Just so you know

Har försökt en stund att förmedla hur jag kände mig igår, men det går bara inte. Jag får inte ut känslorna, aggressionerna och tankarna i fingrarna och ner på tangentbordet. Allt stoppas av prestationsångest.
Jag var i alla fall inte på topp igår. Tror att det var ångest, sluta-snusa-depression, pms, ägglossning (om man kan ha det samtidigt), godissug, irritation på folk i min närhet och deras sätt att behandla mig i en lagom mix av en känsla av att flytta till sthlm inte vore helt dumt. Jag var redo att ge upp världen och bara lägga mig ner och gråta med andra ord. Höll huvudet högt men svalde stoltheten, åkte till Hemköp och köpte godis med A för att sedan åka tillbaka till henne och planerna New York. Då släppte allt. För en stund.
Idag känna jag irritationen ta över min kropp när jag tänker på de onskefulla sakerna jag var med om igår. Känslan av att bara bli trampad på och totalt bortnonchalerad. Det hjälper inte att skrika och ställa till med ett jäkla liv för att allt är redan försent. Men jag lovar! Om saker och ting inte ändrats innan månaden är slut är det jag som ställer mig upp och slår näven i bordet. Sjukt hårt!