Skadglädje

Är den sanna glädjen har jag alltid påstått. Lite elakhet har jag allt i mig.
Därför var det med blandade känslor jag igår hörde på mitt mobilsvar, kvinnan som flyttade in i lägenheten efter mig i Kålltorp verkar inte stå ut med kidsen som härjar på övervåningen och överväger att flytta därifrån. Jag saknar den lägenheten ibland och även om jag inte jublade av glädje när ungarna ovanför åkte rullskriskor kl 7 på lördagarna eller på annat sätt härjade så jag vaknade, men jag hade aldrig några problem med det. Tänkte att jag själv kanske störde med hög musik eller någont liknade. Men ändå får jag en känsla av haha vad var det jag sa, kan jag få tillbaka lägenheten nu? Nej, jag sa aldrig något om kidsen när jag visade henne lägenheten. Min uppgift var ju att sälja in den så bra som möjligt. Hon kommer från en stilla ö så att bosätta sig i stan i en ganska lyhörd lägenhet kan vara en stor skillnad.
Anledningar till att jag inte vill tillbaka är avståndet till stan och hyran. Hade jag nu inte köpt min lägenhet i Johanneberg och om hyran hade sänkts med två-tre tusen hade jag självklart velat flytta tillbaka, för jag trivdes helt utmärkt.
Men men, gjort är gjort, bytte är bytt och kommer aldrig tillbaka.

Nu ska jag istället koncentrera mig på dagens aktiviteter som bla innehåller fika med vänner här i Eskilstuna, ringa nervösa samtal, fixa alla kvitton jag har skjutit upp ett tag och att duscha och bädda till att börja med. Det är väl bara att sätta igång då...