Nästan 28 timmar senare

Hemma igen! A säger home sweet home men jag kan inte bestämma mig om jag håller med. Hade gärna stannat. Är ju visserligen inte hemma på riktigt än, jag lär återkomma om saken och ett par dagar.

Sista dagen spenderades i butiker. Jag och A bröt oss loss från övriga klungan och gick på egen hand i rask takt. Vi hann med samma runda som på lördagen fast nu med ännu mer shopping. Me like! Träffade en halvnaken Sankte Per i pärleporten på Abercrombie. Tog tillfället i akt och förevigade stunden men upptäckte när vi såg kortet stort att han inte var så het som vi trodde. Eller...kan man säga ritch ratch fillibombombom på magen tänker inte jag vara den som är den som klagar!


Knöt igen Starbucks-säcken inne på Trump Tower, där jag gjorde min allra första SB-debut med N back in 2003. Då var upplevelsen inte att leka med och totalt bortkastade pengar, nu njöt jag av varje klunk kaffe blandat med citron-kakan. Senare, lite Jamba juice (äntligen, första och sista denna resa) på det.


Resan ut till Newark tog lång tid, kön till säkerhetskontrollen var enorm så vi hann inte spana utbudet på flygplatsen överhuvudtaget. Varken mat, frimärken, alkohol eller något annat än toalettbesök hanns med. Flyningen över till Köpenhamn var till en början otäckt skakig men efter maten somnade vi alla fram tills dess att det var dags för frukost igen. Naturligvis var planet försenat och kabinpersonalen var allt annat än hjälpsamma så jag (och sällskapet då) som satt längst bak (varför hamnar jag alltid där?) fick tränga oss igenom hela flygplanet för att hinna med anslutningsflyget till Stockholm. Detta innebar ett fullt plan med ögon på mig då jag var den som tog täten och fick suckar och irritationsblickar när jag kom halvstörande skrikande genom gången. I tid till det andra flyget kom vi men som vi skyndade genom säkerhets- och passkontroller! Där kände jag att det var tur att det inte blev något alkoholinköp då jag säkerligen varit tvungen att checka in det på nytt i Danmark, som en tjej från Bankok innan mig var tvungen att göra, och det hade vi aldrig hunnit.

Väl hemma i sverige slutade inte äventyren. Först fick vi en galant uppvisning på hur lite Arlandapersonalen som hanterar bagaget bryr sig om väskorna då det verkligen slängs på och av bagagevagnarna. Det är ju inte för inte som det momentet kallas krossen av insatta människor.
Sen kom naturligvis inte vårt bagage med ens från Köpenhamn, så vi fick åka hem till etown utan och vänta på att detta ska hemköras. Jippe! Jag som ville visa pappa alla mina fina skor jag köpt, på en gång. Men för att se det positiva i det negativa - vi slapp ju släpa.

Detta är mannen som är så missnöjd med sitt jobb,
hade väskorna nu varit med och min gått sönder hade jag stämt honom!
Gör det bästa av situationen eller byt jobb, Byström!

Efter Arlanda åkte vi in till city för att ta tåget hemåt och givetvis var vi ute sent där oxå. Tågvärden blåste precis för avgång när vi kom och det var på vippen att vi inte hann då mamma har svårt att gå fort vilket gjorde att vi sackade efter som bara den. Hon hade så ont i sina ben när vi väl slog oss ner på tåget stackarn!

7 par är nya, tre är gamla - vilka tre ska bort?

Somnade när vi kom hem, vilket kanske inte var det smartaste draget för att bli av med jetlaggen. Men men, ibland blir det som det blir. Kan kosta på mig att vara vaken en stund senare inatt då planen om att åka till sthlm imorn krossades när bagaget kom bort. Inga underkläder, tandborste, kalendrar eller sl-kuponger är lika med hemmaarbete imorn i väntan på min gigantiska väska (nämde jag övervikten trots att väskan var halvfull på vägen dit?!?).