Helvetet har brakat lös

Jag pratar om Gothia Cup.
Och jag gör det med blandade känslor. Såhär efter två dagar är jag redan trött på skiten. Jag blir inte överlycklig av höjljudda fjortisar som bara gapar men jag småler när lagen kommer sjungades med hejaramsor om sina länder. Jag är tacksam att jag slipper vara bland kidsen i parken men tycker det är helt ok när de går igenom min kassa. Att ha dem på avstånd är bäst! Att det blir hysteri och kaos med kollektivtrafiken trots egna Gothia-linjen är knappast oväntat. När Västtrafik knappt kan tillgodose den hemmahörande befolkningen de övriga femtioen veckorna, blir det ju inte alltid lätt under denna.
Samtidigt är jag stolt och glad att en liten stad som Göteborg har det här evenemanget varje år. Det värmer i mitt event-hjärta. Jag tycker ändå att det är väldigt coolt att så mycket folk kommer från jordens alla hörn hit till vår lilla by. Man måste se det positiva som Gothia bidrar med till kommunens ekonomi, the multiplyer effect, som kära Mr. B alltid pratade om.
Man ska inte ropa hej innan man är över bron, men det är ju bara några dagar till som helevetet med skrikiga ungar och kass kolletivtrafik håller på. Nog kan jag stå ut, hoppas jag. Jag får passa på att önska alla en trevlig vistelse. Dock lovar jag inte att vara trevlig när ni inte fattar, för örtielfte gången, hur ni kommer in i parken eller andra frågor som ni ställer sexifem gånger under veckans gång.
May the best team win!