Lotta vs. Morrissey

Vilken dag! 13 h senare, hemkommen och rätt slut.
Premiär för Lotta på Liseberg, allsången som i år även sänds på tv. Mamma skickade ett sms att jag skulle vinka om jag filmades. As if. Knô sig fram bland ilskna och hetsiga pensionärer bland Ola-tokiga tonårstjejer känns knappast lockande på en kvarts rast. Men bra kontakt fick jag med Mamma-Ola och Pappa-Ola när de gjorde entré i parken. Trevliga var de och så trevlig som jag var fick jag nog halva inne på deras son!
Som den snackis premiären varit bland personalen, för att inte tala om i pressen, var förväntningarna höga. Allt flöt, tålamodskontot sjönk lyckligtvis aldrig ner på risk-nivå och när jag väl tittade förbi (inte för att jag såg mycket, området kring scenen var packat, kanske fick tvtittarna ett hum om den massiva publikanstormningen) fick jag åtminstonde höra min favorit-allsång, Calle Schewens vals. I roslagens famn på....

Även indigubben Morrissey gjorde besök i parken genom konsert i hallen. Efter mina år på pv var det naturligt att titta in för att se what the fuzz was all about. Nog för att hans rörelsechema var som en stel älg, men man kan inte ta ifrån honom att han är en sjukt stilig karl, med en arrogant uppsyn som ändå är mer sexigt än frånstötande, för att inte tala om de stiliga kläderna! Nu har jag inte lyssnat mycket på musiken men jag tror att jag hade gillat det om jag gjort ett försök. Jag gillade ju det lilla jag hörde ikväll så jag förstår att de inbitna fansen jag pratade med efteråt var lyriska.

Nu ska jag göra som alla andra kvällar - sova eftersom det är en öppning/stängnings-dag imorgon också. En helt vanlig dag med andra ord.