Det var inte meningen att jag skulle ha sista kvällen såhär! Fixande, visst, men nu är ljuset i tunneln långt borta tack vare allt som är kvar. Kommer jag hinna?
Vemodigt var det att jobba sista dagen, men det gick bra. Jobbigt att krama alla jag tycker om vi-ses-snart-kramar. Vissa kommer jag under dessa sju veckor tills nästa gång sakna olidligt. Tack för internet o telefoner!
Finaste present idag igen, från älsklingarna i garderoben. Så klockrent - en påse så jag inte glömmer varifrån jag kommer, fjäderdiadem och te för höstkvällar. Tack tack tack hörrni!
Nu gonatt så att jag hör klockan 5.30!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar