Praktiken är nu historia

Då var man klar. Och snart är man utexaminerad. Lite läskig känsla i kroppen!
Det är väl på sin plats med en tillbakablick på dessa månader, veckor och dagar jag har tillbringat i Stockholm på E. Nej, jag tänker inte skriva ut vare sig företagsnamnet eller personerna jag skirver om, än. Kanske i framtiden. Av olika anledningar.
Det har varit ett par tårar (den sena kickoffnatten efter en offensiv vakt) men framför allt mycket skratt. Kanske blod, dock inget jag minns. Ofantligt mycket tid har spenderats i telefon och lika mycket tid har tillbringats vid datorn. Luncherna har varit intressanta, delvis god mat, onödigt höga priser (när jag väl betalat, många gånger har jag ju fått den gratis), spännande "kändisar" och farliga bilturer från och till kontoret. Ja förra veckan var vi nära att krocka med refugstolpen precis utanför kontoret som C missade när vi tävlade mot D. Onödigt javisst. Men vi klarade oss levande ur allt. Denna gång!
Ibland har det blivit en del rastlöshet, frustration och irritation men det har alltid funnits en glimt i ögat. Fikastunderna har alltid inneburit frukt och oftast protindrink. Fredagar har dock lyxats till med något annat mer fikalikt såsom bullar, glass eller varför inte bärcoctails.
Fler än bara grabsen fastsydda på kontoret har entrat ytterdörren. Några för att aldrig komma tillbaka, medans vissa har man räknat som kollegor.
Eventsen i sig, ja de har varit annolunda men ändå lika. Mat, musik, dryck och oförglömliga minnen.

Idag, när det var sista dagen fick jag styra och ställa lite som jag själv ville. Bestämde lunchstället (gratis givetvis!!) Misto med ytterst god lasagne.
På eftermiddagen var jag på promenix med D och diskuterade det som varit och det som kan komma i framtiden. Det pratades löner och förmåner. Jag blev inte varken imponerad eller överförtjust. Dock har jag betänketid på mig, och även om jag vet svaret innerst inne vill jag inte bränna några broar än. Hursomhelst fick jag jättemycket beröm, vilket även visade sig när M lämnade omdömmeslappen. Resultatet är jag riktigt nöjd med. Hoppas bara på ett bra slutbetyg! Hade killarna fått bestämma så.
När det på datorn som ska med till gbg var överkopierat, skrivbordet städat, papper slängda, inbjudningskort och annat på väggen ihoppackat blev det en lång och skön hejdå-fika. Det var så pass att D hade köpt två olika glassorter, varav en han åt själv!! Det mina vänner, det är stort!!
Lagom fram tills det var dags att börja runda av fick jag en present. Och inte vilken present heller. Som jag gått och velat ha denna, så länge. Nej, det kom aldrig några tårar men de brände under ögat kan jag lova. Jag blev både rejält generad och överraskad. Hade inte ens nämnt något om denna innan, men så får jag och jag kan inte bekriva hur rörd jag blev.
Avskedet blev inte så dramatiskt då telefonerna lockade mer åt alla håll och kanter, men å andra sidan förväntar de sig att jag kommer tillbaka i august. Jag som sagt, jag lovar ingenting.
Innan jag hoppade på tunnelbanan för sista gången var jag även tvungen att säga hejdå till min nya kompis i kiosken. Han som har varit så snäll mot mig och hjälp mig med frimärkes- och paketproblem. Han förtjänade en hejdå-kram.
Trodde att känslan när jag rullade ut från Centralen skulle vara värre, men pga tidigare tidsbrist var jag upptagen med annat, men nog var jag lite deppig när jag väl satt på tåget hem.

Ja nu är det som sagt över. Fort har det gått. Och jag har blivit både äldre och klokare. Resan har definitiv kostat mer än den har smakat men nog har den alltid varit värd det.

Många låtar från denna tid kommer jag alltid att förknippa med dem, men jag känner ändå att låten som passar bäst just nu, trots att texten inte är klockren är denna.
Enjoy!