Offer för sjukan

Ja, något är det som inte står rätt till i lilla mig.
Det hela började igår med illamående och en gasig mage utan dess like.
Ändå begav jag mig till Anglais för att träffa mina klasskompisar efter jobbet.
Inte för att det var tänkt att det skulle bli någon form av onsdags-fylla men jag fick inte ens i mig ett helt glas vin. Efter halva sprang jag in på toaletten då jag trodde att det skulle komma upp igen, men nej.
Satt skakandes på tåget hem och koncentrerade mig på att inte få upp något, efter lite soppa hemma blev det en aning bättre.
Vi hade finfrämmande hemma och var tvungna att kasta om våra sovplatser och jag fick den brevid far. Kanske bara för att jag var så illa som jag var däckade jag på en gång jag la mig och sov tungt hela natten. Utan att höra pappas snarkningar en enda gång!! DET är en stor bedrift, han störde t.o.m. mamma och bror som fanns i andra delar av lägenheten.
I morse skjutsade jag mor, bror, vän och moster till Arlanda då de skulle till Rom. Egentligen var det ju min plats, just nu ångrar jag mig så mycket att jag inte följde med. Mamma var dock lättad eftersom jag alltid är sjuk när hon och jag åker bort och med dagens tillstånd skulle det inte bli roligaste resan ever. Jag minns Barcelona.....not som plesant....
Hursomhelst, mådde inte alls illa när jag vaknade, eller i den otroliga bilkön jag fastnade i från Arlandastad in till kontoret. Tack vare snökaoset och trafikstockningar tog det mig en timme in. Ok, jag körde tyvärr lite fel oxå men det behöver vi inte prata högt om. Det beror helt på att jag idag fick köra Volvo tack vare inbrottet häromdagen. Inte tror du väl att det fanns GPS i denna!
När vi skulle åka i morse träffade vi en granne som hörde när larmet gick igång kl 06 i tisdags morse, då finns det en chans att det faktiskt var jag som skrämde iväg dem när jag skulle gå till tåget. Det konstiga var dock att det hade ju snöat och jag såg inga fotspår. Jaja, inte för att jag la en större tanke vid det när jag är nyvaken sådär men nog tittar jag alltid om någon gått där innan då jag gillar att vara den första som går i nysnö.

Efter Arlanda, bilköer och en sväng i centrum kom jag till kontoret men där var jag bara ett par timmar innan illamåendet återigen satte in och jag gav upp och åkte hem. Svårt att veta om jag kommer imorn eller inte så jag var tvungen att ta med jobb-papprerna hem så att jag kan jobba hemifrån imorn. Hur kul känns det, detta börjar ju nästan bli som skolan!
På vägen hem införskaffade jag mig lite damtidningar och glass då planen var att bädda ner mig när jag kom hem. Det började bra med mig i soffan under täcke framför en film, sen somnade jag bort och helt plötsligt var det kväll och middagen stod på bordet. Illamåendet var som bortblåst men kom som ett brev på posten när jag ätit upp. Lyckligtvis stannar maten kvar i magen på det sättet att jag inte har spytt upp det än, peppar peppar, men det kommer ut på andra håll.
Vad är detta? Är det vinterkräksjukan eller vad har jag nu råkat ut för? Inte ens Nyponrosen kan hjälpa mig. Nives tycker jag ska ta mig till vårdcentralen men dit orkar jag mig inte än. Ligger kvar i soffan ett par dagar och försöker skita och kräka ut skiten innan jag hasar mig dit. Suck suck...

Något annat stort som hänt här i hemmet är att efter inbrottet i mammas bil är att hon blivit helt nojig och tror att de är ute efter att skada henne personligen för att komma åt bilen. Detta har lett till att senaste inbrottslarmet och anordning har inställerats. Jag känner mig dock ännu mer klaustrofobisk och instängd.
Vart är världen på väg undrar jag återigen!!