Det knackade på min dörr. Jag och alltomkring mig frös till is i ett försök av verka otroligt frånvarande. Ändå skulle jag ge mig på att nå mobilen för att stänga av ljudet, parketten knarrade. Parketter knarrar alltid! Där stod jag i en konstig fryspose som om någon tryckt på kontrollens pause-knapp. Vem vill mig något så privat och intimt att de kommer och knackar på min ytterdörr? Att öppna är otänkbart. Jag gillar inte grannar och jag stod i bara strumpbyxlästen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hahahahahaha, en klassiker!
Skicka en kommentar