Hur mycket än jag velat och haft saker att skriva om har jag verkligen inte hunnit utan att försaka sömn, vilket faktiskt är viktigare. Idag känner jag för första gången på jag vet inte hur länge tillfreds, jobbet är avklarat för stunden och stressen är relativt låg. Det är som jag trodde, framåt midsommar återser jag livet.
Nej inte riktigt. Nivvan var här förra helgen och jäklar i min låda vilken helg det var! Jag kan fortfarande sätta på musik och känna stämning från förr och njuta av känslorna som svallade den helgen. Hon anledde på fredagen, ost och kex inhandlades nere på NK och hemma korkades vinflaskorna upp. Tröttfian slocknade tidigt men det var kanske lika bra då lördagen hade många punkter. Sko- och möbelshopping (we wish) på Söder, rundan i city, Vapiano-häng med Stjärnan & gänget, piff, förfest, Melodifestival, Saade-vinst, känslor upp och ner, nervositet och glädje, eufori och schlager och avslutningsvis någon schlager-afterparty på Operaterassen.
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Visst Saade vann, men jag var helt inne på att skippa gay-klubbarna för en gångs skull och gå ut och åtminstonde se lite straighta killar. But noooo.
Söndagen var den bästa på länge. Ingen kraftansträngning inledningsvis direkt, vi är ju inte 18 år längre som kan köra på två dagar i rad utan att det känns. Mötte upp gänget igen för traditionell TGIF-dagen-efter-mat. Timmarna passerade, stämningen var god och jag ville att det aldrig skulle ta slut. Jobb kom i vägen, besök på en lokal, promenad hem och typisk tvkväll.
Måndag - back to the office. Nu helt utan röst vilket jag förlagt någon gång under helgen. Brukar vara så när Linda Bengtzing är med i bilden. Den historien är ju liksom inte ny! Stannade över ett par timmar, vilket börjar bli en klassiker. Likaså på tisdagar. Nöjd med mig själv satt jag på vagnen hem på tisdagskvällen sådär lagomt sent men fick vända in mot stan för oväntad situationslösning. Väl inne tänkte jag att jag lika gärna kan besöka de andra lokalerna and so I did. Jag somnade inte i tid och som tänkt den kvällen.
Onsdagen, hej hopp Herr Förkylning. Niagara-fallet flyttade sin placering för stunden rakt in i min näsa och jag slogs under. På torsdagen var huvudet och viljan utan tvekan med mig, men hosta, näsan, halsen totalt emot mig, vilket fick mig att göra ordinare arbetsuppgifter på ny plats - min säng. Fick faktiskt riktigt mycket gjort. Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Skulle vara för det totala avsaknaden av sociala ansikten då (NEJ! Det händer inte ett skit på ansiktsboken fick jag erfara, tänkte mer på riktigt).
Fredag - hm, kanske en väldigt normal dag. Jo, det var den sannerligen med tacos och Så ska det låta. Fredagsmys för en svennebanan.
Sovmorgon på lördag och man kan inte annat än love it love it love it. SATC-filmen på, mys i sängen hela dagen - för det är jag värd. Då kom nästa slag, tandvärk!
På kvällen var jag på bio med Knutte&T. Otroligt ofördelaktigt att jag sista timmen visserligen inte längre hade ont i tanden utan allt hade förbytts mot ett totalt illamående. Min tanke och koncentration var på att andas, drick små klunkar och undvika offentlig vomitering. Promenad hem och sen var jag på topp igen. Trodde jag. En natt av hostattacker följde.
Söndag, jobb, jobb, jobb. Rekord i antal skickade mail under ett och samma dygn. Jag imponerade på mig själv. Och så kom tandvärken tillbaka, nästan vid exakt samma tidpunkt som dagen innan, gaaah. Jag körde på, ända till middagstid då Knutte&T bjöd på söndagsmiddag, sällskap och Solsidan. Ett perfekt avslut. Om det inte vore för att jag åkte raka vägen hem och fortsatte jobba. Somnade sent, upp tidigt idag. Lunch sent, mail, mail, mail, telefon, telefon och telefon. Men! Jag kom iväg hem i "tid" när det fortfarande var ljust. Fantastiskt.
Ni märker ju själva att jag är helt uppe i varv här, babblar på och på och på. Nu hinner jag inte mer, min tomma flaggade folder i mailen fylls på och ska jag känna samma lugn imorgon kväll krävs att jag tar tag i kidsens frågor och svarar! Som alla arbetsnarkomaner; "det är tur att jag älskar mitt jobb!"
