Lördagskväll

Nä, jag svängde ihop en citronkaka såhär på lördagskvällen lagom
till Stjärnorna, Robinson och allt annat på burken.

Joråsåatteee...

Fotoappar

Man kan ju inte bara hålla ögonen på burken, jag måste sysselsätta mig med något samtidigt. Skönt att ifööönen ha många olika appar man kan använda på en icke för högt ansträngande nivå så här på lördagsmiddagen.

Let's Dance

Hade egentligen planerat att njuta av fredagskvällens Let's Dance-premiär direkt från soffan, men kvällens öde ville något annat och Incontro och Stage drog mer. Istället följer jag starten sådär smått dagen efter-seg men jag njuter lika mycket för det. Vackra klänningar, fina frisyrer, roliga karaktärer. Det här blir bra vinterunderhållning. Nu var det precis Molly, ojoj...
Är det såhär man helg'ar? I like!

RG-AW på incontro

Sverige är inte sen att hänga på...

Min senaste USA-älskling finns nu äntligen att tillgå här i Sverige, vitaminwater. Men frågan är
v a r? Vilka återförsäljare? Hittade några exemplar i Stockholm förra veckan när vi lunchade, men jag har inte sett dem någon annansans. Jag har letat på hemsidan, läst den sida upp och sida ner men får inte svar på frågan om vilka som är återförsäljare. Kan jag gissa på att 7-Eleven och Pressbyrån snart köper in den? Men jag vill ha en nuuuuu...

På väg hem

Vaknade upp imorse och kände att vistelsen hos föräldrarna räcker, bokade tågbiljett och här sitter jag nu i en iskall vagn på väg tillbaka hem. Tur att jag sitter i 1:a klass så varmt te och väldigt goda pepparkaksmuffins finns att tillgå i mängder. Lite sorgligt att det blir mörkt utanför vagnen allt fortare och ju längre söder ut jag kommer desto mer snö är det. Läste på yr.no att det snöar för fullt i Göteborg. Var väl kanske inte riktigt vad jag förväntade mig när jag vaknade upp i sängen imorse. Nej, dags för mer te nu - mina fötter håller på att förvandlas till isbitar!

Marika hjärta Tommy

Har precis avslutat Neil Strauss bok om Mötley Crüe, en bok som överraskade. Visserligen hade jag inte full koll på bandet innan och ärligt talat inte mer koll på musiken nu heller, det jag har hört är väl kanske inte världens Marika-musik. Men boken var välskriven och kapitlerna om Vince, Nikki, Tommy och Mick var intressanta och spännande. Gillar man dekadens, knark och musik är det svårt att inte ryckas med och viljan att hela tiden läsa vidare var konstant.
Tommy Lee var den enda jag kände till innan, tack vare Pamela Andersson naturligtvis, och han var således den som överraskade mest. Under den hårda, tuffa ytan fanns en pojke som bara ville älska och bli älskad. En person som, i boken, blev lätt att sympatisera med trots massa slit-och-släng-knull och extrem narkotikaanvändning vann mitt hjärta. Att han sedan varit gift med min personliga favorit Heather Locklear gör ju inte saken sämre
Om du vill och kan, så läs boken!

Godnatt världen!

Klockan har precis slagit morgon för de flesta "vanliga" människor men jag har fortfarande inte lagt mig än. Har istället tillbringat natten med en tur & returresa till Stockholm för att lämna av bror på Arlanda. Den lilla skiten åker redan tillbaka till värmen i Kalifornien. Gissa om jag tjatade mycket om att få bli nerpackad i väskan och följa med. Men nej! Jag får stanna kvar i den -15 gradiga svenska vintervärlden istället. Hade jag inte haft RG på torsdag att längta så till hade jag antaglig blivit knäpp av avundsjuka. Men först - sova, även om det blir hele dan!

Brors tre bestående citat under hemma-vistelsen: "Äh, det är sånt som händer!", "D e Berra här, var e Gurra? Var E Gurra?" & "Jag kommer på ryggen"...hahahaha!

Nyår med kusinerna HELT

Det blev ett ganska lugnt firande av nya året för min del. Tillsammans med bror firade vi hemma hos oss med kusinerna Hellqvist & Larsson. Det blev skumpa, mat, frågesport och efterätt toppat med lite dans. Tolvslaget skålade vi in nere på stan med övriga invånare i närheten för att se fyverkerierna. Stannade inte allför länge på grund av kylan och väl hemma igen var vi alla trötta så kvällen blev inte så lång. Det var ett gott slut på 2009 men ändå ett lite tyngre start på 2010. Men det var det värt!

Dukningen blev jag rätt nöjd med och förrätten var klassiskt god.

De fyra kusinerna; H - E - L - T!

Kanske lite sliten, men framför allt kalla vid tolvslaget.

Men jag bjuder på den...

Julen är tydligen förbi...

...för nu är semlorna här.

Tre månaders glädje. För de som gillar't. Jag är tveksam till såhär tidig start.

Jag fattar tugget!

Såg igår kväll, efter en hel del påtryckningar från bror, Avatar. Hade de lägsta förväntningar innan efter att ha sett den långa filmtrailern häromdagen. Det verkade vara allt annat än en film för mig. Men eftersom jag lovat bror att följa med var det bara att göra't. Det är jag glad för, filmen överraskade mig och jag lämnade salongen ytterst positiv efteråt. En sak är säkert, om inte filmen vinner Oscar för bästa specialeffekter eller liknande vet jag inte vad! Se den!

Deccenniumsummering

Helt galet att det har gått ett helt deccennium redan sedan sekelskiftet. Nyårsfesten som jag nästan minns som igår. Om de här åren har gått fort, hur fort kommer inte de kommande tio åren gå? Men nostalgiker som jag är måste jag ändå presentera de senaste åren såhär i bloggform. Kanske kan vara bra att ha i framtiden. Om bloggen ligger kvar när minnet börjar svikta menar jag. Here we go!

Startar lite lätt precis när 1900-talet tar slut och festernas fest var på väg att börja. Mellennuimfesten. Inga datorer slogs ut, jorden gick inte under, istället upplevde jag och mina två bästa kompisar Anna & Kristin en kväll vi fortfarande pratar om. Om det beror på killarna, snön, läget eller själva grejen med sekelbytet vet jag inte. Men en kanonkväll blev det verkligen och en bra start på det nya 00-talet. Ack vad små vi var, både fysiskt och psykiskt!

Hela första året på det nya decceniet, 2000, innehöll mest skola och elevråd. Eller tvärtom snarare. Det gick inte många dagar jag inte var i skolan, men varje lektion var jag definitivt inte på! Man kom lätt undan genom att skylla på elevrådsarbete. Men jag var å andra sidan rejält engagerad i elevrådet, var det inte skolkatalog så var det soaré, studentbal, studenten, skolråd och så vidare.

Livet utanför skolan gick nog åt det som alla andra 18-åringar sysselsätter sig med. Glad för att äntligen få gå ut på krogen var jag naturligtvis, decemberbarn som jag är och var således bland de sista att få uppleva denna höjdpunkt. Tiden spenderade vi mest på Brasseriet om vi inte någon gång varierade oss ända bort till Blå.

Mitt första sommarjobb fick jag under sommaren mellan tvåan och trean på gymnasiet, ett städjobb. Det var allt annat än glassigt men lärorikt och tillfredsställande att första gången tjäna egna pengar.

2001 var året då jag lämnade skolbänken efter tolv år, studenten var en härlig dag. Tårar föll när jag mötte upp familjen utanför skolan och det var någon blandning av glädje, sorg och lättnad. Dagen efter vaknade jag upp med ångest och bara såg ett svart hål i tiden framför mig men dagarna efter studenten fyllde jag framtiden med jobb på McDonalds, där jag stannade från och till i fyra år, fördelat på två resturanger. Mina kompisar från gymnasietiden lämnade alla Eskilstuna och istället blev kollegorna den nya "familjen" som hängde på Blå varje helg. Det var tider det!

En januarikväll 2002 förändrades mitt liv radikalt. Jag sökte jobb på Liseberg i Göteborg och fick det. Detta betydde byte av stad och att flytta hemifrån. Aldrig några tvivel, det var bara att tuta och köra. Och såhär i efterhand var det ju det bästa jag gjort i mitt liv. Första sommaren i Göteborg bodde jag hos en snäll Tant i Vasastan och med jobb på fast food som försäljare av glass, popcorn och spunnet socker var livet allmänt sött.
När det blev höst flyttade jag ut till Mölndal och återupptog McDonalds medans parken var stängd.
Hösten innehöll den första USA-resan och sedan dess är jag ju uppenbarligen fast.
Det var ett lyckosamt år med andra ord.


2003 var första året på parkvård, en avdelning som färgat mig på många sätt. Både som person och som lisebergare. Oj, vad kul jag haft under åren på den avdelningen. Då var jag ung och vild! Livet var inte så komplicerat, allt handlade om kommande kaninfest, Stage och killar.
Fortsatte resandet, var det inte fjällen under vinterhalvåret så var det första resan tillsammans med Nives, något som gjorde oss vänner för livet! Det var vi och New York. Resten är en kärlekshistoria.


Följande år, 2004, blev lite tyngre. McDonalds och det sociala livet flöt på som det skulle, men när sommaren kom och det blev dags för Liseberg blev jag smärre deprimerad och livet kändes rätt tungt. Det blev många kvällar som slutade i tårar men i mörket fann jag en trogen vän i Weddan som orkade höra på mitt gnäll och ältande av livets svåra. Och för det är jag alltid honom tacksam.


Om 2004 var tung så var 2005 ett lättare och på vissa sätt förändringens år. I början av året for Nives och jag återigen över till USA och San Francisco och Los Angeles denna gång. Det var två underbara veckor med sol och värme, Jamba Jucie, Abercrombie och Britney på högsta volym i bilstereon.
Senare under våren blev vi uppsagda från vår resturang som skulle stänga och jag ställdes återigen för ett vägval i livet som slutade med att jag började plugga event. Varför just event visste jag inte då och inte nu heller, men jag var nyfiken och intresserad av att lära mig nya saker.
Även på Liseberg blev det mindre förändringar då jag provade på entrén under högsäsongen. Och det var ju uppenbarligen kärlek även det såhär i efterhand!

Första delen av 2006 innebar stor koncentration på projektet Volvo Ocean Race som tilldelats i skolan. Tillsammans med tre andra klasskompisar hjälpte vi Göteborg & Co. med arrangemanget kring volentärarbetet och det var sannerligen det absolut det roligaste jag hittills gjort i mitt liv. Med ett jättebra resultat kan jag inte påstå något annat än att det är något jag är riktigt stolt över att varit med om!
Under våren, började jag sakta ända mitt utseende genom att smått börja slinga håret blont, något som ett halvår resulterade i att mina tjugotre första år som brunett var ett minne blott. Och blondiner har ju roligare sägs det ju.
Hösthalvåret innehöll både resa med föräldrarna till Rom och starten på mitt halvårspraktik något jag genomförde i Stockholm.


2007 fick jag efter två år i skolbänken examen i event marketing och firade det härliga både med en Justin Timberlake-konsert (en av de bästa jag någonsin varit på) samt en hockeyresa med bror till New York.
När jag tänker tillbaka på just 2007 är annars första ordet/namnet som alltid kommer upp; f a c e b o o k. Detta satans verktyg. Fram tills dess hade jag ett liv, men sen var jag fast. Jag är lika glad idag dock.
Avslutade året med en stor femtioårsfest tillsammans med Weddan, vi slog ihop våra kompisgäng, bjöd in förälrarna och firade storslaget på lokal med uppträdande av vår vän Ludvig. Vilken kväll att minnas!

År 2008 inledde jag med projektledningsjobb på eventbyrån jag hade praktik innan det var dags för sommarsäsongen på Liseberg igen. Detta år var första gången jag enbart arbetade på entréavdelningen och det var skönt att inte hoppa mellan två avdelningar längre som jag gjort tidigare några år. Hösten blev någon av de roligaste säsongerna jag gjort, sammanhållningen bland oss grym.
Även detta år innehöll, nästan naturligtvis, en New York-resa. Denna gång blev det en tjejresa tillsammans med mamma, moster, Anna och Antonia. Mycket Abercrombie- och Starbucks-spring blev det. Tur att vi hade just ett Starbucks på Waldrof där vi bodde.

Resandet fortsatte till Italien under två härliga veckor under sommaren och en veckan i Spanien under hösten. Det var riktigt najs att vara gyllenbrun även i november, något jag alltför sällan är!

Deccenniets sista år, 2009 började med jobb på personalavdelningen under två månader. Det absolut roligaste jag gjort under mina år på Liseberg. Skratt och gemenskap varje dag. Lyckligtvis blir det repris i år med start om bara några dagar. När perioden var över åkte jag tillsammans med föräldrarna till bror i Mountain View utanför San Francisco. Välförtjänt semester!

Sommarsäsongen innebar till 95% arbete i porten då jag satt där dag in och dag ut. Men med de kontakter jag skapade med alla stammisar stortrivdes jag sannerligen! Semester hade jag i juli då det blev Britneykonsert i Stockholm och några ytterst bekväma dagar i huvudstaden.

Och den sista hösten av 00-talet nästan avslutades i det land som jag så många gånger tidigare år besökt, USA. Och tro mig, det var inte lätt att åka från bror som jag var och besökte, viljan att stanna kvar en längre tid var ytterst påtaglig. Det får istället bli ett mål fram tills nästa deccennieskifte 2019 - då ska jag ha bockat av utomlands-vistelsen! 2010-talet kommer bli mitt deccennium, exakt vad det kommer innehålla vet jag inte än men jag ser mycket fram emot att få återigen få summera det gånga om tio år!

Gott nytt år!!!!!!!