Snacke norsk

Nyss hemkommen efter ett långt arbetspass sitter jag och uppdaterar mig på massa bloggar. Men det enda jag hör är allt ljud och brus från parken. Allt prat som jag hör (fast jag är ensam) är på norska. Ja, så är det. Nu för tiden pratar/hör jag mer norska en svenska. I dessa Partille Cup-tider (för att inte tala om Gothia som snart kommer!) är nästan engelskan ett vanligare språk än svenska.
Det är en massa må gå ut å pötte på parkåmetern, dagskort och du må gå unner och andra fraser som repeteras om och om igen under dagen.

Kanske har jag alla dessa röster efter att ha jobbat 53 timmar sedan i söndags. Trist bara att timmarna är uppdelade på två veckor, annars hade det blivit goa pengar änna.
Konstigt att jag inte är så trött. Skulle lätt kunna jobbat på ännu mer i helgen. Kanske beror det på att jobbet egentligen är en enda lång rast. Skulle man räkna ut den effektiva arbetstiden kommer vi nog inte upp i hälften, speciellt inte denna vecka då det bara har ösregnat. Sedan har jag suttit många timmar i porten vilket också spelar in. Jag gillar porten! Det är mitt nya häng. På senare dagar har jag blivit mer tuff och kunnat säga nej till folk som försöker smita in. Men serru det går inte alltid!
Idag fick jag släppa in min första ambulans. Nervöst! Jag och utryckningsfordon i parken = illa. S kom precis när parkvärden meddelade det kommande. Det var den helt hysteriskt hispiga värden! Utan S hade jag säkert fått dåndimpen och trillat av pinn själv av hysteriskt anfall. Sedan var även J med när jag för första gången släppte ut ambulansen. Nu kan jag dessa rutiner. Jag lär mig mer och mer för varje dag.
Förrutom norska och utryckningsfordon har det idag även blivit en hel del om raketer och raketstarter. Men det är en annan historia...