Utflykt STOCKHOLM

Nu är det dags att berätta om min helg i huvudstaden. Det har ju gått några dagar och allt intressant och skarpa observationer jag gjorde har säkert passerat förbi på näthinnan, men då detta är en dagbok måste jag bara anteckna, det jag nu minns.

Anledningen till att jag överhuvudtaget gick upp kl 4 på morgonen i fredags var att det äntligen blivit dags för mig att avsluta projektet, som jag skrivit om så många gånger innan. Gjorde sällskap med en bakfull och halvt sovande Mr. M. Fördelen med att ta det långsamma, tidskrävande tåget var att tiden kunde fyllas med sömn, om än en aning obekväm sådan. Men alla som går upp på natten kan nog allt förstå mig.
Första anhalten blev E-kontoret. Kom såpass nära inpå lunchen (kanske lite av planen, hm) att jag hann bara dumpa väskor innan det styrdes mot Tv4. Så klassiskt. Dagens kändisspotting blev endast Lennart Ekdahl som stod brevid mig när vi väntade på potatisgratängen som tog himla lång tid på sig. Men endast rostbiff känns la lite klent!
Väl tillbaka på kontoret gick det inte snabbt inte, fick till slut tvinga M till ett avstämningsmöte om projektet. Allt var över på ett kick men vad spelar det för roll när alla som tittade igenom min baby (kvittopärmen som jag slitit med sedan urminnes tider) samt avslutsrapporten jublade i högan sky. C var så imponerad och tyckte det var så proffsigt gjort att man kunde tro att jag gjort tusen sådana innan. Skamset kunde jag erkänna att det var första gången. De var så nöjda att jag får mer i ekonomisk ersättning än vad jag både begärt och förväntat mig samt första (eller egentligen blir det tredje om man ska vara petnoga) erbjudande om framtida jobb om de får in ett liknade projekt de är ute efter. Skulle de kunna erbjuda ersättning som täcker mina primära utgifter och så jag kan leva måste jag erkänna att det låter jäkligt lockande! Kanske jag får tugga i mig tidigare uttalande?

Glad i hågen efter den tidiga eftermiddagens utdelning tog jag mig till Gullmarsplan för att möte G. Efter missvisande vägledning hamnade jag en aning snett men fick genast sällskap av en annan göteborgare. Där stod vi och skrockade om att i Göteborg är det minnsann inte lika svårt att komma vilse när det finns två riktmärken vad gäller mötesplatser, fontänen i Brunnsparken och Valand!
Hittade slutligen G och vi fick en mysig fika då uppdatering stod på schemat innan jag P återigen hookade upp och for iväg till Mr M's lya för lite förTörley. Han skulle själv ut på sociala tillställningar men jag mötte upp honom senare på Trädgården, tydligen jättepoppis. Va la sådär. Trevliga männsikor mötte vi dock och nostalgitripp till början av 90-talet via Super Mario på storbild.
Nattamat på Mcd på Vasagatan där alla som jobbade var indier. Konstig insikt sådär på fyllan. Schysst inredning i lokalen, trist med alla pundare utanför.
Efter skrikiga fjortisbrudar med uppblåsta egon på tunnelbanan hem fann vi att inga bussar gick ut till Mr. M's lya i superschyssta Hammarby Sjöstad så det blev till att börja traska. Blev förvånad när Fryshuset tonade upp sig på promenadvägen. Underligt att ha byggnaden framför sig som man hört så mycket om och som man hade så förutfattade meningar om, även förvånade att det låg just där. Hade föreställt mig det på andra sidan stan.
På morgonen blev det promenad runt kvarteret i den strålande solen. Hela området kändes så osvenskt och allt var fantastiskt. Synd att han ska flytta, men jag förstår situationen. Hade det inte varit skyhöga hyror hade jag gärna bott där vid eventuella sthlms-jobb.

Resten av dagens spenderades på egen hand. Mr. M började jobba igen, alla klasskompisar som numer jobbar i stan skulle nyttja solen till max genom solning och badning vid badplatser jag knappt hört talas om så att leta mig dit kändes föga lockande. M jobbade på sitt sommarjobb på Skansen och jag var otroligt lockad att ta mig en tur dit, allt för att utnyttja personalförmånerna, men då solen gassade så mycket + tanken att rymmas bland alla turister och andra lediga 08-or stannade jag kvar bland asfalt och höghus. Efter den vanliga shoppingrundan, orkade helt enkelt inte vara kreativ och hitta nya vägar, slog jag mig ner vid vattnet vid Strandvägen. Urmysigt! Dessutom satt jag bakom fyra Östermalmsbrudar med oväntat kloka och sunda tankar kring drinkluder, brats och andra spendersamma karlar, att jag var nära att vända mig om för att berömma dem. Fortsatte läsa en av de många böckerna jag inhandlat istället.

På tåget hem var jag mest koncentrerad på att få lite sömn (hela fredagen resulterade i 23 vakna timmar) och märkte inte att en av P's vänner som jag träffade på födelsedagsfesten satt brevid mig. Hon kände tydligen igen mig men vågade inte fråga om det var jag då jag mest såg butter och sömnig ut. Och detta fick jag reda på igår morse av P som ringde och väckte mig. Trist, även om jag i det läget desperat ville sova är sälle alltid sälle!