Färgklick i den gråregniga vardagen

Här i gbg småregnar det mest hela tiden idag. Snart är det dags för juni månad men det känns snarare som april fortfarande. Flanet och jag njöt av minnerna när vi satt vid kanalen och solade i slutet av mars. Det svenska vädret är minst sagt ombytligt så det är inte konstigt att man blir en skvätt galen.
Hursomhelst tänkte jag bara lägga upp ännu en onödig bild här och nu.
Fick nämligen denna fina bukett, leverad av blomsterbud!!, av mamma och pappa i fredags. I examenspresent. Första gången jag fick ett blomsterbud och jag tyckte den var så klockren, rosa och allt, att det nästan kom en tår.
Så därför tänkte jag dela med mig av min glädje och sätta lite färg på denna gråa stad innan jag skuttar ner till Liseberg!
Tjipp och hej!

Bästa frullen

Jag tänkte härmed delge mitt absoluta favorit-frulle-recept. Det kan även sägas att det fungerar lika bra till mellanmål, middag eller kvällen. Dock måste jag nog varna att det är inte bra att endast förtära detta, annars får man skörbjug som far skulle sagt.

Ett par-3 dl vaniljyoghurt
4-6 isbitar
Hallon
Björnbär
Banan
En skvätt mjölk
Vaniljsocker

Och resultatet är slående gått. Mums med andra ord!

Ny vecka, nya tag

Måndag, första dagen på den nya veckan. Det som började så bra idag har fortsatt i någolunda samma tid. Började allt med att gå upp sent, njuta av GP i sängen, smoothie till frulle, lite dataspel och nyhetskoll innan jag gjorde iordning mig som om jag skulle iväg. Istället möblerade jag om i köket och förvandlade det till mitt nya kontor. Sen slog jag mig ner och började arbeta. Seriösa stilen med andra ord. Låt dig dock inte luras, nej här satt jag med datorn framför mig, omringad av tusen olika pappershöga och med båda telefonerna redo. Dock kom jag inte långt då jag var tvungen att kommunicera med svåra sthlm innan jag kunde ta mig vidare. Lyckades efter ett tag och då var det dags att packa ihop. Idag kan jag stoltsera med härliga tre timmars arbetstid. Sen var det rast och vila.
Gick ner till stan (avenyn, kan det bli mer stan fast jag kände mig ändå inte inne i city) och träffade Flanet. Sällskapade under en gourmet-måltid på Gyllene Måsen. Härligt! Innan fick vi den briljanta idén att gå på derbyt mellan IFK-Gais. Så det var bara hem snabbt igen och byta om för att möta kvällens isande vindar.
Folkfest var det garanterat därborta på Nya Ullevi. Trevlig stämning. Om jag räknar bröliga, finniga tonårskillar och andra goa gubbar. Egentligen var matchen rätt tråkig trots att tiden gick ganska snabbt. Brukar i vanliga fall alltid sitta och räkna minutrarna och ständigt titta på klockan. Mest action blev det när IFK-klacken eldade upp Gais-flaggor och när IFK fick straff. Som de givetvis satte, vilket resulterade i vinst!
Nu, efter yttligare två glas smoothies börjar det bli dags för sängen. Imorn är det yttligare en arbetsdag. Dubbelt upp dessutom. Ska jag repetera dagens händelser måste jag börja redan vi sju-snåret Ivis ringde in mig till allvarligt kommunalarbete kl ett. Så här kan jag inte sitta längre.
Godnatt!

Grattis världens bästaste mamma

Brad Pitt? Eller Brad Pitt?

Just nu visar både Tv3 och Tv4 filmer med Brad Pitt och Julia Roberts, Oceans Eleven och The Mexican. Och jag hamnar mitt emellan och kan inte bestämma mig för vilken jag ska se. Brad snygg i kostym, (alla vet vad jag känner för kostymer!) eller Brad i längre sexigare blont ruff. Båda filmerna har jag redan sett och ingen lockar mer än den andra. Det får bli till att zappa.

Jag slog mig nyss ner i min favoritfotölj efter att ha avnjutit pizza, första på väldigt, väldigt länge. Smakade mycket bra. Speciellt efter mitt slit dagen lång.
Idag har det nämligen varit storstädning på schemat. Och vi snackar nu alltså tok-städning. Kanske den största sen jag flyttade in, men efter att lägenheten stått tom det senaste halvåret var det mer än välbehövligt kan jag lova. Tja, det var nog inte så jäkla rent innan jag åkte heller, för den delen. Nu har jag städat i många, många timmar. Vi snackar alltså fönstertvätt, avtorkning av både hyllor, förnsterbläck, listor och vattenledningar. Och som avslutning tvättade jag golvet! Tycker det är helt på sin plats att känna sig duktigt! Men sen blev resultatet riktigt bra oxå.
Fick upp några kort på mina kära amigos, det plus de fina blommorna jag fick (blomsterbud!) av mamma och pappa i förrgår har skapat en varm hemtrevlig känsla här. Nu trivs jag jättebra. Jag lovar att jag ska försöka bevara denna värme länge. Det är nästan så att jag inte vill ha besök den närmaste framtiden då gästerna lär skräpa ner. Och jag som funderar på att anordna förfesten inför nästa veckas kaninparty.

Sikken scheet kväll

Nej idag har det inte varit en speciell dag. Jag har nämligen inte gjort någonting. Lagat riktig mat är det mest ansträngande jag gjort!
När man e hemma en lördagskväll vill man ju gärna bli underhållen av tv'n, men där fann jag verkligen inget stöd. Bara en massa usla program. Därför roar jag mig nu med att lyssna på Barbados senaste singel på repeat. Faktiskt riktigt bra. Glömde skriva i förra inlägget hur grym den nya sångaren är. Låter som Magnus Carlsson, jupp nu är cirkeln sluten! Men det var väl därför han fick jobbet oxå. Killen är bara tjugo bast men ändå en riktigt bra sångare (skrämmande att tänka att han e lika gammal som bror). Det här kommer garanterat bli hans stora genombrott. Får väl se om han klarar av det tuffa dansbander-livet eller om han gör som sina föregångare och lämnar språngbrädan ut i det stora artistlivet. Sen kommer kan från lilla Kungsör. Det tycker jag e lite coolt.

Dansdax

Nu känns det som att allt verkligen är avslutat vad gäller skolan. Igår hade vi vår sista, frivilliga, examensresa. Mot Danmark, med Stena och Dansdax. På scenen stod Barbados och Face-84. Cirkeln är numer sluten!
Dock var vi bara åtta tappra krigare som hände på men kul var det ändå. Mycket dans, buffé och att drinka, ja med andra ord bra komponenter för att göra kvällen lyckad.
Som en go gubbe dök Ludvig upp där mitt under kvällen. Att han skulle på en sånhär typ av trip var ju högt oväntat!
Barbados var som vanligt, levererade hits och de klassiska numrerna och Face-84 är sjukt jäkla bra. Och tajta! De gillar jag skarpt. Undra om Ludde lyckades i sitt försök att fånga någon av tjejerna? Fast, å andra sidan delade vi taxi hem.

För jag har tagit examen - fy fan vad jag är bra

Vilken hit det blev igår. Trots att mardrömmarna om att vi mer eller mindre skulle campa infriades blev det ändå ett sånt otroligt kalas. Jag är riktigt glad att vi fick avsluta dessa två år tillsamman på detta roliga sätt.
Det började ju som sagt utanför Operan där vi möttes upp innan avfärd med båt gick mot Elfsborgs Fästning. Där väntade ännu fler goa gubbar och gummor från 06-klassen med mousserande och en guide som genast slängde in oss i en håla och förvandlade oss till fångar. Enligt klassisk manér blev det bröd och vatten (stor snaps!) innan vi började tävlingen fångarna på fästningen. Lag Pölsa; Johan L, Daniel, Anna-Karin, Maria, Emma, Meff och jag själv gick ut starkt genom att sätta två låga tider i de två första cellerna. Sedan gick det en aning utför men vad spelade det för roll då vi ändå vann. Givetvis! Loosing is not an opption! Naturligtvis spelade våra tre kampsånger som ekade längs murarna på fästningen stor roll. Dock skulle min stämbandsläkare ännu en gång bli ytterst besviken på mig, då resultatet återigen blev hes röst.
Mat intogs i ett källarvalv. Hungrig som vargen jag var innan gick jag ut så hårt på förrätten att resten blev mer eller mindre en kamp. Men jag är inte den som är den, här förspills ingen god mat!
Sen var det dags för den stora festen! Ladan ovanför källaren var för natten helt i vårt befogande och 06'orna hade lagt ner mycket tid på att blåsa upp allas våra luftmadrasser, inreda och byggt en söt liten bar. Festen höll på hela natten och vi var några tappra som höll oss vakna fram till halv fyra-snåret. Dock hade tre åkt in mot varma egna sängar då det föll sig så illa att Pettan fick marshall-stearin på fingret. Efter sjöräddningsbåt, plingplongtaxi och akutbesök på plåsterhuset blev resultatet 3e gradens brännskada och bandage. Kämpe som han är var han dock på plats att för att möta upp oss när vi anlädde tillbaka i hamnen i stan imorse.
Att sova i sovsäck gick ändå riktigt bra. Sov aldrig sked med Helga, men vi höll varandra i händerna och rörde oss inte en milimeter för att känna den tråkiga kylan som tyvärr omgav oss därinne i ladan.

Väl i land idag väntade en buss på oss alla. Anna tog fram sina reseledarkunskaper och guidade oss genom staden innan vi anlände till dagens överraskning, Hagabadet. Alla tjöt av lycka och vi kastade oss på den framdukade frukostbuffén, varma pooler, bastun och den extremt populära massagestolen. En sådan önskar jag mig numer av någon snäll och generös person! Under nattens escapader inträffade två mindre olyckor mot min rygg då jag slog i den i hemska hårda metallhandtag fastkilade i ytterdörrarna. Resultadet blev ett avlångt blåmärke i svanken och en bula i ryggen. Ja jag säger då det! Till en början var massagestolen inte perfekta hjälpmedlet mot det onda men efter ett tag ville jag aldrig mer resa mig upp.
Framåt eftermiddagen var det dags för avslutningscermonin med italiensk buffé i sällskap av 06-gänget, lärare och vår rektor. Tal hölls, betyg och stipendium delades ut och det kramades mycket hejdå samt stora krokodiltårar föll. Nu är det ändå slut. Efter två år, efter mycket blod, svett, tårar, marknadsplaner, genomföranden och projketarbeten tillsammans.

Ja, nu är jag riktigt schleeten och har parkerat mig här i fotöljen hemma. Nej, inget speciellt firande ikväll, de flesta fick nog igår. Det märktes inte minst när vi tilldelades välkomnst-champagne innan buffén idag och många hade svårt att få ner det och tog lång tid på sig. Istället tänker jag nu surfa hela kvällen lång på FB, titta på dålig tv, men just nu ska jag fira min examen med ett stort lass glass!

För jag har tagit examen, för jag har tagit examen, för jag har tagit examen! Fy fan vad jag är bra!

Avfärd

Gårdagen gick inte som planerat vad gäller min storstädning av lägenheten. Det har ju blivit rätt dammigt och skitit sedan jag åkte i december kan man lugnt säga. Men nu är det historia.
Just nu är det full koncentration på dagens äventyr. I sällskap har jag Meffen, Helga, Erica, Cajsa, Jenny och Maria i min lägenhet där vi förfestar inför nattens examensresa. Vart vi ska är ännu hemligt då det är klassen under oss, Event06 som ordnar hela kalasen. Det enda vi vet är att vi ska träffas 15.30 utanför Operan. Vilket borde innebära avresa med båt. Just nu är det bara Meffen som av misstag som vet vart vi ska men vägrar säga, den bitchen, höhö!
Jag återkommer imorn kväll med hela historien. Då har vi även avlagt vår examen.
Skönt ja visst, men ändå himla läskigt!!

Normalt liv igen

Sen jag skrev sist har det naturligtvis hänt lite saker, ändå känns det som inget ändrats. Nu är jag tillbaka i gbg, där jag hör hemma. Och som jag känner just nu, i min superunderbara fotölj, finns det inte mycket som kan ändra det.
Jag är tillbaka igen på jobbet. Där har tiden stått stilla sen jag var där sist. Bara för några veckor sen iofs, men nästan lite läskigt hur saker ibland kan vara precis som man lämnade det.
När far och jag väl kom ner i torsdags var det stressigt värre. Slängde upp all packning, åkte iväg till Maxi och tokhandlade. Med det menar jag både tempo och mycket. Tillbaka hem och panik-kastade in det inhandlade där de hör hemma. Jobbat sent dagarna tre vilket har gjort att uppackandet av bagaget blev av först igår. Skönt med yta och mindre kaos, men ändock smutsig lägenhet. Nej, imon är det dags för toktvättning samtidigt som det blir krafttag mot mina kära dammråttor. Nu ska det bli fint här.

Har nu invigt mixern, och herrejäklar vilka goda smoothies det har blivit. Mina olika varianter med blåbär, banan, hallon och jordgubbar är så mycket bättre än de man kan köpa ute. Jag betvivlar inte alls någon form av beroende längre fram.

Igår var det söndag och premiär för säsongens första fest. Förfest hos F. Törnlund höll sig nykter tills teinarsson tog över. Resten är historia. Kvällen var hur kul som helst i vilket fall, sömnen som gick förlorad är planerad att tas igen imorn.

Idag var det dags för årets första och sista skolbesök. Sista dagen i skolan! Examen bara tre dagar bort, avslutningsresan bara två. Promenaden mellan bussen (åh, nej jag har inte saknat den kära stombussen) och skolan spädde på känslan om att tiden stått still, även om omgivningens byggnader hade en aning annorlunda utsmyckning.
Att träffa alla var givetvis kul, men skolan saknar jag inte alls.
After school-fika på Vanilj efteråt, lugn middag hemma, men träffade klasskompisarna igen på Vasastan. Se där, ja det var ju inte igår jag var där. Och Marika säger aldrig nej till Vasastan. Det vet ju alla! Det är ett rent faktum. För det mesta!

Goodbye, farwell, so long

Nu har vi kommit till punkten som jag den senaste tiden förfarats lite över. Sista natten. Hemma hos mamma och pappa. I Eskilstuna.Hos mina kompisar.
Trots att jag inte var så positiv inställ till stan innan dessa månader, vilket förankar sig långt tillbaka, har det varit en mycket behaglig tid här. Att säga något annat vore att ljuga.
Jag har blivit så bortskämd av päronen. Tror inte ens att jag blev såhär bortskämd när jag var ensambarn innan bror kom. Rent ekonomiskt iaf. De har ställt upp med så mycket, sett till att jag har mat konstant, pappa som hämtat vid tåget, mamma som tvättat och strykigt mina kläder och sett till att jag har ett rent hem att komma till. Jag känner att jag nog trots allt håller med mamma, hur ska jag klara mig när jag kommer till mitt eget? Vi har bråkat oväntat lite och de har oftast låtit mig vara ifred utan tjat och gnat, varken som slängda saker, slappa söndagar, timmar framför Rollercoaster eller inte ens att jag inte har hjälp till hemma. För det kan man verkligen inte anklaga mig för.

Mina vänner. Mina kära, underbara vänner. Nu har vi hängt ihop i nio år och jag ser ingen anledning till att det inte skulle kunna fortsätta hur långt som helst. Med förutsättning att jag har alla samlade på ett och samma ställe.
Sen har vi dem som jag oxå betraktar som mina vänner fast jag inte har umgått med lika mycket. Men det har varit lika roligt att träffa dem. Som tex Lina och hennes son. Det var inte igår jag träffade henne, och hennes nya familj, ja de har jag inte träffat alls innan. Så nu var det verkligen på tiden. Sen har vi Malin som jag träffade och fikade med i Sthlm i måndags. Vi har inte sett på närmare fyra år, så där blev det en hel del att ta igen. Trist att jag var tvungen att skynda till tåget och att jag numer inte är tillgänglig i stan men bättre lite än inget alls. Får fortsätta på msn som vi sa och träffas fler gånger, hörrudu "Rebecka"!

Det har varit en bra tid här. Nog kan jag allt erkänna att jag skulle vilja stanna. Mycket beroende på att jag inte känner mig färdig. För största delen av min tid har jag ju trots allt tillbringat på tåget och i storstan. Tre veckor till, med konstant umgänge med er, då kanske jag skulle kunna känna mig nöjd och en större längtan till Göteborg än vad som finns här idag. Men ni är alltid välkomna ner, det vet ni. Kom ihåg, 5-6 pers får plats samtidigt!

Trots att det är "ledigt" imorn är det ändå tidig uppstigning på schemat. Lissesäsongen sätter på allvar igång för min del och den startar redan 13.45 så det gäller att vara nere i tid.
Men först tänkte jag visa några sköna bilder från den här tiden.

Tack alla söta människor som tagit hand om mig och underhållt mig!

De tre kalla musketörerna!

Seriös packning

Det som står på kvällens schema är totalt tok-packning. Jag kan lova att det är fruktansvärt mycket kläder, sladdar, pryttlar och annat skit som ska packas ner för hemfärd imorgon bitti.
Då kan jag inte sitta här och slösurfa på FB.
Återkommer senare ikväll för yttligare en sentimental skildring av Eskilstuna.

Praktiken är nu historia

Då var man klar. Och snart är man utexaminerad. Lite läskig känsla i kroppen!
Det är väl på sin plats med en tillbakablick på dessa månader, veckor och dagar jag har tillbringat i Stockholm på E. Nej, jag tänker inte skriva ut vare sig företagsnamnet eller personerna jag skirver om, än. Kanske i framtiden. Av olika anledningar.
Det har varit ett par tårar (den sena kickoffnatten efter en offensiv vakt) men framför allt mycket skratt. Kanske blod, dock inget jag minns. Ofantligt mycket tid har spenderats i telefon och lika mycket tid har tillbringats vid datorn. Luncherna har varit intressanta, delvis god mat, onödigt höga priser (när jag väl betalat, många gånger har jag ju fått den gratis), spännande "kändisar" och farliga bilturer från och till kontoret. Ja förra veckan var vi nära att krocka med refugstolpen precis utanför kontoret som C missade när vi tävlade mot D. Onödigt javisst. Men vi klarade oss levande ur allt. Denna gång!
Ibland har det blivit en del rastlöshet, frustration och irritation men det har alltid funnits en glimt i ögat. Fikastunderna har alltid inneburit frukt och oftast protindrink. Fredagar har dock lyxats till med något annat mer fikalikt såsom bullar, glass eller varför inte bärcoctails.
Fler än bara grabsen fastsydda på kontoret har entrat ytterdörren. Några för att aldrig komma tillbaka, medans vissa har man räknat som kollegor.
Eventsen i sig, ja de har varit annolunda men ändå lika. Mat, musik, dryck och oförglömliga minnen.

Idag, när det var sista dagen fick jag styra och ställa lite som jag själv ville. Bestämde lunchstället (gratis givetvis!!) Misto med ytterst god lasagne.
På eftermiddagen var jag på promenix med D och diskuterade det som varit och det som kan komma i framtiden. Det pratades löner och förmåner. Jag blev inte varken imponerad eller överförtjust. Dock har jag betänketid på mig, och även om jag vet svaret innerst inne vill jag inte bränna några broar än. Hursomhelst fick jag jättemycket beröm, vilket även visade sig när M lämnade omdömmeslappen. Resultatet är jag riktigt nöjd med. Hoppas bara på ett bra slutbetyg! Hade killarna fått bestämma så.
När det på datorn som ska med till gbg var överkopierat, skrivbordet städat, papper slängda, inbjudningskort och annat på väggen ihoppackat blev det en lång och skön hejdå-fika. Det var så pass att D hade köpt två olika glassorter, varav en han åt själv!! Det mina vänner, det är stort!!
Lagom fram tills det var dags att börja runda av fick jag en present. Och inte vilken present heller. Som jag gått och velat ha denna, så länge. Nej, det kom aldrig några tårar men de brände under ögat kan jag lova. Jag blev både rejält generad och överraskad. Hade inte ens nämnt något om denna innan, men så får jag och jag kan inte bekriva hur rörd jag blev.
Avskedet blev inte så dramatiskt då telefonerna lockade mer åt alla håll och kanter, men å andra sidan förväntar de sig att jag kommer tillbaka i august. Jag som sagt, jag lovar ingenting.
Innan jag hoppade på tunnelbanan för sista gången var jag även tvungen att säga hejdå till min nya kompis i kiosken. Han som har varit så snäll mot mig och hjälp mig med frimärkes- och paketproblem. Han förtjänade en hejdå-kram.
Trodde att känslan när jag rullade ut från Centralen skulle vara värre, men pga tidigare tidsbrist var jag upptagen med annat, men nog var jag lite deppig när jag väl satt på tåget hem.

Ja nu är det som sagt över. Fort har det gått. Och jag har blivit både äldre och klokare. Resan har definitiv kostat mer än den har smakat men nog har den alltid varit värd det.

Många låtar från denna tid kommer jag alltid att förknippa med dem, men jag känner ändå att låten som passar bäst just nu, trots att texten inte är klockren är denna.
Enjoy!

Sista inlägget från Sthlm

Nummer 400 dessutom. Hurra!!

Nu är det inte lång tid kvar på praktikperioden. Är väl kvar i ett par timmar till. Sen närmar sig hemstaden med stormsteg.
Återkommer senare ikväll med rapportering om de senaste dagarna.

Nu tackar jag av denna period med detta inlägg.

Adios!

Lördagskalas

Nej det blev inget kalas med Martin Stenmarck för min del igår. Valde att hoppa över tillställningen som ändå kändes lite som mig trots att jag sett fram emot det sen i början av mars. Kändes helt enklet för bökigt, då det blev bilstrul innan.
Istället var jag hemma i etuna och tillbringade kvällen på kalas hos M som firade sin tjugofemte födelsedagskalas. Det kändes som att de flesta var där, mycket bra tillfälle att säga hejdå till dem alla.

Idag vaknade jag upp till reprisen på finalen från igår. Jisses vad tråkig underhållning. Inge klass på bidragen. Vinnarlåten var tröttsam men jag tycker det är roligt att även östeuropa får visa musklerna. Men nu är jag bara less på skiten. Nej, jag nöjer mig med det svenska spektaklet istället.
Hjälpte far baxa ner en soffa och in i bilen för att sedan få reda på att mottagaren inte längre var intresserad av vårt bidrag. Då hade vi en minut tillgodo innan tippen stängde. Dock hade jag kastat in handduken och stängt av marikas-bärar-tjänst så far fick istället hjälp av mamma med soffan till soprummet.
Jag fortsatte istället jobba lite med att föra in alla gamla offerter i säljstödet då jag troligtvis inte kommer hinna med alla örtielva på kontoret de dagar som är kvar.
Lagade mat till familjen, söndag som det är. Kyckling, vad annars?
Efter att ha letat fulsöt bild på bror till studentplakatet är det nu dags att hoppa in i bilen för att fara ut i förorten och hämta familjens gigantiska resväska. Ja det börjar bli dags att packa ihop sakerna här i lägenheten. Allt för att underlätta sista-minuten-stressen de tre kommande kvällarna. Men så vet vi ju alla hur jag funkar...tjipp och hej!

Början på slutet

Denna vecka har mest gått åt att knyta ihop säcken. Nu när jag sitter här har jag tre arbetsdagar kvar på min praktik. Hur konstigt är inte det? Minns det som igår när ångesten var över mig då jag hade total praktikbrist.
I tisdags fick vi den officiella intressefrågan om vi vill komma tillbaka. Vem vet vad som händer. Ska varken bränna broar eller stänga dörrar.

Utöver det vanliga kontorsråtte-livet jag lever har jag varit social. Relativt mycket oxå.
Det hela började i tisdags så det var Dagens Media höll mediabar som vi goa gubbar/gummor deltog på.
Dagen efter ärades av sällskap med en gammal kompis från Liseberg som numer gör karriär i huvudstaden. Hade mycket trevligt. Premiär för mat/öl utomhus på uteservering för min del.
Igår fick storstaden flott besök av mamma och Anna. Mötte upp dem efter den vanliga Einarssonska-rundan och nöjde mig med ytterst välkomponerad matintag på Sturehof. Har alltid varit en aning reserverad mot stället innan och smått ansett att det är överskattad, men igår kom jag på andra tankar. Då middagen börjades med lite västkust-inspirerad mat (skagenröra, lax och krabbkompott) stillades hemlängtan något. Vem hade kunnat ana att den typen av mat helt klart får godkänt även på östkusten?

Idag har det varit snurrigt värre. Till att börja med fick jag sovmorgon! Till kl. 11!! Hakan krossades i marken igår när jag hörde detta. Tog senare tåget och hittade massor av rolig läsning. Lyxfrulle på osexiga Centralen, men ypperligt underbar ändå. Projektarbete hela dagen. Det packeterades in, samtalades med mängder av butiker i norrland, excel'ade och allmännt härjade. Lunch på Skuggan där vi intog en jugoslavisk rätt. Riktigt gott. Grabbarna var dock mest inne i diskutionen; H2 eller H3 (olika modeller av Hummer om någon inte fattar).
Jag gillar fredagar! Softare stämning, att solen sken och det blev lite flamsigt men ändå seriöst samt en hinna av bakfylla gjorde sitt. Ja, så pass att jag faktiskt kände en uns av saknad när jag började rulla ut från Centralen. Sentimetal som jag är räknar jag kallt med tårar på onsdag. Vuxna kvinna!!
Nästan lite läskigt att tänka på Göteborg och lisebergs-livet som nu är mindre än en vecka borta. Inte för att jag kommer "göra en Marika" från Trädgårn, får väl satsa på Peacock på sin höjd. Vet att jag vill stanna väl nere men just nu är känslan den samma här i Eskilstuna, sista helgen!

Ska nu umgås lite med mamma och papppa. Sanden börjar ju rinna ner...

Friskt vågat, hälften vunnit

Festhumöret inför igår var inte på topp. Det var så illa att jag nästan säckade ihop efter duschen och tänkte bojkotta hela helgen efter att endast noppat ett ögonbryn. Efter krissamtal med Anna, Kristin och mamma återfick jag humöret och iväg till sthlm kom jag. Något jag inte ångrade. Resultatet blev lyckat, festen var rolig, männsikorna trevliga och C fixade gratis entré och drinkar när vi kom till klubben. Jo ja tackar. Men whats up med att folk blir trötta innan klockan är två? Nästan värre än vad det är i Eskilstuna. Kanske var det dock ett klok beslut annars hade det kunnat sluta illa. Nej, ingen duracell-uppvisning för min del. Den vilar lite tills jag är tillbaka i Götlaborj. Endast 8 arbetsdagar kvar.

Trots att jag borde vara bakis och schleeten idag har jag endå varit produktiv. Det har flyttats möbler med far, handlats med mamma, lagats mat och givetvis, surfat skadligt mycket på FB. Får se när jag tröttnar. Inte förrän jag har koll på alla jag känner!!
Herre jäklar vilket väder det har varit idag då. Promenaden hem tog extra lång tid då jag njöt av värme och grönska. Nostalgin rann igenom mig när jag såg konfirmanderna i Fors-parken. Synd att jag inte tog tillfället iakt och bättrade på brännan. Fortfarande är jag hemskt vinterblek och det är inte ok. Fast jag gillar vår lilla toa där lampan gör att man ser brun ut. Trist att det bara är bajs-toan.

Gårdagens citat (tack Anna!): Man ska bara ångra det man gjort och inte det man inte gjort!

Paris, gå i fängelse utan att passera gå

Det var väl väldans olyckligt för Paris att det blev fängelse som straff. I 45 dagar. Synden straffar sig själv som far alltid brukar påpeka. Vi får väl se hur sagan slutar. Hur många tror med mig att hon kommer få slippa efter att papsen lämnat lite pengar här och lite pengar där? Hon ställer säkert till med en förlängd överklagningsprocess och så vips är hon återigen fri.
Fast som skvallertant hade det varit roligt att få se henne sitta där, ja kanske Parez, US och Pepole eller några får beöka henne och skriva repotage. Varför inte. Hon kommer ju garanterat tjäna massor av pengar. Kanske mer än vad hon gjort fri dessa dagar.
Tänkt om det hade varit i Sverige, inte lätt att fixa anställning efter det inte. Men nog tror jag att många kommer vilja ta åt sig äran i Paris-glansen när hon kommer ut. Lite som Kate Moss-grejen med HM. Jag tror med säkerhet att det kommer gå alldeles strålande!
Nu ska jag hop in the shower för att svida om inför kvällens festligheter. Men var är humöret?

Lördagsplaner

Idag är det lördag. Det betyder ledighet. Då blir man inte överförtjust när van självmant vaknar redan tjugo över sju. Inte kunde jag somna om heller. Tänk vad mycket jag kunde ha fått gjort på förmiddagen. Men nej! Någon som vill veta vad jag gör nu? Surfar på Facebook såklart. Jag sa ju det, jag kommer sitta klistrad här hela helgen.
Om jag tar mitt förnuft till fånga har jag faktiskt andra planer. Ska till Stockholm och festa och för det behöver man alkohol och då gärna något gott. Vilket ger mig en anledning att ta mig härifrån denna fula skärm med röriga bilder och texter.
Hursom kan det bli ganska roligt ikväll. Ser fram emot att få träffa lite nya människor även om jag är varnad att det kommer bli en ganska lugn tillställning. Småplaner på La Camera finns. Vem vet? Kommer vi dit ska det bli intressant att se, Marika T eller D. T. full(as) som en kastrull. Mina slantar satsas på D. T!!

Öh? What?

kan någon förklara detta för mig. Har vi svenskar varit så försynta och pryda eller han Perez en skruv lös? Ja jag förstår då inte!

Damned! I'm hooked

Fan ta dig Karin. Nu sitter jag också där med värsta beroendet av Facebook. Som om det inte vore nog med alla andra sidor jag följer slaviskt. Nu har de växt så till antalet att jag ibland glömmer bort att läsa nyheterna, sidorna jag alltid surfat in på först.
Men nu, helgen kommer väl tillbringas konstant på denna nya sida.
Tur för mig kanske att jag bara känner till MySpace och inte hänger där. Än. Fatta vilket tidsslöseri det skulle vara.
Än är jag ju ung och någonstans vill jag hinna med roliga saker. Inte ruttna framför nått så trivialt (men ändå genialiskt) som en sida som Facebook.
Jag vet inte om denna datoriska uppfinning var så smart egentligen. Allt det har skapat är ju ett beroende som jag för bara några år sen klarade mig så bra utan.
Det är ju trots allt fredagkväll. Kanske borde jag göra något vettigt.
Fan, nu hör jag att mamma precis börjat titta på Dallas. Säsong 6. Vad ska jag ta mig till?

Detta flängande hit och dit

Vakna i Göteborg, jobba i Stockholm och slutligen sova i Eskilstuna. Ja, nog är det skönt alltid att detta inte sker varje dag. Det tar på krafterna. Tredje gången på två månader. Och jag är nu helt slutkörd.
Då jag inte fick åka med önskad tåg imorse blev min entré på kontoret väldigt sen. Stämningen var inte på topp när jag kom. Tyvärr kunde jag inte avgöra om de var sura på mig för att jag anlände sent eller för att de var irriterade på varandra. Tror mest på det sena då det blev gratis lunch och alla sura miner var bortblåsta efter maten. Jag ringde ju ändå igår till D för att förklara läget och är det inte ok (kunde väl iofs inte ha gjort något åt det!) så säg det, hur ska jag annars veta?
Skyldkänslorna höll mig kvar längre vilket betydde att jag fick mer gjort. Å andra sidan växer den röda listan på säljstödet så i guess det är ett tecken. Men nu är det ju minst två olika projekt brevid varandra att sköta om, det tar sin lilla tid.
Två veckor kvar, och två dagar kvar denna vecka. Känns skönt men ändå lite läskigt!

Firande hit och dit

Dagarna här i Göteborg har gått fort. Som vanligt. Men kul har det varit. Ja, förrutom imorse kanske men ångesten gick över med tiden allt eftersom dagen gick. Det hjälpte verkligen att terapi-prata med kollegorna.
Egentligen har jag haft fem anledning till firande nu i helger. Det började ju med kickoffen i torsdags. Fredagen var lugn, ja så lugn att jag knappt minns den. Premiär för säsongen 2007 var anledningen i lördags. I söndags fyllde mitt kära Flanet 21 år, måndagen fortsatte med 5års jublieum för mig och mitt liv här i storstan. Tänk vad fort det har gått. Och vad jag har älskat varje minut. Kanske därför jag har svårt att släppa Liseberg. Anledningen till att jag kom hit från början. Stället där jag mått som allra bäst på, men samtidigt så dåligt. Det är med stor hatkärlek jag tänker på platsen. Och så allra sista anledningen, Nives 25års dag idag (eller igår, nu är det ju natt och nytt datum). Hurra hurra hurra hurra!! Firandet blev lugn med fika på Condeco tillsammans med W & V. Sen hemkomst gjorde att mina uppdrag hemma försenades. Än har jag inte lyckats deklarera. Visst är jag ute för sent som vanligt, men jag har inte lyckats beställa bankid de senaste dagarna som jag försökt, därav hetsen det kommer bli imorn. Just nu är det närmare tjugotvå timmar kvar innan den ska vara inne. Jag har även hunnit med att fylla ipoden, packa, diska och städa undan här denna sena timmen. Borde givetvis sova nu, men jag är alldeles för stressad. Måste upp om få timmar vilket gör att jag kommer vrida och vända på mig och stressa fram sömen. Och det vet vi ju hur det brukar gå. Inte bra! Men inte detta bloggande heller.
Kanske jag ska inleda operation mobil-tele-lista-radering nu. Äsch, det tar vi på torsdag.
Känns hemskt att jag inte kommer med 6.00-tåget imorn, alla biljetter var slut och så var även de till flyget. Nu blir det 8.42-tåget med ankomst närmare lunch istället. Yttligare en halvdag mindra på kontoret. Nej, det är inte ok! Imorn är det bara två veckor kvar. Var tog tiden vägen? Först ska jag gratta annan person som dagen till ära har födelsedag. Hurra hurra hurra hurra!

Don't drink and dail, kids!!

Jag har sån fruktansvärd bakisångest från igår att jag håller på att storkna. Problemet är att jag inte minns mycket. Dock trillar bitarna på plats allt eftersom märker jag nu. Jag är verkligen inte nöjd med det som kommer fram.
Ångesten botas av att prata med någon. Tyvärr har jag bara fått upp bror och Victor i denna tidiga morgontimme. Jag terroriserar alla jag kommer på men de har stängt av sina mobiler så jag är chanslös.
Varför varför varför??
Jag som skulle hem och deklarera igår efter jobbet. Jag som skulle gå upp halv sju i morse och tvätta och göra klart för avfärden imorgon. Det blev inte mycket av det inte. Tar jag tag i deklarationen nu? Nej jag är för occuperad av andra tankar. Jag skulle vilja använda ordet helvete för mitt beteende igår. Största anledningen stavas s.m.s. Varför ska jag alltid ringa eller messa på fyllan? Jadå, igår nåddes högre höjder på patetiska versioner. Ja, jag har aldrig skickat snuskigare meddelande. Till någon. Någonsin!! Prata sex och snusk på jobbet, till maten, på förfesten, ja helt öppet är totalt fine för mig. Men det här!! Inte ok!! Jag måste sluta bete mig såhär och börja i terapi eller något. Det jag definitivt behöver är ett alkolås på min mobil så att jag inte utsätter mig för denna skam. Förkrossad är ett ord jag skulle vilja använda, kanske en aning dramatiskt som inte är helt sant.
Jag undrar varför jag sa allt det där till T, till J som jag inte ens känner, för att inte prata om M som jag precis minns att jag träffade. Och så J. Ja, nu använder jag helvete! Kanske borde skärpa till mig innan jag ska till jobbet. Jag vet dock inte hur! Biffa till mig och komma in i matchen kanske?