Nu även som projektledare

Intet ont anande fick jag idag veta att N tyvärr inte kommer att finns på kontoret speciellt länge till. Ytterst trist anser jag eftersom han har trots sin korta tid bland oss seglat upp som den jag solklart tycker bäst om. Blir man behandlad väl förtjänar man respekt! Detta betyder i sig att någon annan måste göra uppgifterna och lotten föll denna gång på mig. Klart jag blev glad och uppskattar tanken. Givetvis ska jag göra mitt bästa även om det inte är speciellt ansträngade. Mest följa samplingsturnen och se till att det flyter som det ska. Måste erkännas att jag inte är orolig för uppgifterna, snarare att jag känner mig alldeles för lugn. Vaddan detta? Bara att känna detta lugn inom mig är framkallar mer rädsla. N kommer att finnas till förfogande även framöver och nästan vecka finns han kvar på kontoret. Sen är jag lämnad åt mitt öde. Jaja, gubsen i bak finns alltid i ryggen att vända sig till vid kris, men jag har bestämt att inget sånt kommer att ske. Vid eventuella akuta kriser ska jag lösa dem. Helt själv!
Höhö, detta ska minst sagt bli spännande!