Shoppinglust

Veckan kunde ha börjat bättre. Men slutet på starten vände och blev riktigt kalas.
Tåget kom inte som det skulle, förvånad någon? Varför är det alltid strul med 7.02 tåget? Är den bistra verkligheten att man måste masa sig upp för att ta tåget som går en kvart innan bara för att man ska komma fram normalt, men ändå få stå i kylan och vänta i tjugo minuter? Dessutom, när man tror att man är i säkert förvar, ja då dyker strulet upp och placerar sig ner i samma vagn som mig. Sätt dig i en annan vagn, snälla!! Jag var där först.
Inte nog med det, när vi väl åkt ikapp tiden in till centralen i storstan så väntar nästa chock. En vagn på min röda linje mot Ropsten/Mörby Centrum står stilla. Blixtstilla så folk går på och sen av och sen säger högtalarrösten att vagnen ska lyftas bort. What?
Jag lovar att det står tusen personer på min sida av perrongen som ska med dessa två försenade linjer och lilla jag står längst bak och ser fyra vagnar åka förbi innan jag får plats på en mot rätt håll.

Fick in en offert som plåster på såret iaf. Sen blev det sent måndagsmöte, så sent att jag var kvar på kontan fram till sex bara för att slå ihjäl dötid då alla tåg hem gick onödigt sällan.
När C, D och A lämnat byggnaden kände jag att det inte längre var ok att slöläsa tidningarna på internet tillsammans med M så jag masade mig in till stan för lite tidsdrivande fönstershopping.
Gick in på Zara och ut gick jag helt förtvivlad. Gudarna ska veta att detta verkligen inte är en modeblogg men jiiiisses vilka snygga kläder jag hittade. Hade jag inte varit överrumplad med en stor tjock gås, några extra minuter och en tjockare plånka hade jag lastat armarna fulla och sprungit mot provrummen. Men icke....varför händer alltid detta när man inte har några pengar? Så frustrerande...