Samma ensamma jag

Nu igen!
Lika tyst är det som i morse, fast A var och svepte förbi någon timme.
Det blev ingen grabb-lunch.
Jag fick nöja mig med ett tjog köttbullar. Pastan var slut.
Eftersom jag inte har några nycklar till kontoret ville jag inte lämna det olåst heller.
Det får bli nån form av småtugg när de kommer tillbaka.
Nu börjar jag bli orolig att jag får sitta här ensam fram tills jag ska åka.
Då får jag nästan panik.
Jag skulle bli aslack om jag inte kommer iväg som jag ska pga dem.
Då kommer arga-Marika fram. Den gapande och skrikande.
Vore trist att försöra denna underbara dag!
Nä, nu ska jag njuta av tystnaden och surfa vidare innan lunch-timmen är över.