Vår = kärleksallergi

Ja ingen har väl kunnat missat att våren har kommit.
Inte jag heller med så många tecken som jag vistas ibland.
Allt började imorse att det redan var ljust när jag vaknade. Klockan hade inte ens slagit sex, vad man blir piggare av ljuset, helt underbart!
Inget snöslask att trampa i på väg till centralen.
På vägen hem hade de tom sopat upp gruset en lång sträcka från centralen!
De hade lovat sol som envist gömde sig men framåt senare eftermiddag sprack det upp och himlen blev blå och solen sken för glatta livet.
Om det blev 14 grader som de lovat? Det kan jag inte svära på, men vi hade två fönser öppna och man frös inte.
Men, kanske värst av allt...jag har drabbats av kärleksallergi.
Ett nytt ord Weddan har hittat på åt mig.
Själv förklarade jag det hela som kärlekskrank. Men jag är ytterst nöjd med det nya ordet, kärleksallergi. Det låter ändå lite gulligt trots att det inte alls är så.
Nej, allt jag ser är äckliga par och jag kan tänka mig hur de upptar alla allmänna platser soliga helger med sitt groteska hångel, glass, hålla händer och fräscha solgalsögon.
Jag vill oxå!!!
Nu vill jag inte vara singel längre!! Jag vill oxå hålla handen, äta vårens första mjukglass och mysa sådär i mina ursnygga solisar. Som jag inte köpt än. Funkar dåligt med ett barskrapat bankkonto, men det kommer.
Varför är det lättare att hitta ett par schyssta billiga solisar än någon som vill gå en vårpromenad i varm sol och hålla handen?