What to do?

Jag vet inte riktigt vad du vill men jag vet vad jag vill!
För mig har vi alltid varit bara kompisar trots dumma saker.
Alla kan ha sina anledningar och jag blev inte sur men nu är jag rätt trött på svajandet fram och tillbaka. Hade det varit något annan hade det inte blivit så här. Olyckan sätter sina spår helt klart även om jag aldrig ångrat orsakerna!
Hursomhelst. Jag har ännu inte ställt mig till ditt meddelande. Just nu ser jag ingen anledning att svara, men vad jag kommer göra i framtiden är oklart. Bryter vi helt har hela det här blivit en grej. Och jag tycker inte om grejer! Å andra sidan kan vi inte hålla på så här. Antingen eller!
Är vi verkligen kompisar? Jag har redan så många och jag vet inte om jag behöver fler, speciellt inte sånna som man inte har kontakt med. Vi kanske ska stanna vid bekanta?
Eller är det så att bara för att du är karl att vi inte ser likadant på situationen?
Mig kvittar det, det gick ju bra innan. Numret är raderat och jag tänker inte skicka fler fylle-sms. Vill du att vi ska fortsätta att vara kompisar får du verkligen bevisa det!

Dagens vinnare

Bild: SERGEY PONOMARE

Även om dagens största vinnare är Anja så har även jag vunnit en tävling idag. Eftersom det inte händer speciellt ofta så är jag extra glad.
Hade lite speciell fredagsfika med marängsvich dagen till ära. M kom på den briljanta idén att vi skulle leka Land och vatten eller vad det heter. Så blev ihopparad med C och vi gick kaxigt segrande ur striden!! Men å andra sidan var vi ju bäst oxå.
Speciellt bokstaven H var vår kopp thé.
Sen att vi vann med bara en poäng över P och A är skitsamma, de hittade ju på en massa bara. Nej, nått sånt skulle aldrig vi hitta på, öööhhh.....

Huvudsaken var ju att vinna över D!

Det var skönt att sätta sig på tåget hem och veta att det är sovmorgon imorn. Bror kom oväntat hem på besök och den senaste tiden har vi spenderat framför Let's Dance mamma och jag. Av mina vanliga favoriter Patrick, Tobbe, Martin och Erika var Tobbe helt klart bäst idag. Än är inte tävlingen avslutad, så vem som åker är fortfarande skrivet i stjärnorna. Personligen är jag extremt trött på Etuna-ambassadören Yvonne, tack och hej, men å andra sidan kan ju inte Lasse dansa någonstans och Harlad är bara stel. Trist att Gbg slås ut, men jag får lägga mitt hopp på Erika då.

Mottot som uttryckts flest gånger denna vecka är; allt är en tävling. Idag passar det lämpligen in.

Vindejt

Var på dejt igår. Det var trevligt! Som alltid!
För sällskapet stod Knutte och Schnappi.
Platsen för brottet var det omtalade Storstad.
Mitt nya Vasastan, jo, jag kände mig nästan hemma. Vilket var poängen!
Vasastan är ju mitt andra hem i Göteborg. Men jag måste erkänna att jag syndat och inte varit där på månader. Så många faktiskt att jag inte minns när jag var där senast. Jag skäms!!
Det mesta på Storstad kändes bekant, såsom inredning, stämning och kvalitén på människorna. Jag motsätter mig en sak dock. Priserna. Det som gör Vasastan till mitt kära hjärtebarn är dessa fantastiska priser. Oavsett om du är student, Lisebergare, arbetare eller miljonär har du alltid råd med ett (helst fler) glas öl/vin/cider för en 25-lapp. Det är aldrig pjåkigt! Kvalitén är kanske inte top of the muffin men det slinker lätt ner och det smakar fan inte illa. Men! Ett glas vitt, gott och kall till trots, för 64 kronor är inte ok. Nej, det är aldrig ok. Kanske inte lika illa som på Sturecompaniet, men återigen, det är inte ok!

När jag kom hem nåddes jag av beskedet att Anna Nicole Smith och jag kände en liten smärta i mitt hjärta. Kände inte kvinnan nånstans och jag vet inte om hon på något sätt påverkat mitt liv i någon riktning men jag kände så synd för hennes lilla dotter. Först brorsan och sen tät inpå den som kanske är viktigast, mamman.
Klart hon dog av droger, helt min åsikt. Hur kan människan annars behålla sin smala kropp då hon ju uppenbarligen har anlag att vara något större?
Jag tänker inte lägga ner så mycket mer tid på detta, men jag tycker det är tragiskt och inte speciellt roligt. Tänk på detta små barn hur det kan gå!!

Irritationsmoment

Här sitter jag i en obekväm tågstol som är alldelses för bakåtlutad med spak som inte fungerar när man drar i den. Jag gör mitt bästa för att slumra till och så händer det. En medelålders kvinna med finsk ursprung och en alkoholandredräkt utav denna värld slänger sig ner i sätet brevid mig på andra sidan gången. Hon tyckte om att ringa till alla sina bekanta och hon tyckte även om att tala högt. Så högt att jag hörde det mesta av konversationerna även när jag maxat ipoden! Uppfattade någon form av resa till Åbo tur och retur och jag gissar mig till att därifrån kom alkoholdoften en onsdagseftermiddag i februari. Det blev inte bättre när hon korkade upp en mörk butelj likt en jägerflaska, omen aningen skum sådan. Hur många tror att jag ens var i närheten av att sova?? Kärring!!
Dagens fundering som kanske är hets mot folkgrupp (stäm mig, jag bjuder på den!). Jag har även i bakhuvuden vad jag skrev igår, inte alla över en kam, men; ser man inte på långt håll vilka som är finnar? Ser man inte på långt håll vilka som är trashiga finnar? Varför syns det på en gång?

Inte nog med det, när jag slagit mig ner i min tågstol ovetandes om vad jag skulle stöta på minuter senare, då dyker givetvis strulet upp! Vi snackar om ett tåg med fem vagnar med ca sjuttio platser i varje vagn men nej, han sätter sig i samma som jag, fem rader bort men ändå så att jag ser han bäst av alla genom säterna diagolat sett.
Vi diskuterade det här med ödet idag på lunchen, jag och killarna (åt för övrig på Libanesen, stammishak nombero quattro) och det är banne mig skrämmande. När man tänker tillbaka på saker som skett i ens liv och inser att det är ödet. Är strulet och jag ödet? Är han min prins charming?
Oavsett vad som än händer är det skumt. Äckligt skumt!

Puff i rätt riktining

Tänk er detta:

Onsdagsmorgon
Kl 5,15
- 13 grader ute

HUR lyckas man ta sig upp ur sin varma gosiga säng? Jag vet då inte, men jag lyckades.
Det var inte lätt men jag gjorde det. Känns rätt gött faktsikt.

Dra inte alla över en kam

Hörde nyss reklaminslaget för imorgons Rix Morgonzoo. De prestenterade sin morgongäst som alla Sveriges favorit. What? Det finns ingen jag stör mig så mycket på som Idol-Danny.
Var är han söt? Jag förstår inte. Han ser bara koko ut!
Tur att jag är så jävla snygg i kontrast, mohahaha

Åter till det normala

Åt på 4an idag igen. När vi skulle gå såg jag Bengan. Allt känns normalt, tryggt och skönt igen.
Det var några veckor sen sist. Nu mår jag bra!

Tjuvlyssnat, version Marika

Röd linje mot Norsborg:

4 bratkillar, alla klädda en stora Fjällräven-jackor eller gåsar, kotlettfrisyrer och minst två par gucciskor, -19 diskuterar livet, med nasal överklasstämma eller lidingödialek, allvarligt:

Bratkille 1: Jag är tycker inte om det här med klass. Jag hatar överklassen!!
Bratkille 2: Jag vet, de är såå störande, tror att de är något. Jag blir så förbannad.

Shoppinglust

Veckan kunde ha börjat bättre. Men slutet på starten vände och blev riktigt kalas.
Tåget kom inte som det skulle, förvånad någon? Varför är det alltid strul med 7.02 tåget? Är den bistra verkligheten att man måste masa sig upp för att ta tåget som går en kvart innan bara för att man ska komma fram normalt, men ändå få stå i kylan och vänta i tjugo minuter? Dessutom, när man tror att man är i säkert förvar, ja då dyker strulet upp och placerar sig ner i samma vagn som mig. Sätt dig i en annan vagn, snälla!! Jag var där först.
Inte nog med det, när vi väl åkt ikapp tiden in till centralen i storstan så väntar nästa chock. En vagn på min röda linje mot Ropsten/Mörby Centrum står stilla. Blixtstilla så folk går på och sen av och sen säger högtalarrösten att vagnen ska lyftas bort. What?
Jag lovar att det står tusen personer på min sida av perrongen som ska med dessa två försenade linjer och lilla jag står längst bak och ser fyra vagnar åka förbi innan jag får plats på en mot rätt håll.

Fick in en offert som plåster på såret iaf. Sen blev det sent måndagsmöte, så sent att jag var kvar på kontan fram till sex bara för att slå ihjäl dötid då alla tåg hem gick onödigt sällan.
När C, D och A lämnat byggnaden kände jag att det inte längre var ok att slöläsa tidningarna på internet tillsammans med M så jag masade mig in till stan för lite tidsdrivande fönstershopping.
Gick in på Zara och ut gick jag helt förtvivlad. Gudarna ska veta att detta verkligen inte är en modeblogg men jiiiisses vilka snygga kläder jag hittade. Hade jag inte varit överrumplad med en stor tjock gås, några extra minuter och en tjockare plånka hade jag lastat armarna fulla och sprungit mot provrummen. Men icke....varför händer alltid detta när man inte har några pengar? Så frustrerande...

Une petite français songeant

Jag tror jag vill lära mig franska. Eller jag vet att jag vill, jag funderar på om jag ska ta en nybörjarkurs i det på Folkan eller ABF (inga kommentarer, merci). Jag är en av få som inte hate fucking france pepole. Nä, jag ska ju skaffa mig en fransos med flott lägenhet på rivieran, eller någonstans i solen iaf, men svart polotröja, basker och baguett under armen. Tänkte att det kanske kunde vara lite schysst att ligga lite på plussidan med språket. Speciellt eftersom de inte är världens mest serviceminded och öppna nationalliteter här i världen.
Än så länge kan jag bara säga; jag är ett badrum, det kommer man ju inte långt på. Kan dessutom uppfattas som ganska knasigt. Vilket jag iofs är, men man kan alltid försöka ge bra intryck.

Tyst i luren

Än har inget roligt felstavat sms trillat in i luren från framsidan. Är de fortfarande nyktra?
Istället kom ett från Nives som befann sig på gayklubb. Oväntat! Känner jag henne rätt borde hon fly stället men jag tror att hon stannar kvar när hon upptäcker musiken. Ska blir kul att få en sammanfattning imorn, spännade minst sagt. Uppmanade henne att hångla upp en sminkad fjolla, det vore en syn för ögat.
När jag åkte hem från kvällens trevligaste sällskap, K, tog jag en sväng förbi stan och blev förvånad över de massiva köerna utanför Harrys och Lotus redan 23.15. Men vad vet jag egentligen om denna stad nuförtiden. Att alla går ut tidigt hänger kvar sedan mina glansdagar. Då jag stalkades av stammisar på jobbet...

Inte tillräckligt bra

Skrev förrut vilka jag förhands-hejade-på, tyvärr höll ingen måttet i premiären av årets Melodifestivalsupplaga. Klart man blir lite orolig när Bert Karlsson säger att ingen håller tillräckligt hög nivå om det kommer fortsätta såhär.
När alla bidrag genomförst kände jag inget åh heja för någon, men Irma och Uno var bättre än väntat, dock inget att skicka vidare till Helsinki. Elin Lanto kändes väldans Rix FM. Hoppas hon får en mysigare kväll med sin snygga pojkvän istället. Anna Book var inte alls vad jag väntade mig och Andreas Lundstedt minns jag inte ens.
Nästa vecka hoppas jag på The Ark och Jessica Andersson. Ev gör Jimmy Jansson en Kaninparty-låt. Men jag vet inte om jag vågar hoppas. Tiden får utvisa!

Schlagerkalaset dag 1

Snart börjar det.
Funderar på om man skulle duscha för kvällens ändamål, K, innan jag far över till henne för kvällens spektakel. Eller om jag ska skita i alltihop och byta om till myskläder för att få plats med mer kalasmat?
Har inte hört någon av kvällens bidrag än så jag kan inte utse någon favorti men går man på artisterna är Andreas Lundstedt och Anna Book alltid roliga.
Vi får se...

Möbeltillverkare

Var på IKEA med mamma efter lite tjat från min sida när det gäller att införskaffa ny stol till hennes dator. Att sitta på en pall krökade min rygg ohälsosamt mycket. Nästan oroväckenade där ett tag.
Så iväg for vi och hem kom vi med en vit sak. Ganska hård stol som gör att man sitter väldigt rakt, men jag slog klackarna i taket och satte ihop den så fort vi klev innanför dörren. Tjugo minuter max tog det för mig att skruva ihop skiten. Måste vara någon form av rekord när det gäller ihopmontering av en IKEA-möbel. Känner lite stolthet i kroppen trots att vi nu bara snackar om en stol. Vill påpeka att den var oväntat tung och en aning otymplig när jag skulle montera upp armstöden som kom i separat kartong. Men tjugo minuer kära vänner är en bra tid!!

Inte igen!

Det händer hela tiden. Att jag aldrig tar mig i kragen och gör det enda rätta. Hälsar!
Nejnej här leker vi jag-ser-ingenting-leken och bara passerar oberört förbi.
Lite läskigt är det att det är ofta människor jag den senaste tiden tänkt på och undrat för mig själv vad som blev av dem. Så får jag chansen att fråga, catch'a up men jag låter tillfället bara försvinna. Vem vet när jag träffar personen nästa gång? Dessutom ångrar jag mig alltid efteråt.
Pinsamt, lågt, småsinnt och fegt är vad det är. Trygghetsbubblan minskar på vissa punkter.
Jag fyller för faan tjugofem (vågar inte skriva ut siffrorna) i år. Patetiskt är vad det är!!Skärpning!!