Goodbye, farwell, so long

Nu har vi kommit till punkten som jag den senaste tiden förfarats lite över. Sista natten. Hemma hos mamma och pappa. I Eskilstuna.Hos mina kompisar.
Trots att jag inte var så positiv inställ till stan innan dessa månader, vilket förankar sig långt tillbaka, har det varit en mycket behaglig tid här. Att säga något annat vore att ljuga.
Jag har blivit så bortskämd av päronen. Tror inte ens att jag blev såhär bortskämd när jag var ensambarn innan bror kom. Rent ekonomiskt iaf. De har ställt upp med så mycket, sett till att jag har mat konstant, pappa som hämtat vid tåget, mamma som tvättat och strykigt mina kläder och sett till att jag har ett rent hem att komma till. Jag känner att jag nog trots allt håller med mamma, hur ska jag klara mig när jag kommer till mitt eget? Vi har bråkat oväntat lite och de har oftast låtit mig vara ifred utan tjat och gnat, varken som slängda saker, slappa söndagar, timmar framför Rollercoaster eller inte ens att jag inte har hjälp till hemma. För det kan man verkligen inte anklaga mig för.

Mina vänner. Mina kära, underbara vänner. Nu har vi hängt ihop i nio år och jag ser ingen anledning till att det inte skulle kunna fortsätta hur långt som helst. Med förutsättning att jag har alla samlade på ett och samma ställe.
Sen har vi dem som jag oxå betraktar som mina vänner fast jag inte har umgått med lika mycket. Men det har varit lika roligt att träffa dem. Som tex Lina och hennes son. Det var inte igår jag träffade henne, och hennes nya familj, ja de har jag inte träffat alls innan. Så nu var det verkligen på tiden. Sen har vi Malin som jag träffade och fikade med i Sthlm i måndags. Vi har inte sett på närmare fyra år, så där blev det en hel del att ta igen. Trist att jag var tvungen att skynda till tåget och att jag numer inte är tillgänglig i stan men bättre lite än inget alls. Får fortsätta på msn som vi sa och träffas fler gånger, hörrudu "Rebecka"!

Det har varit en bra tid här. Nog kan jag allt erkänna att jag skulle vilja stanna. Mycket beroende på att jag inte känner mig färdig. För största delen av min tid har jag ju trots allt tillbringat på tåget och i storstan. Tre veckor till, med konstant umgänge med er, då kanske jag skulle kunna känna mig nöjd och en större längtan till Göteborg än vad som finns här idag. Men ni är alltid välkomna ner, det vet ni. Kom ihåg, 5-6 pers får plats samtidigt!

Trots att det är "ledigt" imorn är det ändå tidig uppstigning på schemat. Lissesäsongen sätter på allvar igång för min del och den startar redan 13.45 så det gäller att vara nere i tid.
Men först tänkte jag visa några sköna bilder från den här tiden.

Tack alla söta människor som tagit hand om mig och underhållt mig!

De tre kalla musketörerna!