Har ni saknat mig?

Dåså mina vänner. Ska vi se till att få fart på den här skutan igen? Har fått tillsägelse att jag är dålig på att blogga och ja, det kan jag sannerligen hålla med om. Uppehållet har stavats j-o-b-b.

Egentligen ville jag döpa inlägget till Kapitel I - post Göteborg, men i researchjobbet att läsa igenom tidigare inlägg inser jag att det tydligen påbörjats. Jag får helt enkelt fortsätta där jag slutade, med ett helt nytt stycke. Och det kan man nog sannerligen påstå att det är - den där kvällen då jag senast postade någon form av livstecken försvann en stor del av mitt liv. Min oerhört älskade Iphone. R.I.P. Den försvann till en iphonehimmel. Åtminstonde vad jag vill intala mig själv för att lätta ångesten som följde efter. Det var helt enkelt en för vild personalfest som slutade olyckligt. Men, problem ska lösas och jag har inte varit sen att ta tag i jakten på en ny älskling även om jag sitter här reslutatlös just ikväll. Förhoppningsvis blir det andra bullar till nästa vecka eller annan snar framtid! Hörde jag Iphone 4?

Jag har som sagt till största delen jobbat, en viss period blev det nästan tretton timmar om dagen. Lägg till en massa tåg-åkande. En gång hit och en gång dit. Om dagen! Men lite skojsigheter har jag hunnit med. Sötaste K har hållt tak över huvudet och sällskap i soffan om kvällarna och bara allmänt visat sin goda vilja. Det är jag för evigt dig tacksam om jag nu missat säga det.

Vi har haft trevligaste langos-kvällen med gänget som oväntat slutade med utgång, brandmän och "Nu kommer Berits chef bli arg på måndag!".

Tro mig, det kanske inte ser mycket ut för världen, men ingen gör lika bra langos som Koffi. Inte ens på Palantino i langosens hemland!

Vi har tagit rundtur runt Eskilstunas gamla kvarterer (och likaså mina gamla hoods, pre flytt), fikat på ordentliga konditorier....

....känt atmosfären runt vår gamla gymnasieskola....

...spankulerat i stadsparken....

...sörjt Statt...

...och för ovanlighetens skull har jag ätit söndagsmiddags hos pappa. Som bjöd på det vanliga, men ack hans bästa....

..men finast av allt var när sötaste M knöt banden med L. Det var kärlek det. Vi vet ju alla nuförtiden att störst av allt ändå är kärleken!

Vår finfina present som vi satt med halva kvällen innan. Synd att vi missade deras reaktion...