För jag har tagit examen - fy fan vad jag är bra

Vilken hit det blev igår. Trots att mardrömmarna om att vi mer eller mindre skulle campa infriades blev det ändå ett sånt otroligt kalas. Jag är riktigt glad att vi fick avsluta dessa två år tillsamman på detta roliga sätt.
Det började ju som sagt utanför Operan där vi möttes upp innan avfärd med båt gick mot Elfsborgs Fästning. Där väntade ännu fler goa gubbar och gummor från 06-klassen med mousserande och en guide som genast slängde in oss i en håla och förvandlade oss till fångar. Enligt klassisk manér blev det bröd och vatten (stor snaps!) innan vi började tävlingen fångarna på fästningen. Lag Pölsa; Johan L, Daniel, Anna-Karin, Maria, Emma, Meff och jag själv gick ut starkt genom att sätta två låga tider i de två första cellerna. Sedan gick det en aning utför men vad spelade det för roll då vi ändå vann. Givetvis! Loosing is not an opption! Naturligtvis spelade våra tre kampsånger som ekade längs murarna på fästningen stor roll. Dock skulle min stämbandsläkare ännu en gång bli ytterst besviken på mig, då resultatet återigen blev hes röst.
Mat intogs i ett källarvalv. Hungrig som vargen jag var innan gick jag ut så hårt på förrätten att resten blev mer eller mindre en kamp. Men jag är inte den som är den, här förspills ingen god mat!
Sen var det dags för den stora festen! Ladan ovanför källaren var för natten helt i vårt befogande och 06'orna hade lagt ner mycket tid på att blåsa upp allas våra luftmadrasser, inreda och byggt en söt liten bar. Festen höll på hela natten och vi var några tappra som höll oss vakna fram till halv fyra-snåret. Dock hade tre åkt in mot varma egna sängar då det föll sig så illa att Pettan fick marshall-stearin på fingret. Efter sjöräddningsbåt, plingplongtaxi och akutbesök på plåsterhuset blev resultatet 3e gradens brännskada och bandage. Kämpe som han är var han dock på plats att för att möta upp oss när vi anlädde tillbaka i hamnen i stan imorse.
Att sova i sovsäck gick ändå riktigt bra. Sov aldrig sked med Helga, men vi höll varandra i händerna och rörde oss inte en milimeter för att känna den tråkiga kylan som tyvärr omgav oss därinne i ladan.

Väl i land idag väntade en buss på oss alla. Anna tog fram sina reseledarkunskaper och guidade oss genom staden innan vi anlände till dagens överraskning, Hagabadet. Alla tjöt av lycka och vi kastade oss på den framdukade frukostbuffén, varma pooler, bastun och den extremt populära massagestolen. En sådan önskar jag mig numer av någon snäll och generös person! Under nattens escapader inträffade två mindre olyckor mot min rygg då jag slog i den i hemska hårda metallhandtag fastkilade i ytterdörrarna. Resultadet blev ett avlångt blåmärke i svanken och en bula i ryggen. Ja jag säger då det! Till en början var massagestolen inte perfekta hjälpmedlet mot det onda men efter ett tag ville jag aldrig mer resa mig upp.
Framåt eftermiddagen var det dags för avslutningscermonin med italiensk buffé i sällskap av 06-gänget, lärare och vår rektor. Tal hölls, betyg och stipendium delades ut och det kramades mycket hejdå samt stora krokodiltårar föll. Nu är det ändå slut. Efter två år, efter mycket blod, svett, tårar, marknadsplaner, genomföranden och projketarbeten tillsammans.

Ja, nu är jag riktigt schleeten och har parkerat mig här i fotöljen hemma. Nej, inget speciellt firande ikväll, de flesta fick nog igår. Det märktes inte minst när vi tilldelades välkomnst-champagne innan buffén idag och många hade svårt att få ner det och tog lång tid på sig. Istället tänker jag nu surfa hela kvällen lång på FB, titta på dålig tv, men just nu ska jag fira min examen med ett stort lass glass!

För jag har tagit examen, för jag har tagit examen, för jag har tagit examen! Fy fan vad jag är bra!