, resten är bara en bonus. Frågan är vad man ska ha på sig. Efter en mörk kall vinter känner jag mig som en nybörjare all over igen när det gäller kläder utomhus. Ligger inte de flesta vårkläder i Göteborg btw?

Kulinarisk måltid

Kan man kanppast räkna med på dessa luncher.
Inte blir det så idag heller.
Ensam lämnad, utan nycklar så väg till affären blir det inte.
Nej, idag bjuds det på en frukost-repris.
Jag låter bitter och jag är nog bitter för nu är jag trött på det här.
Lite semester skulle inte sitta fel, haha...
Jag lever på drömmarna om frulle på ballen med K & M.

Bildbevisen

Bror och Antonia väntar på avresan från Arlanda



Vår obligatoriska efterätt, glassen, såklart



Nej, det är ingen gammal tant, det är bara Marika som fryser i blåsten




Kungliga's snyggast grabb alla kategorier





So best ever and partyish




Så stylish, redo för en kväll på heta Lux





På båten träffade vi Mumin och Lilla My, något av det bästa på hela resan


alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5051509024788906994" a>

En sightseeingbild, Katedralen och trappan som var mitt finska landmärke




Sist men inte minst, jag är tvungen att visa det gigantiska ägget jag fick innan lovet.

Home sweet home

Jupp, då är jag tillbaka i Etown och Sverige igen.
Känns skönt måste jag säga även om jag älskar att vara ute och resa men det tar på krafterna.
Lämnade hotellet igår för en 17timmars resa med Silja Line. Alla blev besvikna på kvaliten. Inte roligt alls. Inte ens där på båten kom vi undan röken som infinner sig överallt i Finland.
För att få tiden att gå sysselsatte vi oss med att spana in de olika utrymmerna, såg Dreamgirls på båtens lilla bioteater. Eller ska man kanske säga rum samt sova så mycket det gick då galna spanjorer festade i korridoren utanför.
Innan vi gick och la oss besökte jag och Nives båtens disco. När man möts av kräkdoft i entrén och fulla fjortisar med kameror i högsta hugg är det inte ett bra tecken. Nej för vad vi fann inne i discolokalen var mer fullar fjortisar och de var inte ens många. Inte musiken var speciellt rolig heller så lika fort vi kom upp i hissen befann vi oss nere i vår hytt igen.

När vi landande hemma i lägenheten tillbringades resten av den soliga dagen (ja, jag måste ju berätta att det var snö över hela Stockholm samt vägen till etuna, whats up med det, trodde det var dags för vår nu??) i sängen med datorn i famnen. Har lyckats med bedriften att klara 3 banor på Rollercoaster. Jag vet, jag har inget liv. Sen satte en hemsk magsmärta in och då fann jag det befogat att sitta där och blippa på tangenterna.
Imorn är det återigen verklighet igen.
Dock avslutade vi denna resa med att småplanera yttligare en resa om en månad, till Rom. Mamma som vill åka och som betalar. Tror jag kan hitta en lucka även om det infaller just när praktiken är slut. Härligt skulle man kunna tycka men än vet jag inte hur det blir med min sista dag och så. Det återstår att se.
Ska försöka lägga upp bilder från resan men kameran vill inte överföra bilderna. Ni märker hur det går...

Sista dagen i Helsinki

Det har gått fort dagarna här, snart är det dags för oss att ta oss ner till hamnen och lämna landet.
Men först tänkte jag berätta lite snabbt vad vi har haft för oss.

i fredags, på långfredagen, hyrde vi fem en bil och for västerut till hangö för att se var farmor är född. Det var en mysig, men ytterst död, liten håla som vi kom till efter två timmars resa.
Vi åt på en mysig resturang sm var inhyst i en liten lada vid vattnet. Utåt sett var det mest en lite pizzerialiknade skyffe men när vi kom in var det mysigaste någonsin. Väl tillbaka på hotellet fick vi reda på att det var en av Finlands bästa resturanger vi intagit måltid på. Ja gott var det oxå.
På kvällen, tillbaka i huvudstaden, blev det dags för oss kids att klubbhoppa lite.
Efter lite fördrinkar i loungen bar det av i taxi till kungliga som vi fått rekommendationer av. Vi var först, men helt ok, småttingarna kom ju in.
Att se min lillebror dansa, grymt bra desstuom, samt beställa i baren gjorde mig både förvänad och stolt. Ja tänka sig, grabben har blivit stor.

Igår, påskafton, var det shopping eller vandra i affärer för hela slanten. För min del belv det givetvis strumpor samt en fin vit klänning som jag invigde under kvällen.
Bror hade fått ont i öronen efter fredagens happening, han är ett öronbarn, så han stannade hemma och lät oss fyra tjejer ha en egen liten tjejmiddag på en italiens resturang. Efteråt skilldes jag och Nives från de andra två och fortsatte vår klubbhoppnings-turné. Kvällen till ära blev det Lux, klubben som någon beskrivit som den mest lyxigaste i hela Finland. Vi blev inte besvikna kan jag lova!! Inredningen och själva lokalen höll ytterst hög klass, ja vi drog det så långta att vi utnämnde det till den bästa klubblokalen vi någonsin varit i, av alla storstäder vi besökt. Det är så jag förväntar mig Hells Kitchen i Stockholm om jag säger så.
Dock var människorna inte lika heta som man kunde förvänta sig. Musiken var emst förfestmusik och vi var nära på att dra vidare eller hem när vi upptäckte undervåningen med vår musike. Det blev en liten Justin, Shakira och några låtar till innan Nives fick nog av all rök, här i Finland röker man fortfarande inne överallt, men helt ärligt är det faktiskt bättre som det är i Sverige, rökfritt. Vem hade kunnat ana att jag skulle vara av den åsikten. Vi tog våra jackor och knatade tillbaka hotellet då våra pengar var slut och taxi inte var en möjlighet.

Då sitter vi här, dagen efter. Mor och Nives är uppe på rummet och vill att jag ska komma och göra iordning mitt, så nu måste jag gå. En natt på SiljaLine väntar och vem vet. Om ett par timmar sitter jag kanske där med min nya favvodrink, som jag nu druckit i dagarna tre, Martini Bianco on the rocks.

Vi hörs hemma i Sweden igen! Puss och kram.


P.s Jag lovar att lägga upp lite roliga bilder när jag kommer tillbaka och har tillgång till min egen dator. Moj!

Lägesrapport Helsinki

Nu är vi här!
Det är ytterst spännande måste jag säga! Ingen av oss har tidigare varit här, målet är att spräcka fördomar.
Nives kom igår och imorse åkte vi iväg tillsammans med mor till Sthlm Central och mötte upp bror och Antonia.
Flyget gick bra då det endast tog oss 45 minuter över Österdammen. Något skakigt, men ändå.
Hotellet är helt ok, men absolut inte samma standard som i Rom, men nu ska vi inte leva i historien utan leva i nuet.
Än så länge har vi bara checkat in på hotellet, ätit på TexMex-resturang samt kollat i några varuhus, bla Finlands svar på NK; Stockmann.
Tja, vad finns det mer och säga? Männen är inte överdrivet heta, än så länge. Husen känns en aning krigsaktiga även om de inte är slita på något sätt.
Då det även är skärtorsdag i detta land är det ganska tomt med folk på stan så rättvis bedömning av dem kan jag tyvärr inte ge.
Vi har dock tagit reda på var vi kan klubba här i helgen. Kan bli hur spännande som helst.

Påsk ja. Igår var det sista dagen på kontoret innan lovet. Skojade på förmiddagen om att vi borde få påskägg jag och I. Strax innan vi slutade fick vi varsitt gigantiskt stort påskägg, ja det var så stort att det var det största jag någonsin fått. Jag blev så generad av denna överraskning att det tom började vattnas i tårkanalerna. Fick knappt ner det i väskan på vägen hem.
Att det var från D och C gjorde det hela mycket trevligt.
Spelade badminton med far på kvällen och det finns inga gränser på hur jäkla kasst jag spelar nu för tiden. Det är helt makalöst. Jag måste skärpa mig helt enkelt, tycker synd om far som lägger ner så mycket pengar på det och inte får värdigt motstånd. Men jag lovar att komma igen och ge han vad han förtjänar nästa gång.

Nej, nu ska jag joina de andra här i loungen där allt är gratis. Av det lilla som finns. Jag tänker fortsätta hälla på Martiniglaset :)
Sen ska jag lägga mig i min duxsäng och riktigt sova ut innan vi småttingar möts på gymmet imorn bitti innan frullen. Hoppas inga andra är där då, det är nämligen bara 5 maskiner i gymmet här. Skönt att vi inte är sex pers då.

Jag återkommer med mer rapporter imorn, eller på lördag!

Lat eller ambitiös

Nu blev vi lämnade själva på kontoret då de andra valt att ta sen lunch.
Fågan lyder; ska man vara amitiös och rätta sig i ledet efter dom och göra det man ska eller ta tillvara på friheten och slappa. Tiden tills de kommer tillbaka gör att eftermiddagen kommer kännas ganska kort. Om jag inte får inte mycket arbete när jag börjar bli amitiös. Nej, det är ett adjektiv som inte passar in på mig. Men åh, vad jag önskar att denna beskrivning skulle passa mig. Lite grann iaf. Visst, mitt val, i know. Säga vad man vill om Ebba, men kredd ska tjejen ha för sitt engagemang och vilja!! Visst att tjejen kanske är sönderstressand, men helt fel låter det ändå inte om jag ska vara ärlig.
Var hittar jag mitt kall som jag brinner för med samma passion?

Bitterfitta

Idag är jag sur. Och förbannat trött på det här stället. Och att aldrig bli tagen på allvarl.
När inte går min väg blir jag sur, så därför hittar ni mig i detta tillstånd.
Gosh, vad jag behöver semester, mentalt är jag redan där.
Men jag vill åka nu!
Inte heller blir det en bra lunch, men det är klart att går en sak fel kan man ge sig på att allt annat oxå följer efter.
Nej, nu längtar jag hem till att få spela Rollercoaster.
Började förra veckan, nu är jag hooked igen.

Miniweekend in Götet

Efter min måltid som inte lämnade mycket av mättnad i magen kom M, E och till sist även K för att låta härliga klunkar alkohol rinna ner för strupen.
Blev rätt lugnt för min del, E tyckte att sitt rödvin passade bättre på min vita vardagsrumsmatta och hällde helt sonika ut glaset. Nej, givetvis var det inte meningen! Hällde över mängder med salt så idag äger jag inte så mycket som ett saltkorn längre. Finns iofs resurser i dammsugaren, men jag tänker nog låta det stanna där!Fläcken gick bort såpass att den inte är det första man ser när man kliver in i rummet. Men jag tror det ändå blir ett besök till kemtvätten i sommar!!
Upptäckte funktionen på MSN att prata och vi tre blev helt lyriska när vi provade det tekniska med K. Ja, man måste vara glad för det lilla!!
Kvällen fortsatte till Spice. Någon som ens hört talas om det stället? Nej, tänkte väl det. A var där med sin vän J och efter tappade öl, vatten, hispiga kompisar drog vi vidare på svartklubb. Marika T har gjort sin svartklubbsdebut!. Kön var hysterisk när vi kom, rökigt inuti och folk sprang mest omkring höga utom vi, och jag som helt slutat dricka och återvänt till nykterhetens underbara tillstånd.
Musiken, tja det var ju knappast Brittan eller schlager, men jag måste ändå erkänna att det var helt ok! Det gick ju liksom att dansa så jag var nöjd.

Söndagen tillbringades i fotöljen framför Let's Dance-finalen, städade undan lördagens spår och mötte upp tjejerna som låg bakfulla på en filt i kungsparken. Helt fab!!
Bröt upp för att knalla över kanalen till andra sidan för sällskap av J och M och glass i solen. Börjar förstå vad livet går ut på nu!
På kvällen gick jag de få steg upp till M för att fullständigt vräka i mig tacos. Givetvis blev alla sjukt mätta och jag hade helst partikelförflyttat mig till sängen efteråt men jag var tvungen att sysselsätta mig med den roliga aktiviten; packa!

Imorse var det uppstigning 04.40, tog tåget tillbaka till sthlm, kontoret, vardagen och verkligenheten. Det blev faktiskt en ganska bra dag väl där.

Drog mig ganska rejält för att åka hem. Hem till vårt tomma hem utan Ibzen.
Det är lite läskigt tyst här, men det gick relativt bra att öppna ytterdörren utan att få en flygande hund över sig.
Far sa att de tror att han fått hjärtmask, tydligen något som är väldigt vanligt bland hundar på våren. Kände mig en aning lättad. Det är en orsak jag ville ha och det fick jag, nu är jag lugnare.
Men jag hade gärna lyft upp honom här och nu och kliat min bäbis lite grann.

En annan gång, en annan tid....