Idag sa de hejdå till dig. Jag var inte på plats men jag tänkte dig hela dagen. Jag kom över några bilder och du var så levande, så glad. Vi kände inte varandra speciellt väl men när jag tänkte på dig minns jag ditt skratt och dina skämt täckt av ironi. Och jag tänker på Kent. För vi hade konserterna tillsammans. Nu är det bara vi kvar, jag, Kent och minnena.
torsdag, november 17, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar