Inte igen!

Det händer hela tiden. Att jag aldrig tar mig i kragen och gör det enda rätta. Hälsar!
Nejnej här leker vi jag-ser-ingenting-leken och bara passerar oberört förbi.
Lite läskigt är det att det är ofta människor jag den senaste tiden tänkt på och undrat för mig själv vad som blev av dem. Så får jag chansen att fråga, catch'a up men jag låter tillfället bara försvinna. Vem vet när jag träffar personen nästa gång? Dessutom ångrar jag mig alltid efteråt.
Pinsamt, lågt, småsinnt och fegt är vad det är. Trygghetsbubblan minskar på vissa punkter.
Jag fyller för faan tjugofem (vågar inte skriva ut siffrorna) i år. Patetiskt är vad det är!!Skärpning!!