Fredagsreflektioner

Då var första arbetsveckan över. Nästan lite trist faktiskt. Det har varit väldigt kul så jag längtar redan till måndag. Men först längtar jag till sovmorgon imorgon. Efter elva-tolv extremt tidiga och många gånger dagar är jag totalt förtjänt av det. Även om jag vaknar klockan åtta.

Att åka tåg var idag en rolig upplevelse. Mamma sa när jag kom hem att det var tur att jag inte åkte bil imorse då en bilolycka inträffat och motorvägen var avstängt till elva-tiden. Fatta den ilskan om jag fastnat där! Men hemresan var visserligen smärtfri men ändå annorlunda. Skulle först köpa biljett kontant på kundservice men farten var inte hög med en personalstyrka på tre stycken (av säg, tjugofem kassor) och sjuttiotvå nummer innan mig. Lyckades sen skrapa ihop några slantar på mina konton så jag lyckades köpa i en automat och därmed slapp lång väntetid. Ett tåg var försenat så det hann jag med. Vilken lycka såhär på fredagen. Men allt raserades när jag blev bortknuffad av en man på tåget för han ansåg jag tog hans sällskaps plats så jag fick njuta en timme sittandes vid toaletten i gången istället.

Både mamma och pappa jobbade när jag kom hem och inte bara det. Det mesta är nerpackat inför deras flytt om en vecka och det känns både jobbigt och sorgligt. Som vanligt inser man hur stort allt är när det är tomt. Att jag själv flyttar kan jag anpassa mig till men psykiskt är det tungt att föräldrarhemmet flyttas. Min stabila punkt liksom. Men men, that's life. Mitt liv i alla fall.

Ikväll är det NRJ in the park i Göteborg och jag är faktiskt väldigt glad att slippa det i år. De kvällarna kan vara riktigt roliga men de kan också vara för jävliga. Jag tänker på mina kollegor nu när jag sitter i lugna fotöljen trettiofem mil bort. Men nu vankas nog sängen ändå. Svenssonliv med måndag-fredag 9-17-jobb och tidigt (frivillig) sänggående vid tio en fredag kan bli min nya melodi. Vuxenpoäng på det antar jag!