tisdag, maj 22, 2007

Normalt liv igen

Sen jag skrev sist har det naturligtvis hänt lite saker, ändå känns det som inget ändrats. Nu är jag tillbaka i gbg, där jag hör hemma. Och som jag känner just nu, i min superunderbara fotölj, finns det inte mycket som kan ändra det.
Jag är tillbaka igen på jobbet. Där har tiden stått stilla sen jag var där sist. Bara för några veckor sen iofs, men nästan lite läskigt hur saker ibland kan vara precis som man lämnade det.
När far och jag väl kom ner i torsdags var det stressigt värre. Slängde upp all packning, åkte iväg till Maxi och tokhandlade. Med det menar jag både tempo och mycket. Tillbaka hem och panik-kastade in det inhandlade där de hör hemma. Jobbat sent dagarna tre vilket har gjort att uppackandet av bagaget blev av först igår. Skönt med yta och mindre kaos, men ändock smutsig lägenhet. Nej, imon är det dags för toktvättning samtidigt som det blir krafttag mot mina kära dammråttor. Nu ska det bli fint här.

Har nu invigt mixern, och herrejäklar vilka goda smoothies det har blivit. Mina olika varianter med blåbär, banan, hallon och jordgubbar är så mycket bättre än de man kan köpa ute. Jag betvivlar inte alls någon form av beroende längre fram.

Igår var det söndag och premiär för säsongens första fest. Förfest hos F. Törnlund höll sig nykter tills teinarsson tog över. Resten är historia. Kvällen var hur kul som helst i vilket fall, sömnen som gick förlorad är planerad att tas igen imorn.

Idag var det dags för årets första och sista skolbesök. Sista dagen i skolan! Examen bara tre dagar bort, avslutningsresan bara två. Promenaden mellan bussen (åh, nej jag har inte saknat den kära stombussen) och skolan spädde på känslan om att tiden stått still, även om omgivningens byggnader hade en aning annorlunda utsmyckning.
Att träffa alla var givetvis kul, men skolan saknar jag inte alls.
After school-fika på Vanilj efteråt, lugn middag hemma, men träffade klasskompisarna igen på Vasastan. Se där, ja det var ju inte igår jag var där. Och Marika säger aldrig nej till Vasastan. Det vet ju alla! Det är ett rent faktum. För det mesta!

Inga kommentarer: