Mamma och pappa. Pappa och mamma. Vart ska jag börja? De har gett mig om inte allt, både mångt och mycket. De gav mig ju klyschigt nog livet, kärlek, omvårdnad och har under årens lopps skämt bort mig så till den milda grad. Men som med alla andra föräldrar har det inte alltid varit rosendans, fast det formar mig ju också.
Egentligen vill jag inte skriva så mycket mer om dem då de inte bett om att få vara med här och bloggen handlar ju om mig. Detta trots att just dessa 30 inlägg denna månad handlar just om mig och vad som gjort mig till mig. Alltså blir det hela lite kluvet. Och därmed inget långt eller egentligen uppseendeväckande inlägg. Men jag vill avsluta med att säga att jag älskar mina föräldrar. Trots deras brister, tack vare deras personlighet, för allt jag har fått och för att de är just vilka de är!
Och så går jag emot mig själv. Igen...
Imorgon: Det här åt jag idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar