Time of my life

Ojoj, det smärtar mer än ni anar att behöva lämna mitt hem, mitt hjärta, min kärlek och alla mina underbara vänner här i Göteborg. Och det så snart som om mindre än fem timmar.
Det har varit en hysteriskt rolig helg, lyckad är ordet.
Även om tåget var i allra dyraste laget och det i övrig har gått äckligt mycket pengar på så kort tid är jag supernöjd.

Ilade iväg till tåget efter jobbet, glad att komma bort från en känslomässig jobbig vecka.
Ville rusa av tåget och kyssa marken på perrongen när vi gled in i Götet. Behärskade mig och skyndade vidare till Brunnsparken för att åka kommunalt hem. Dels för att jag ville se min stad men även för att se om det fanns några kändisar ute och snurrade. Väl framme vid busshållplatsen visade skylten att jag var tvungen att vänta yttligare 14 min för att ta mig hem. I vanliga fall hade jag suckat irriterat. Men nu var jag så glad att vara tillbaka att jag nöjt av varje sekund och utsikten över en egentligen grått BP. Just då såg det helt fucking fantastic ut och alla minnen därifrån gjorde mig varm av glädje.
När jag kom hem satt en söt ballong med texten Välkommen hem på ytterdörren och väntade på min ankomst. Inne på köksbordet stod en baginbox med ett Dallas/Sue Ellen-överdrag och lockade. Allt detta av söta Milla och nu började tårarna rulla ner på kinderna.
Nives och Milla kom över på fördrinkar innan vi goa och glada åkte ner till stan för att fortsätta på Vasastan. Äntligen! Som jag väntat! Det dracks vin som det inte fanns en morgondag och vi shakade mer än några andra på stället och Shakiras höfter.
Jag var så lycklig när jag stod där med dessa två underbara människor, på världens bästa Vasastan och såg alla dessa snygga människor samt grym dansmusik.
Allt var så kalas tills jag insåg vem som stod bakom min rygg; kaffe-dejt-killen från i somras. Too much var Millas åsikt om honom. Jag var fullt medveten om att han upptäckte att även jag var där och jag missade inte här han och vännerna stod och pratade om mig med obehagliga blickar. Kunde han bara inte försvinna, detta var ju min kväll.
Den fortsatte med att jag träffade en kille och matchmaker som jag är ville jag hjälpa honom träffa en dam. Måste säga att jag nu ännu en gång lyckats även om resultatet inte blev som jag tänkt. Det slutade med att det var jag som sov i Majorna den natten. Det blev en bra match!!

Nästan fortfarande full morgonen efter åkte vi in till stan, mina planer var att åka hem och sova för att komma ikapp inför kvällen. Istället stannade jag kvar och gjorde ett ärende åt mamma. Träffade Anna när jag väntade på att NK skulle öppna.
Läskig känsla att känna att det var igår vi träffades sist men inse att vi pratar om tre månader.
Nåddes av beskedet att Milla låg hemma i fyllesjukan så jag tog bussen via Willys och införskaffade onyttigheter och cola för att muntra upp henne.
Satt och pratade om gårdagen när Netti ringde då hon fått en avbokning och tänkte på mig. Det var bara att stressa ner tillbaka till stan men inspringades kom jag med andran i halsen. Håret blev bra iaf, huvudsaken!!
Tillbaka till Milla och ännu fler kanelgifflar.
Tog mig i kragen och gick hem och powernapade innan kvällens körschema startade.
Vi snackar städa, handla mat, duscha, laga mat till sex pers, sminka, fixa håret på tre och halv timme. Tycker jag var strålande jobbat.
Middagsgästerna kom och vi drack ännu mer vin tills vi var så glada att vi fortsatte ute på lokal.
Nives och jag tog det kommunala transportmedlet och kom ner senare än de andra. Lägg sedan på toabesök på BK och bankomatrace innan vi återigen landade på Vasastan. De andra var någon annanstan men vi ville tillbaka till V.
Jag blev inte besviken men det var inte samma stämning som i fredags. Männsikorna var fulare, yngre och musiken var inte alls jätterolig. Vi fick dock dit Victor men vi hann inte umgås mycket innan jag bestämde mig för att dra.
Hungrig som man blir sådär in på natten blev det både sevvan-korv och kebab innan jag somnade i min fotölj hemma med det senare i knät.

Vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om för fem öre trots att jag var skittrött. Trakaserade bror på telefon istället, hatade datorn som inte ville ta emot internetanslutningen och tittade på 2a chansen-reprisen.
Mötte upp Milla på stan och för ovanlighetsskull var vi duktiga och gick på en långpromenad. Om än ofrivilligt då vi mest var på jakt efter mat. Vi letade främst i Linné men bestämde oss en timme senare för burgarna på Hard Rock. Ryktet om det kändes helt klart välförtjänta.
Återigen hemma var det dags att städa undan från igår, pratade med A och sedan förgyllde Weddan mig med ett besök. Han blev dagens hjälte när han fixade internet åt mig. Så barnsligt enkelt att det blev pinsamt. Men han fick igång det, det enda som räknas.
Nu är allt iaf diskat och det mesta packat, dammsugningen tar vi en annan gång eller så låter jag Mikael sköta det nästa gång han kommer ner.

Nej, det känns inte alls bra att behöva ta taxin imorn kl 05.30 och sätta sig på tåget och åka tillbaka till huvudstaden och smedstaden. Jag vill så vara kvar.
Det är rätt bra att komma ner såhär för att kunna uppskatta den ännu mer än när jag är här vanligtvis så jag kommer stanna däruppe fram till sommare om inte händer.

Nu vill jag tacka alla de underbara människor som gjort helgen superbra;
Nives, Milla, Joel, Anna, Netti, Linda, Lovisa, Cecilia, Emma S, Andreas, Emma G (nästa gång får du fan planera bättre så vi slipper telefonsamtalen!!), Victor och Weddan! Sen ska vi inte glömma alla andra statister som jag träffat ute i vimlet på fyllan och villan.

Lav u a lot!!!!

Känn ingen sorg för mig Göteborg.