Ett drömscenario

Jag säger det igen, jag är kär i Michael Bublé. Han är underbar. Han är charmig. Han har en röst to die for. Därför brukar jag fantisera om följande när jag är antingen nere och lite sur eller bara allmänt kärlekskrank. Vilket jag är nu, mer om det senare.

Tänk att komma hem efter en lång dag eller då man bara mår lite halvkasst och antingen möter man denna sitta där på en stol med gitarren i högsta beredskap och redo att spela mig en låt eller att den man älskar har tänkt många, många ljus och dekorerat lägenheten/rummet med massor av rosor och mimar till låten. Vilket som. Båda går bra.

Jag tittar på videon istället (som jag inte kan lägge upp) när varken Michael är här eller jag har någon att älska.

Det börjar bli dags att uppdatera kärlekslivet. Insåg att jag inte ens hånglat sen oktober. Torrt på fronten med andra ord. Måste bli ändring på det, utgång till helgen. Vem vet vad man hittar?! Förhoppningar fungerar dock inte i den här stan. Kanske den där videon får gå på repeat i alla fall.