Deccenniumsummering

Helt galet att det har gått ett helt deccennium redan sedan sekelskiftet. Nyårsfesten som jag nästan minns som igår. Om de här åren har gått fort, hur fort kommer inte de kommande tio åren gå? Men nostalgiker som jag är måste jag ändå presentera de senaste åren såhär i bloggform. Kanske kan vara bra att ha i framtiden. Om bloggen ligger kvar när minnet börjar svikta menar jag. Here we go!

Startar lite lätt precis när 1900-talet tar slut och festernas fest var på väg att börja. Mellennuimfesten. Inga datorer slogs ut, jorden gick inte under, istället upplevde jag och mina två bästa kompisar Anna & Kristin en kväll vi fortfarande pratar om. Om det beror på killarna, snön, läget eller själva grejen med sekelbytet vet jag inte. Men en kanonkväll blev det verkligen och en bra start på det nya 00-talet. Ack vad små vi var, både fysiskt och psykiskt!

Hela första året på det nya decceniet, 2000, innehöll mest skola och elevråd. Eller tvärtom snarare. Det gick inte många dagar jag inte var i skolan, men varje lektion var jag definitivt inte på! Man kom lätt undan genom att skylla på elevrådsarbete. Men jag var å andra sidan rejält engagerad i elevrådet, var det inte skolkatalog så var det soaré, studentbal, studenten, skolråd och så vidare.

Livet utanför skolan gick nog åt det som alla andra 18-åringar sysselsätter sig med. Glad för att äntligen få gå ut på krogen var jag naturligtvis, decemberbarn som jag är och var således bland de sista att få uppleva denna höjdpunkt. Tiden spenderade vi mest på Brasseriet om vi inte någon gång varierade oss ända bort till Blå.

Mitt första sommarjobb fick jag under sommaren mellan tvåan och trean på gymnasiet, ett städjobb. Det var allt annat än glassigt men lärorikt och tillfredsställande att första gången tjäna egna pengar.

2001 var året då jag lämnade skolbänken efter tolv år, studenten var en härlig dag. Tårar föll när jag mötte upp familjen utanför skolan och det var någon blandning av glädje, sorg och lättnad. Dagen efter vaknade jag upp med ångest och bara såg ett svart hål i tiden framför mig men dagarna efter studenten fyllde jag framtiden med jobb på McDonalds, där jag stannade från och till i fyra år, fördelat på två resturanger. Mina kompisar från gymnasietiden lämnade alla Eskilstuna och istället blev kollegorna den nya "familjen" som hängde på Blå varje helg. Det var tider det!

En januarikväll 2002 förändrades mitt liv radikalt. Jag sökte jobb på Liseberg i Göteborg och fick det. Detta betydde byte av stad och att flytta hemifrån. Aldrig några tvivel, det var bara att tuta och köra. Och såhär i efterhand var det ju det bästa jag gjort i mitt liv. Första sommaren i Göteborg bodde jag hos en snäll Tant i Vasastan och med jobb på fast food som försäljare av glass, popcorn och spunnet socker var livet allmänt sött.
När det blev höst flyttade jag ut till Mölndal och återupptog McDonalds medans parken var stängd.
Hösten innehöll den första USA-resan och sedan dess är jag ju uppenbarligen fast.
Det var ett lyckosamt år med andra ord.


2003 var första året på parkvård, en avdelning som färgat mig på många sätt. Både som person och som lisebergare. Oj, vad kul jag haft under åren på den avdelningen. Då var jag ung och vild! Livet var inte så komplicerat, allt handlade om kommande kaninfest, Stage och killar.
Fortsatte resandet, var det inte fjällen under vinterhalvåret så var det första resan tillsammans med Nives, något som gjorde oss vänner för livet! Det var vi och New York. Resten är en kärlekshistoria.


Följande år, 2004, blev lite tyngre. McDonalds och det sociala livet flöt på som det skulle, men när sommaren kom och det blev dags för Liseberg blev jag smärre deprimerad och livet kändes rätt tungt. Det blev många kvällar som slutade i tårar men i mörket fann jag en trogen vän i Weddan som orkade höra på mitt gnäll och ältande av livets svåra. Och för det är jag alltid honom tacksam.


Om 2004 var tung så var 2005 ett lättare och på vissa sätt förändringens år. I början av året for Nives och jag återigen över till USA och San Francisco och Los Angeles denna gång. Det var två underbara veckor med sol och värme, Jamba Jucie, Abercrombie och Britney på högsta volym i bilstereon.
Senare under våren blev vi uppsagda från vår resturang som skulle stänga och jag ställdes återigen för ett vägval i livet som slutade med att jag började plugga event. Varför just event visste jag inte då och inte nu heller, men jag var nyfiken och intresserad av att lära mig nya saker.
Även på Liseberg blev det mindre förändringar då jag provade på entrén under högsäsongen. Och det var ju uppenbarligen kärlek även det såhär i efterhand!

Första delen av 2006 innebar stor koncentration på projektet Volvo Ocean Race som tilldelats i skolan. Tillsammans med tre andra klasskompisar hjälpte vi Göteborg & Co. med arrangemanget kring volentärarbetet och det var sannerligen det absolut det roligaste jag hittills gjort i mitt liv. Med ett jättebra resultat kan jag inte påstå något annat än att det är något jag är riktigt stolt över att varit med om!
Under våren, började jag sakta ända mitt utseende genom att smått börja slinga håret blont, något som ett halvår resulterade i att mina tjugotre första år som brunett var ett minne blott. Och blondiner har ju roligare sägs det ju.
Hösthalvåret innehöll både resa med föräldrarna till Rom och starten på mitt halvårspraktik något jag genomförde i Stockholm.


2007 fick jag efter två år i skolbänken examen i event marketing och firade det härliga både med en Justin Timberlake-konsert (en av de bästa jag någonsin varit på) samt en hockeyresa med bror till New York.
När jag tänker tillbaka på just 2007 är annars första ordet/namnet som alltid kommer upp; f a c e b o o k. Detta satans verktyg. Fram tills dess hade jag ett liv, men sen var jag fast. Jag är lika glad idag dock.
Avslutade året med en stor femtioårsfest tillsammans med Weddan, vi slog ihop våra kompisgäng, bjöd in förälrarna och firade storslaget på lokal med uppträdande av vår vän Ludvig. Vilken kväll att minnas!

År 2008 inledde jag med projektledningsjobb på eventbyrån jag hade praktik innan det var dags för sommarsäsongen på Liseberg igen. Detta år var första gången jag enbart arbetade på entréavdelningen och det var skönt att inte hoppa mellan två avdelningar längre som jag gjort tidigare några år. Hösten blev någon av de roligaste säsongerna jag gjort, sammanhållningen bland oss grym.
Även detta år innehöll, nästan naturligtvis, en New York-resa. Denna gång blev det en tjejresa tillsammans med mamma, moster, Anna och Antonia. Mycket Abercrombie- och Starbucks-spring blev det. Tur att vi hade just ett Starbucks på Waldrof där vi bodde.

Resandet fortsatte till Italien under två härliga veckor under sommaren och en veckan i Spanien under hösten. Det var riktigt najs att vara gyllenbrun även i november, något jag alltför sällan är!

Deccenniets sista år, 2009 började med jobb på personalavdelningen under två månader. Det absolut roligaste jag gjort under mina år på Liseberg. Skratt och gemenskap varje dag. Lyckligtvis blir det repris i år med start om bara några dagar. När perioden var över åkte jag tillsammans med föräldrarna till bror i Mountain View utanför San Francisco. Välförtjänt semester!

Sommarsäsongen innebar till 95% arbete i porten då jag satt där dag in och dag ut. Men med de kontakter jag skapade med alla stammisar stortrivdes jag sannerligen! Semester hade jag i juli då det blev Britneykonsert i Stockholm och några ytterst bekväma dagar i huvudstaden.

Och den sista hösten av 00-talet nästan avslutades i det land som jag så många gånger tidigare år besökt, USA. Och tro mig, det var inte lätt att åka från bror som jag var och besökte, viljan att stanna kvar en längre tid var ytterst påtaglig. Det får istället bli ett mål fram tills nästa deccennieskifte 2019 - då ska jag ha bockat av utomlands-vistelsen! 2010-talet kommer bli mitt deccennium, exakt vad det kommer innehålla vet jag inte än men jag ser mycket fram emot att få återigen få summera det gånga om tio år!