Stress i vardagen

I onsdags började jag känna för första gången att jag har mycket att göra på jobbet. Ovanlig känsla men samtidigt roligt, även om jag tycker att den kommer en aning för sent. Nu är det bara fyra veckor kvar på praktiken. Himmel vad fort det har gått.

Jag har kommit på mig själv med att när jag är i den fasen att jag känner mig lite småstressad hamnar jag antingen i ett jäkla tempo och löser uppgiften eller som nu, prioriterar bort det som ska göras för oviktiga saker, när jag istället borde vara glad och entusiastisk över situationen och ta itu med uppgifterna.
Tror detta beror på att det handlar om att jag inte är van med uppgifterna och kan låta dem gå på rutin. Många frågar mig hur jag klarade av att jobba så länge på Mcd som jag gjorde pga stressen och hetsen. Men för mig känns det som en skillnad. Där visste jag exakt vad jag skulle göra och kunde göra för att få det att gå fortare och då blev det hellt plötsligt en positiv stress.

Den gången på Liseberg då det var Okej-dagen och jag fick en total blackout, som vi idag är många som skrattar åt, den stressen var något helt annat och många andra komponenter som spelade in. Mycket handlade då om min prestationsångest men samtidigt om irritation på ledningen hur dagen var upplagd vilket i sig spred irritation. Då blev det större hos mig eftersom jag dessutom var sjuk. Förrutom ångesten för att prestara bra samt att verkligen hålla parken skinande ren skapade den största panikattacken jag någonsin varit med om, helt stressrelaterat. Idag vet jag att varje skräp omöjligt kan sopas upp, även om det är målet. Istället får man försöka att hålla "låg" jämn nivå på skräpet.

En annan sak som jag känner mig stressad över det gäller lediga helger. Denna tex har jag massor av planer och saker som borde göras men som jag är dålig på att ta mig för. Kanske är to-do listor verkligen grejen men det vette 17 om de funkar ändå. Jag har sällan lyckats även om jag ser en struktur i kaoset. Nej, helt ärligt är jag inte speciellt duktig på att få ner dem svart på vitt, däremot är den lång i huvudet.
Det tar ju inte lång tid att skriva dem så jag vet verkligen inte varför jag inte kommer mig för och skriver dem.

Snart är det hursom dags för punkt ett för helgen, spela badminton med far. Har ju gått skit de senaste gångern men idag ska jag verkligen, verkligen anstränga mig för att kämpa. Målet är inte vinst utan att verkligen känna att jag presterat max.
Sen planerar jag att styra bilen mot Skiftinge och hjälpa Anna att kratta löv i hennes trädgård. Syftet för mig är dock inte att få det snyggt på tomten utan att sola nu när det äntligen är soligt och varmt, resten är bara en bonus. Frågan är vad man ska ha på sig. Efter en mörk kall vinter känner jag mig som en nybörjare all over igen när det gäller kläder utomhus. Ligger inte de flesta vårkläder i Göteborg btw?