Ovanligt, oväntat men otroligt roligt.

Det har ju gått några dagar sen jag skrev sist. Mycket har hänt, vilket har gjort mig ganska schleeten, därav har jag inte orkat uppdatera min kära blogg.

För att sammanfatta det kort;
Torsdagen var väldigt skum. När jag kom hem förstod jag inte riktigt vad som hade hänt. Man skulle kunna förklara det hela med att jag under dagen inte bara hade sprungit runt i mitt marsvins-hjul utan även varit runt om i buren och upptäckt den.
För andra dagen i rad träffade jag en kompis efter jobbet. Det hör ju onekligen inte till vanligheterna! Kvällens dejt var med Johan Ek, slappade framför en film hemma hos honom. Frågade mig själv varför jag inte gör det oftare. Träffar kompisar oftare, det behöver ju inte alltid bli sent, men hoppas ni förstår att det känns skönt att komma hem. Oftast är jag ju nästan borta tolv timmar idag, min sociala termometer är inte alltid på topp då.

Under fredagen var jag åter tillbaka i hjulet och sprang.
Slutade dagen med en ganska försenat fredagsmöte som resulterade i att jag missade det passande tåget och fick vänta en timme extra. När man går från kontoret halv sex känns det inte mest optimalt att kliva innanför dörrarna här i hos päronen klockan åtta utan någon som helst anledning mer än att jag inte kom med rätt tåg.

Lördagen innehöll partaj. Ojoj, vad roligt jag hade. Det blev en riktig klassisk Marika-duracell-fylla.
Började hemma hos Anna där vi firade pojkvännen med pompa och ståt. Eller snarare sprit i mängder, Melodifestivalen och god mat.
Självklart satt jag klistrad framför tv’n då den visade festivalen från norr och jag var inte den som är den som höll tyst. Givetvis!!
Måns låt var den hittills bästa, men jag tyckte ändå lite synd om Magnus Carlsson där när de ropade upp sista vinnaren.
Innan jag for iväg till Skiftinge skickade Nives länken med nyheterna om Brittans numera icke existerande hår. Trodde först att det var ett klockrent fotomontage, men ack vad fel jag hade. Nu tänker jag inte vara den örtitolvfte bloggaren som kommenterar händelsen mer än att jag tycker det är riktigt trist. Alla vet vad jag tycker om damen, men allt jag har att säga är att hoppas att hon snart mår bättre och kommer tillbaka och återfår den stjärnstatusen hon en gång hade. Som på den tiden på hon levererade floorfiller-hits utan dess like. Numer är hon inget annat än trailer-trash, men hoppet överger mig inte.
Åter till kvällens händelser. Duracell-fyllan fortsatte ner på stan. Tack vare att min mor jobbar extra på Taxi Kurir lyckades hon fixa gratis skjuts ner och mer om henne sen.
Vi alla som åkte ner knatade in på Lotus. Jag vet inte om det var för att jag inte hade några förväntningar eller vad det var men jag hade skitkul. Träffade så många gamla bekanta att jag än idag får flashbacks och minns fler och fler. Speciellt kul var det att träffa lillkillen från gymnasiet som påstod sig numera bo i Las Vegas. Ja tjena! Men vad vet jag!
Bingo Rimé var en av gästerna och på grund av mitt tillstånd förstod jag inte varför utan missade de lättklädda damerna helt. I guess it was Moore-night.
Givestvis skaffade jag mig en stalker även denna gång, varför händer det alltid när jag är ute i Etown? Och varför alltid är den en turk som inte kan låta mig vara i fred. Stod det i pannan att jag var intresserad?
När vi gick hem var jag i mitt esse, efter att druckit en aning för mycket och träffat generellt roliga människor största delen av kvällen var jag på superbra humör.
Men det fanns ett krux. Jag ville sova sked!!
Speciellt efter att jag i fredags nästan uppskattade trängseln som oftast uppstår i morgonrusningen på t-banan. Good knows jag behövde närhet!!
Så jag fixade mig en skedpartner och ringde mamma som fick skjutsa mig dit. Hon tyckte att det var hysteriskt mystiskt att jag ville åka åt andra hållet än hem vid denna sena timme, men jag skyllde på en efterfest som inte existerade. Eller, inte i den meningen som jag sa. Mitt Chokladhjärta tyckte det var hysteriskt kul att det var just mamma som skjutsade iväg mig till mitt ”5-i-3-ragg”. Nåja, helt okänd är han inte.
Så på det hela, för att sammanfatta denna afton kan man väl påstå att även jag fick lite sång, lite dans och lite naket.

Inte en allt för nykter trio

Söndagen började som kvällen innan avslutats. Det flöt ihop ganska mycket de där timmarna så det är svårt att säga vad som var natt och vad som var morgon.
Trots den goa känslan som infinner sig dagen efter var jag inte helt nöjd med att behöva traska hem i mina högklackar och utan Ipod som jag dumt nog bestämt mig för att lämna hemma dagen innan. Att dessutom be far eller mor att hämta mig var knappast nått option i detta läge.
Man kan lätt påstå att jag var schleeten när jag väl kom hem. Detta skulle dock inte stoppa min och fars badminton-timme utan jag for snällt iväg stel som en pinne. Far bara skrattade, men tyckte nog innerst inne att det inte var allt för kul att ha mig som motståndare denna kväll.

Igår var det återigen dags att arbeta men jag satt mest och beklagade mig över mina smärtor i kroppen, benen och halsen av någon anledning var värst. Mycket jobb blev det inte gjort nej.
På kvällen mötte jag upp T och vi gick på tv4’as film-event som M hade hand om.
De visade Se upp för dårarna och innan var filmens regissör Helena Bergström där och pratade om filmen. Måste säga att mitt intryck av denna kvinna förbättrades avsevärt när man fick se henne live. Filmen var urmysig och verkligen en feel-good-film de pratat om innan. T var även han nöjd även om det är en tjejfilm, vilket fick mig att tveka en stund om jag valt rätt dejt.

Idag har det blivit mer åka av på jobbet. Två offerter fick jag in och avslutade dagen med att fika med en semla. Det är ju ändå en sån dag, trots att det är tisdag.
Mormor, tänkte på dig hela tiden! Den semlan var tillägnad dig!
När jag åkte hem fick jag reda på att mamma har haft inbrott i sin bil under natten.
Att människor inte kan skilja på ditt och mitt, du och jag! Att man inte kan få ha sina saker i fred. De hade tydligen gått in i bilen genom bakluckan och gjort saker bara proffs kan. Antagligen var de ute efter GPS’en. Tydligen inte helt ovanligt med dessa kupper mot denna modelltypen, då de säljs vidare till öststaterna. Självklart blev mamma inte alltför glad psykiskt, vem kan klandra henne. Lite läskigt att jag gick förbi där i morse och inte kunde se något på bilen, inte heller när hon åkte iväg till jobbet i morse utan upptäckte det först senare under dagen. Jaja, huvudsaken är ju att ingen kom till skada. Men att man måste rätta sig i ledet och köra en sketen Mazda bara för att undvika dessa saker. Vill jag köra BMW ska jag fan göra det, även om det är en stöldbenägen bil. Det är fan min rättighet och jag har gjort rätt för mig i livet genom hederligt jobb, skattebetalare som man är och om man känner att man har råd med det.
Men så länge det lönar sig med brott finns inga poliser i världen som kan stoppa dem, tyvärr!!