Here we go again

Mina vänner! Mig själv! För alla jag skriver för! För det mesta mig själv, men denna gång er andra också.
Jag blev sårad ikväll. Medvetet, nej. Elakt, kanske. Meningen, nej. För min egen insikt, vem vet? Fråga är om jag blev klokare. Skulle svara nej återigen. Dock vet om alla fel jag gör, men ändå kan jag inte sluta känna såhär...
Beror tårarna som nästan kröp fram på nattbussen (bara en sån sak, jag tog ingen taxi!!) på mig, honom, dem eller vad? Naturligtvis mig! Det är mig det är fel på! Jag behöver många som påpekar de misstag jag gör men som vilken annan normal människa, är kritik endast en bra sak när det är konstruktivt. JAG VET att jag det jag gör för mig sjävl INTE är sunt, normalt, naturligt eller rätt men jag kan helt enkelt inte hjälpa det!
Jag fann min drömman...han var inte som jag trodde, jag kan inte glömma, knappt förlåta. Det har gått en tid och jag försöker, jag lovar mina vänner, JAG FÖRSÖKER men det går inte.
Fan, nu gråter jag!
Jag försöker så gott det går, jag är verkligen vänlig ut i fingerspetarna, men allt jag får är fanimej dessa minnen! Allt jag vill är att glömma! Okdå! Gå vidare.....
"Jag ljuger så bra!"