Inte som tänkt

Som sagt, laddad till tänderna i både humör och outfit var jag redo för gårdagens kvällsaktiviteter med melodifestivalen i spetsen. Lägg till en hel del förväntningar på hur kul gaykillarna vi skulle till utlovats vara. Så kom den där attacken stunden innan avfärd, men fyra alvedon, kallsvettningar och magsmärtor utav dess like några timmar senare var jag sorgligt tvungen att kasta in handduken och åka hem igen för att bokstavligen krypa i sängen. Fullt utrustad med diverse myskläder - ett (antagligen) säkert tecken på feber. Yttligare alvedon (som jag misstänker inte hjälpte till vidare mycket, men det är den enda värktabletten jag kan ta) senare lyckades jag somna, efter försök att framkalla vätska ur kroppen på toalettbesök. Tänkte att det då egentligen inte var något större fel på mig eftersom kroppen antas vilja få bort sjukdommar men nu vägrade den ge sig ifrån både det ena och det andra.
Orolig sömn med inslag av illamående hela natten vaknade jag ändå upp med hunger. Hur det nu hänger ihop med förmodad sjukdom. Inte uppenbart sjuk då, antagligen.

För att vara säker på att verkligen komma iväg till jobbet imorgon (jag börjar sakta men säkert förstå Hajen) har jag likt många andra söndagar bäddat ner mig i soffan framför Gossip Girl. Vilket fått mig att fundera en herrans massa kring dessa älskade amerikanska ungdomsserier. I veckan kan man vänta sig en lista på de allra bästa och vilka vi bör hålla koll på i framtiden.

Nu - Beck. Därefter - läsa ut stripp-boken. Sen - sova. Imorgon - jobba!