Depression igår - ångest idag

Ringde runt till de företag där jag sök praktik under morgonen. Det gick sådär, jag fick inte ut så mycket info som jag hoppades. Men jag ger inte upp och fortsätter min telefonterror imorn. Ännu en praktiklös dag till enda med andra ord. Känns inte så bra.

Var på Liseberg på kvällen, hämtade kläderna och skrev kontrakt. När jag kom ner till spindeln, personalomklädingsrummen, var det som om tiden stått stilla. Allt var sig likt. Som på när två julgranar. Känslan att vara tillbaka är hemsk. Jag kan inte beskriva känslan med ord, men det är jobbigt. Jag vet inte heller vad det beror på. Kanske är det det här med upptagna helger. Fast jag har ganska få tider. Mest lördagar. 3 timmars pass. Får jag ihop 1500 kr under hela julsäsongen får jag vara glad. Nästan. Klart det är skönt med sovmornar och att sluta tidigt varje lördag, men ska man jobba kan man ju lika gärna jobba ordentligt så kulorna rullar in. Men å andra sidan finns Herr Csn farligt nära dörren.

En annan sak med Liseberg är ju att det innebär att det snart är jul. Vem ska få vad? När ska jag åka hem om jag är kvar i Göteborg? Det ryktas om att tågbiljetterna är slut. Suck…

Just nu känner jag så mycket annat oxå, men vad det är kan jag inte beskriva. Jag känner mig bara nere. Eftersom jag inte riktigt vet vad det beror på kan jag inte heller göra något åt det. Jag vill inte vara nere, jag vill vara glad och ha massor av energi, hur tar jag mig dit? För tillfälligt känns det bara som att massa saker går emot mig. Att tänka på honom hjälper inte heller, jag orkar inte älta det om och om igen. Även om det gör mig glad 0och sätter ett fånigt flin på läpparna

Det fanns ändå en som idag gav mig en rejäl självförtroendeboost, mitt älskade:






Tack för att du finns gumman!!