Kickoff

Ja herre jävlar så det kan gå när haspen inte är på!
Det började katastrof, fortsatte mot himlen och slutade med yttligare en katastrof som slutade bra!
Så här var det när åtta tokiga människor skulle fira E's första kickoff tillsammans:

Gick tidigare för att hinna fixa till mig.
Det blev panikrusning hem, in i duschen, smink, hår och tillbaka till tunnelbanan. Tänk Sällskapsresan i alperna när familjen ska ta kort till skidkortet; in-ut-in-ut-in... i ett jäkla tempo.
17.50 var det sagt att vi skulle ses på kontoret igen och gemensamt åka till Tyrol där kvällens underhållning väntade.
Sen som vi var insåg vi att det skulle vara bäst om killarna kunde hämta upp oss på vägen, men finns det någon som tror att killarna befinner sig på kontoret? Nej, de hade alla åkt hem för att själva fixa till sig.
Nu befann vi oss på Karlaplan och visste inte var vi skulle ta bussen.
Efter övertalning från min sida tog vi en taxi med en chafför som inte visste var Tyrol låg, utan han fick fråga en busschaffis istället. Denne uppfattade inte vad taxikillen menade utan jag fick hoppa ur bilen och översätta.
Alltså, killarna hade inte berättat 1. var Tyrol ligger. 2 inte haft mage och säga att vi möts därute.
Denna dåliga info gjorde att vi tjejer blev hysteriskt irriterade, att de alltid ska vara så?!?!

Väl framme på Tyrol serverades det 3-rätters till toner av Galenskaparna. Sist men absolut inte minst, allt detta vin som bokstavligen flödade.
A var den som först blev märkbart påverkade, men jag var inte sen efter.
Ett antal glas senare kom A och P på att jag skulle driva lite med M och smeka han på låret, hysteriskt roligt. Detta är lite internhumor men vet man hur M är så förstår man hur hysteriskt detta är.
Efter yttligare några glad blev alla utom M, givetvis, indraget och satte största pressen på mig att genomföra uppdraget. När vi alla planerade allt genomled jag en av mina största hysteriska skratt på många veckor. Jag lovar att tack vare detta skrattade jag mig åter till långt liv trots mängden alkohol som under kvällens gång försattes i mitt blodomlopp.
Hursomhelst, jag är ju inte den som är den, hade det varit någon av de andra killarna hade jag lätt kunnat genomföra uppdraget. Det fanns inte en chans med M även om jag ett tag var inne på det. Kände att det dagen efter kunde bli alltför jobbigt och risken att planmakarna skulle vända mig ryggen i nyktert tillstånd och få det att verkligen se ut om att jag stötte på chefen var jag inte villig att ta. Så det det blev inget, även om jag hade så gärna oxå sett M's min.

Showen med Galenskaparna var lite upp och ner i kvalité. Vissa sketcher var bättre än andra, de bästa var ju dem om Göteborg. Tror att i vårt bord var det jag som skrattade bäst, men jag har en större erfarenhet samt uppskattning var göteborgshumor.

När kvällen på Tyrol var över fortsatte vi in till stan och Anglais. Måste säga att här finns en aning ostrukurerad minnesuppfattning från min sida.
Vi träffade på en annan kille som tillhör La Familia E.
Av någon anledning var jag tvungen att dra mitt kort och bjuda denna kille och M på vin, men nej, det var ju inte mitt kort jag använde utan mammas. Tre glas för 280 spänn. Smart!! Givetvis ångestframkallande dagen efter!
Sitter i en av sofforna och myser med M, C och A när ett välbekant Maaaaackis hörs vrålande i lokalen. Soffan!! Damen var ute och svirade med JP av någon okänd anledning.

Det börjar bli dags att dra vidare yttligare en gång, fast inte så långt utan bara gatan över till Sturecompaniet.
C uppmanar A och mig att sköta oss med tanke på våra tillstånd och vi ses ut som oskyldiga lamm när vi passerar vakten. Tyckte vi.
Ytterst viktigt att vi är lugna, inte stirrar vakten i ögonen och aldrig vimlar omkring ensamma utan håller ihop gruppen tajt, förklarar C.
In kommer vi sen....ja sen vet jag inte riktigt vad som händer. Jag tror att jag är på väg från toaletten när en hand läggs på min axel och en myndig röst säger åt mig att följa med honom. Vakten!
Förs bort och blir tillsagd att ta ett varv runt kvartert då mitt tillstånd är alldeles för mycket. Eller hur, den har man aldrig hört förrut. Nej, det är aldrig någon som sagt så till mig men jag har ju hört det till andra. Försöker förklara min situation om att hela mitt sällskap finns därinne. Till och med M försöker reda upp händelsen genom att förklara att jag inte är från stan till att förska ta mig under sina vingar och ta hand om mig. Vakten är inte riktigt så snäll utan vänligt men bestämt slänger ut mig. I och för sig hade han rätt och det satte jag mig aldrig emot men skulle jag stå därute helt själv??
Jupp, hamnade ute på trottoaren, fick sällskap först av M sen av C som båda tyckte att det kanske var bäst. Jag stod där ett tag lite i min ensamhet när tårarna började rulla ner och en vänlig kille kom och sällskapade lite med mig.
Detaljer runt händelsen har jag inte klart för mig men jag vet att så mycket galla jag spydde över huvudstaden har jag knappt aldrig gjort. Givetvis drog jag till med att det här hade aldrig hänt i gbg, sthlm är en jävla bajsstad osv.
M fattade läget och ansåg att jag inte kunde stå där själv utan skickade ut I för att ta oss hem.
Fortsatte att vara ledsen, inte för att jag blvit utslängd utan för att jag hade mig en duracell-fylla och ville fortsätta vidare. Jag kände mig inte färdigfestad än, jag hade ju knappt fått dansa något, men jag kunde ju inte göra det själv ute på gatan. De som var kvar inne hade absolut ingen lust att fortsätta vidare mer än hem.
Nähä, jag fick snällt vända hem till övernattnings-platsen, tyvärr uppstod lite problem då det var så pass sent på natten att tunnelbanan var stängd så det blev en taxi hem.
När vi skulle betala trodde jag mig tappat min plånka och kände mig en aning förstörd. Det visade sig att jag istället i taxin glömt mobilen men chauffören var så snäll och såg det och lämnade tillbaka den.
Somnade nästan innan låset gått upp i dörren.

Dagen efter hade jag ingen aning om när jag skulle börja. Drog från Kungsholmen till kontoret vid niotiden och tänkte att jag nu skulle bli en aning sen, vilket jag sket i. Väl framme i Hjorthagen är det tomt som en alladin-ask på annandag jul.
Både D och M låg nästan och sov så jag fick snällt invänta dem i en timme ute med sällskap av frulle och en Metro. Tur att min ipod var med, annars hade jag gått och blivit knäpp.
Gårdagen var knappast en av de mest produktiva i min karriär därute, men å andra sidan var jag inte ensam. Jag kände mig lika full som under tidigt stadie kvällen innan fram till lunch.
A kom in med exkat samma tillstånd som timmarna innan och mådde allt annat än bra.
Han fick dock för sig att göra en aktieaffär med extremt bra vinst och lämnade kontoret efter en halvtimme. Hahaha, tänk om man kunde svischa in så dagen efter och tjäna så mycket pengar på så kort tid.

Åt lunch med P, tog en vårpromenad till M och C som hade möte med en artist som E har för avskikt att anlita i framtiden.
Denne är från Eskilstuna och hans lillasyster gick jag i samma klass som. Roligt att äntligen få träffa honom efter nio år. Mycket sympatisk kille.
Eftermiddagen var en aning bättre fart på, men fredagsmötet började inte i tid som vanligt. Klockan sju var jag äntligen hemma i tuna. Hade sovit på tåget en liten stund så jag kände att jag återigen var på g.
Tillbringade tidiga kvällen hemma hos K tillsammans med A och M framför Let's dance.

Jag vill avsluta med att säga att jag absolut inte är nöjd över mängden alkohol jag fick i mig. Tappade kontrollen ett tag och det är jag inte heller stolt över.
Helt ärligt är jag lite rädd för mitt beteende. Denna gång var jag med människor som jag kunde falla tillbaka på, men vem vet när det inte händer i framtiden.
Jag måste sluta för mitt eget bästa!!
Men, ändå var det en skitkul kväll, en av de bästa på riktigt länge.
Det känns som det var en riktigt urladdning. Nu börjar vi om snart igen.
Det är ju lördag idag för sjutton gubbar!!
Nej då, jag kommer vara lugn. Ska tillbringa helgen på Teatern.