Situation: jobbigt!

Nyss hemkommen. Allt annat än nykter, men ändå full av känslor. Vad hände egentligen? Vad var det jag sa, vad var det han sa? Finns så många känslor som vill ut och som vill uttryckas men som verkligen inte kans skrivas här. Den är ett oerhört frustrerande tillstånd. Pratade precis med Milla om det, men att älta det allt för länge eller i många olika omgångar lönar sig inte. Jag kommer ändå att sova själv inatt. Men jag e inte bitter.
Varför finns denna känsla här? Jag har aldrig varit med om detta innan så jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Fan, ibland vill jag bara skrika rakt ut vad jag vill säga. Jag brukar vara rätt duktig på det, men då oftast vid fel tillfällen. Vad ska jag säga nu? JAG VILL HA DIG!! NU!! HÄR ÄR JAG!! VAD VÄNTAR DU PÅ? Jag gillar inte detta! Jag kommer inte att gå vinnande ur striden. Kanske är jag född till looser.

Jag träffade en annan kompis kompis. Vem det är är rätt uppenbart. Jag behövde verkligen hans sällskap ikväll. Det fick jag, men….
F. jag vet att du kommer skvallra, men du behöver inte tolka det så seriöst, för såå allvarligt
är det inte. Kan man inte få gilla en kille och den uppmärksamhet som det ibland innebär utan att det misstas för att vara någon form av intresse av förhållande. Bekräftelse e väl ordet som stämmer just nu. Jag hoppas vi ses senare å vidarutvecklar vår bekantskap. Inte på det sättet, snuskhummer!!