STOCKHOLM!!!

Att man lyckas ta sig upp en torsdagsmorgon måste man nog kalla en bedrift, speciellt när man inte pär van vid situationen. Men upp kom jag och iväg for jag. Redan kl. sex på morgonen. Riktigt duktigt gjort.

Första mötet med E.H gick bra, träffade kvinnan som skulle bli min handledare. Tog sedan tunnelbanan någon hållplats för att sedan utforska Söders shoppingutbud. Bland annat tänkte jag besöka Stockholm c/o. Vad jag inte visste när jag kom upp ur de mörka tunnlarna var att alla affärer på Söder öppnar först kl. 11 varje dag, och inte kl. 10 som man i vanliga fall är van vid. Där stod jag med lång näsa. Vad var gejen med att alla bar stuprörsjeans, killar som tjejer??
Började istället traska in mot centrala delarna för att återförenas med två klasskompisar över en lunch. Som visade sig bli ganska så kort och stressig, men det var ändå trevligt att träffa den. Två veckor har känts som en ganska lång stund. Innan jag träffade dem började dagens kändis-spotting. Först Jonas Karlsson, Kristin Kaspersen och där vi åt kom snyggingen från Snook, Daniel Adams-Ray. Måste erkänna att jag tappade min koncentration på maten och vad klasskompisarna sa för ett ögonblick. Eftermiddagen fortsatte med Johan Stael Von Holstein, Helena Bergström, Bengt Westerberg, Paolo Roberto och ev. någon av de blonda Idol-killarna Danny eller Ola, såg inte riktigt.
Tog mig en tripp till Urban Outfitters efteråt, och jag blev överraskad av kvalitén på affären. Trodde inte att standarden skulle vara så hög. Urmysig lokal, schyssta kläder, roliga saker men extremt höga priser. Ett stort minus!! Fortsatte mot NK, inhandlade födelsedagspresent till bror som igår fyllde hela 19 år. Nu får han fan sluta fylla år. Det betyder ju i sig att jag blir äldre. Skrämmande!

Senare på eftermiddagen hade jag det andra mötet med E. Tiden innan jag skulle vara där ville verkligen inte passera fort så jag satte mig på tunnelbanan åt rätt håll, hoppade av på mitten för att fördriva tiden och hamnade på Fältöverstens Galleria. Jag tyckte det mest såg ut som Tuna Park och säkert som resten av Sveriges köpcentrum. Modernt, städat men himla förutsägbart. Tråkigt med andra ord.
När klockan väl blev på pricken kl. fyra klev jag in på E's kontor för att ha dagens andra och sista möte. Det slutade med att jag fick träffa den andra praktikanten I och en första utbildning i deras säljstöd. Allt inom loppet av 45 minuter. Upprymd över en trevliga stunden glömde jag på väg mot tunnelbanan påsen med Mickes och Millas present. Så det var bara att vända om och springa tillbaka och hämta den, men den söta killen som jag har haft kontakt med kom och mötte mig halvvägs för att lämna den. Så gulligt!! Tidigare under mötet, vilket jag inte hade uppfattat, visade det sig att jag hade fått praktikplatsen. Och på väg ut mot Hjorthagen ringde även E.H för att meddela att jag var välkommen. Vad göra nu? Vilken skulle jag välja?? Förutom att jag var väldigt upprymd för att båda sagt ja hamnade jag i en situation jag inte ville hamna i. Vilket skulle jag välja. Efter att fått höra att de "tror på mig" några gånger, lite egna funderingar, samtal med vännerna i Göteborg och så givetvis med mamma och pappa valde jag till sist att satsa på E!!!
Så nu på tisdag kl. 8 startar äntligen min praktik på E!! Jag är såå glad! Idag känns det som jag har valt rätt och jag är ivrig att börja.

Eftersom torsdagen började mycket tidigare än jag är van vid kom jag i säng långt innan jag brukar. Det hela resulterade i att jag sov i tolv timmar. Vilket var mycket välbehövligt då jag fortfarande inte är ikapp med sömnen sen efterfesten hos Ferm i söndags morse.
Lite senare en vad jag hade planerat kom jag iväg med pappas bil mot Göteborg för att spendera min sista helg här med mina nära och kära och för att packa, planera Dublin-festen med Nives och för att avsluta kapitlet Jul på Liseberg-06.
Flera gånger under färden började jag gråta. Lugna favoriter är inte en bra radiokanal när man redan är lite deppig. Som grädde på moset spelades ”It must have been love, but it’s over now…” precis när jag passerat Partille-tunneln.
Jag kan helt ärligt erkänna att jag inte tycker att det är roligt eller lätt någonstans att lämna staden jag bara älskar mer och mer och verkligen känner mig hemma i, Göteborg. Det kommer inte att bli lätt att lämna det som idag känns så bekant, de människor jag lär känna och börjat älska och vänja mig vid och min kära lägenhet som jag bor in mig i allt efter tiden går. Det dröjer nog inte länge innan jag kommer tillbaka, förhoppningsvis bara två veckor, annars innan nyår och resan så jag bör överleva. Problemet ligger inte i att spendera sex månader i Stockholm utan att behöva bo i Eskilstuna, som jag bara ser grå och gråare när jag tänker på det, och hemma tillsammans med mamma och pappa. Det kan inte vara lätt att flytta tillbaka efter nära fyra och ett halvt år borta. Men jag har lovat mig själv att verkligen anstränga mig för att inte irritera och stöta mig med mamma, mitt mål är att vara så osynlig som möjligt för att undvika konflikter. Jag tror dock att jag mest kommer att vara slutkörd efter en arbetsdag + minst 2,5 timmes pendlande. Jämför själv Göteborg mot Eskilstuna så förstår du, även om du inte varit där! Framsidan vs. industristaden - tuf choise? Knappast!
Jag ser dock fram emot att göra Stockholm under praktiken. Att lära känna så många nya människor som möjligt, Milla och jag pratade idag om att verkligen samla visitkort. Vi får se hur många manliga bekanta jag skaffar mig, jag har ett litet mål som sattes upp tillsammans med Milla och Gött. Det är inte så många, nämner inget antal, men det borde inte vara så svårt att uppnå. Vem vet. Den som lever får se.

Nu skulle jag verkligen behöva gå och sova. Det kommer att bli en lång dag imorgon, har många uppgifter att slutföra och efter nio Sex and the City-avsnitt borde jag ge upp. Ett tydligt tecken på att sängen är viktig är när man fortfarande är uppe när tidningen kommer. Nykter!! Ringde GP btw idag för att adressändra den till mamma men då jag har den på studentpris gick det inte. Attans!!