Rättframhet skapar ångest

Sitter och plågar mig igenom Anna Skipper och hennes matprogram. Varför plågar man sig? Samvetet smärtar, antagligen skulle hon anfalla med sina attacker om hon kom hem till mig. För mycket halvfabrikat och inte för att tala om alldeles för mycket pasta! Jag tror mitt matförråd hade i stort sätt försvunnit helt. Helt sjukt att man får dålig samvete för att man dricker mjölk, tycker om hemmagjord potatismos och har ost på det mörka brödet i sällskap med frukostgröten. Ändå kan jag inte sluta fascineras utan jag sitter här och försöker lära mig något. Eller åtminstonde få inspiration till middag i framtiden.

Jag antar att kunskapen om mat egentligen är nyckeln i problemet.