5 dagar i Irland sätter sina spår...

Här sitter jag i soffan, snoret rinner, halsen är öm, huvudet en aning tung och jag har drabbats av nackspärr.

Jag behöver kanske inte tillägga att jag är trött. Fast jag borde kanske beskriva det som schleeten istället för det är precis så det är.

Jag tar det från början.

Fredag. Avresa Dublin.

Dimman hade lättat, redan nere på Avenyn kunde man se framåt, till skillnad från upp i Johanneberg.

Resan gick bra, alla kom med men vi blev drabbade av förseningar som jag helst hade sluppit.

Kom fram till den regniga ön och fick en smärre chock då jag för första gången var så totalt oläst på resmålet. Att landet har vänstertrafik och har ett eget inhemskt språk hade passerat mig förbi opasserat.

Hostelet var la sådär. Ändå helt ok eftersom vi bara skulle bo där. Tydligen fick Gött, Nives och jag det bästa rummet. Om man kan säga så, men till skillnad från de andra hade vi bra med utrymme, tv och en vattenkokare.
Alla träffades senare på närmaste puben och stannade där större delen av kvällen innan vi gick vidare tjugo meter till en annan.

Av misstag blev jag tvungen att dricka en Guinness och blev halvt kär. Det slutade med att det var den enda ölen jag drack på hela resan.

Jag förstår varför P gillar den, den smakar ju avslagen julmust.

Denna kväll lärde jag mig att det är endast turister som sjunger med i Drunken Sailor och att inte alla nationaliteter uppskattar a swedish folksong called Little Frogs. Givetvis menar jag smågrodorna, inte crazy frog som jag trodde där inne i dimman.

Lördagen bestod av shopping på ett gigantisk köpcentrum utanför Dublin.

Inköpen för min del blev mest smink.

Tom rulltrapporna har de på fel sida. Än var det en aning förvirrande med sidbytet.

Det var dock inget tvång att stå på endera sida av bandet som i sthlm. Skönt!

Givetvis fikade vi för första gången i himlen; Starbucks! Världens bästa ställe. Frågan är hur länge Sverige klarar sig utanför det gudabenådade kaffet och frappon?

Kvällen började med förfest i en lägenhet där några ur resesällskapet campade.

Avslutade på en club i Temple Bar, dyr entré, inredningen var a la My Sweet 16-festerna, barerna tar inte kort och man ser på låångt håll vilka killar som är svenska. Och då menar jag inte de ur vårt sällskap!

Söndags och nyårsafton. Fortsatte shoppandet men nu utan röst. Den var bortylad av musik och ilska dagen innan. I hela två dagar fick jag mest viska och tala teckenspråk med händerna.

Hittade Irlands motsvarighet till NK, Brown Thomas, fast det var mer stylish som Harrods.

Resultatet av shoppingen blev ett par Gucci-skor jag spanat in i flera år. Skit samma att jag har ett par icke Gucci som ser lika dana ut. Det var ju dessa jag velat ha längst, så jag ringde mamma.

När kvällens festligheter skulle starta kände jag mig såå fin. Klänningen satt bra och jag fick en riktigt snygg urringing om än stor. Well, ibland kan det vara svårt att dölja.

Sminkningen kändes perfekt, håret var ok men bra och glittersprayet satt som det skulle. Naglarna var rosa och fina.

Började i källaren på hostelet där killarna suttit stora delar av dagen innan vi gick till puben på hörnet.

Planen var att gå ut och club'a men så blev det inte riktigt. Stannade på puben tills det var dags att gå hem. Innan sängdags satt jag och pratade med några sköna finnar. Vem hade kunnat ana?

Nyårsdagen fortsatte tyst och Nives och jag satt mest som kollis på Starbucks med Frappos och Vanilj lattes.

För min del blev det inget festande på kvällen för att återfå rösten och låta min lever leva ett litet tag till.

Men för den sakens skull var jag ändå med på festligehterna i rum 2D och ut på en pub (en aning längre bort från hostelet, wow!!) som visade finalen i Dart-VM. Killarna satt som klistrade och jag fattade ingenting.

Sista dagen, tisdag, var vi återigen ute för att shoppa. Av någon anledning hamnade jag i tros-träsket och kom hem med elva st. Inte för att jag släppt strumporna än, tror jag inhandlade totalt nio par totalt på resan, så nu är min totala summa över hundra par tror jag. Och då vill jag påpeka att alla är rena och hela par. Är kanske uppe i femton-arton par som inte ens är brutna från förpackningen en. Det är som med Nives sneakers.

Jag ville festa rejält sista kvällen men det blev rätt lugnt.

Började i källaren återigen för att senare fortsätta till en sportsbar.

På vägen dit upptäckte jag att jag saknade mitt bankomatkort. Tänkte utanför Urban Outfitters där jag köpte de sista underkläderna om jag verkligen fick tillbaka kortet. De två kassörskorna var nämligen svenskor så jag fastnade där lite längre för att prata om vart man skulle ta vägen på kvällen. Och tydligen hade jag rätt känsla!

Så det var bara att spärra kortet och vänta tills det kommer ett nytt. Tur i oturen att det var sista dagen och att jag alltid har mammas kort som back-up.

Onsdag och dags för återresa hem. Halvkul att åka iväg tidigt, vilket gjorde att jag inte kunde åka tillbaka till UO för att ev. få tillbaka kortet, men det var nice att komma hem tidigt. Trodde jag det skulle bli. Men inte.

Själva flygningen från Dublin var till slut bara en kvart sen, men av någon anledning var både start och landningen sladding på landningsbanan. Rätt jobbigt!!

När vi landat var vi några som skulle åka kommunalt in till stan, men då det inte kom några bussar därute på landet fick vi ta taxi till Backaplan. Jag fick betala och var tvungen att ta kvittot för att skicka till Västtrafik för att få del av resegarantin, men tror du inte att jag glömde att ta kvittot, jag min kvittonazist!! Ringde Taxi Kurir och lyckades efter ett tag ta reda på vem chauffören var, men jag orkade inte fortsätta jakten när jag kom hem. Jag menar, man var ju rätt scheelten efter utgång, tidig uppstigning, flygning och väntan i kalla blåsiga Sverige.

Inte heller idag har jag varit effektiv och fått kvittot. Det är med andra ord bara att se till att fixa det imorn då.

Summan av resan är att det var trevligt, men att åka tjugo stycken kan vara knepigt.
Ta med varma sängkläder utifall rummet är kallt och försök vara så friskt och kry innan du åker så du inte smittar ner alla andra nitton deltagare!

Lång dag i sängen blev det idag. Visst är rösten tillbaka men hostan är dock inte borta. Pratar jag för mycket kommer hostan och rösten blir hesare så det är väl bara att kurera mig mer antar jag. Det är tur att mitt Chokladhjärta är så snäll och håller mig sällskap vid middagen och tvtittandet...