Trött men glad och stolt

Det märks att jag vant mig av med de här sena arbetspassen. Att komma hem vid midnatt var ett tag sen nu och humöret och orken är inte på topp kan jag lova. Jag går helt enkelt på glädjen från konserten trots tjutande öronen. Där jag tydligen missade Max 500 på grund av rast, men jag har tre chanser till att ta igen. I övrigt var det bra. Inte bättre än Kalasturnén på Röda Sten 2002, men mer än tältkonserten 2005 (kanske för att jag då var sjuk?) och inte heller i klass med deras senaste besök i hallen 2008 men överlag bra. Det är klart att jag känner någon form av stolthet när man sitter bakom scen någorlunda nära bandet. För det vi har gemensamt, barn- och ungdomens kulisser i form av Smestan.