Sundbyholm

Efter att jag umgåtts med mig själv i stadsparken gick jag hem och föreslog för mina föräldrar att vi skulle åka på tur. Anhalt ett blev som bilden nedan visar, Slagstaglass. Första för i år, första på flera år faktiskt. Gott naturligtvis men jag är inte en av de wow-anhängare.

Fortsatte vidare ut mot landet, landet som i sommarstugelandet ute i Sundbyholm. Jag tror det var första gången jag var där sedan mormor dog vilket i år blir fyra. Läskigt.
Minnen, sommardofter och behovet att knalla runt barfota i gräset fick mig att tjata på de äldre hur de skulle styra bilen. Och banne mig, det doftade detsamma. Gräset kändes lika under mina fötter men mycket annat var ändrat. Saker stod inte på sin plats och jag vet inte om det är tiden som gått eller jag som blivit äldre men hur jag såg allt var annorlunda. Visst var det lite tomt utan mormor och att någon bor där mer temporät, men jag förstår att tiden inte alls finns.

Det var najs att vara barn och få möjlighet att hänga där back in the days. Idag får jag vara glad för alla minnen jag förknippar med huset, tomten, bryggorna, busshållplatsen, slottet, ja hela området faktiskt.

Så här i syréntider såg huset inte alls lika tomt och övergivet ut. Det var mer slitet än jag föreställde mig det men det är ändå symbolen för mina barndoms somrar.

Inget ordentligt land utan en mulltoa. Den var läskig när jag var liten.

Den är säkert minst lika läskig idag. Tack du store för rinnande vatten!

Ett par, fortfarande, vita ben men fötter fria i gräs. Mer sommar än så blir det sällan!

Titta, min gamla trasiga skruttkamera fick till en rejält fin sommarbild.

Min gamla lekstuga där jag var kung över alla tekalas när jag var under tio.

Sen blev jag hövding över de hemliga klubbars-klubbar.

Ack vad huslig jag var på den tiden.