Föräldrarbesök

Familjen kom som sagt ner i söndags. Detta gjorde de för att dels umgås med sina barn innan det Stora Äventyret men också för att fixa till min lägenhet. Visst trivs jag här där jag bor men inte helt hundra procent fullt ut. Den saknar lixom den sista touchen. Därför åkte jag och mor ut till IKEA i måndags för diverse shopping. Bokhylla, tvbänk, ljus, burkar, tavla, speglar och annat smått och gott lyckades vi klämma in i bilen sedan. Hemma satte vi pappa i ihopmontering på en gång. Avbröt snickandet för att åka tillbaka till föräldrarnas hotell då det vankades SM-guldsfirande. Kallt och mörkt var det där på balkongen på hotell Rubinen. Nog för att de hade första parkett men man såg ändå inte så bra. Visst, när guldbussen rullade förbi men inte bort till Götaplatsen. Folkmängden såg vi, vilket var nästan allt. Därför lät vi hungern bestämma och vi gick rakt över gatan till Babar för middag. Jag fick i mig den godaste hummersoppan jag någonsin ätit i hela mitt liv! Och jag som inte ens gillar soppa.

Tisdagen började precis som måndagen med bastand hotellfrukost innan far och jag fortsatte möblerandet och snickandet hemma hos mig. Efter diverse vändor kom bokhyllan, hyllorna och speglarna upp och bra blev det. Att lägenheten nu är ett helt dammbo för tillfället är ett medvetet val av mig då jag inte velat börja fixa här innan jag får vara helt själv.

Eftersom far kämpat med möblerna genom svett, tårar och en hel del typisk-IKEA-ilska tyckte jag han förtjänade hemlagad mat av mig och lat som jag är snodde jag ihop lite tacos. Då jag nyss kommit på idén att smula ner nachos i röran fick jag en lära mig en läxa. Svlade nämligen en för stor nachobit som fastnade i halsen. Och där ville den stanna. Ingen fara för andningen eller sånt men jag hade sjuk ont. Far fick slå och trycka-till-så-där-bakifrån samt mata mig med knäckebröd och många glas vatten. Händanefter lovar jag att tugga maten många gånger.

Idag hade vi en sjukt trevlig far-och-dotter-dag. Det var bankbesök, fika på Vanilj, byxshopping för att avsluta på med hamburgare på Hard Rock. Där satt vi i nån timme och diskuterade musik. Sen var han tyvärr tvungen att åka hem till Etuna då hans saxofon blivit klar i genomgången. Då stod jag på balkongen och såg honom åka hem, helt ensam. Sannerligen mycket ledsamt. Tråkigt avslut på en supermysig dag. Även när mamma åkte hem igår kändes det svårt. Tänk att bara några timmar kan påverka en så mycket. Visserligen ska vi ses om inte allt för länge men ibland är det jobbigt att de är så långt borta att två dagar inte räcker. Spontana besök sådär över kaffe kan bli lite svåra.

Tack för allt de här dagarna! Älskar er mamma och pappa :)