Schlagerdrömmar slutar kanske inte alltid i moll.

Tänk följande scenario, två tillpiffade tjejer M1 & M2, befinner sig på en flashig bar i en trendig del i en storstad. Målet för kvällen är det uppenbara, att ragga. M1 ser en vad som ser ut att vara en Hunk stående på andra sidan baren och börjar således kasta långa blickar tills han upptäcker henne. Och när han gör det uppstår Blixtar och dunder – magiska under!

Efter en stund går M1 med självsäkra steg fram till Hunken och säger; You killing me tenderly, everytime you look at me, oh so bittersweet, baby, baby. Ragget är med på noterna och ger henne det där lilla extra nonchalanta leendet och vänder sig sedan om till bartendern för att beställa en flaska champagne. Efteråt vänder han sig åter mot M1 och viskar i hennes öra; Can you keep a secret, can you keep a secret, I’m in love with you.

Kvällen fortskrider och efter att nivån stigit och båda börjar bli sådär lagomt lulliga man lätt blir efter champagne ber M1 Hunken följa med hem med orden; Så vill stjärnorna, så vill gudarna, så har änglarna bestämt, Stay the night and Show me heaven!

Ingen onödig tid ödslas och snart sitter de i taxin och hånglar medans bilradion spelar Sweet kissing in the moonlight.

Kläder flyger av när paret väl entrat M1 flashiga lägenhet och när de båda når sängen för att fullborda den intima stunden sjunger M1; I wanna feel Love, love, love, lift me up in the sky…

Mycket snart faller Hunken pömsigt ner bredvid M1 samtidigt som tidig bakfylla sätter in på henne. Champangedimman lättar och hon inser att Hunken kanske inte var Måns Zelmerlöw trots allt så det enda hon får ur sig är Snälla, snälla, ja jag vet att det lågt att be, men jag skiter i det, det är nog dags för dig att gå hem nu. När han oväntat rycks upp ur sin champagnefyllda pömsighet och försöker förstå vad tjejen bredvid honom gnäller om är allt han hör; Baby, goodbye, baby farewell, I don’t wanne lie cause we can’t stay together my friend, this is the end, the picture is wrong. You're not even on because you're gone.

Ut ur lägenheten kastas Hunken och skämmig tvingas lomma hem till sin egna ungkarlslya sådär på morgonkvisten utan att förstå vad som egentligen hände. Och utan varken namn eller nummer till M1 som i sin tur somnat om och nästa dag knappt minns kvällens snabba privata event.

Det går ett tag, vintern blir till vår som blir till sommar och på en uteservering stöter de båda ihop igen. För första gången. Hunkens känslor börjar åter svalla upp och pulsen ökar. M1 som sist kanske var lite för champagneglad känner knappt igen honom. Då det gått ett tag har han ändå haft tid att funderat och ödslar nu ingen tid på att missa tillfället att berätta hur tankarna gått. Efter stela inledande hälsningsritualer tar han sats och säger; här kommer en Kärlekssång från mig; Your my world, I could walk a 1000 miles to be with you, Welcome to my life, Jag ska slåss i dina kvarter för att få träffa dig igen. M1 som inte alls känner samma sak denna gång kontrar med ett spydigt Disconnect me, unattach, we were never meant to be. Hunken får en liten tår i ögat och med oerhörd smärta i hjärtat när han hör M1’s elakheter. Han ska till att säga What if när han snabbt blir avbruten av M1 som fortsätter; I’m moving on and I’m gonna get stronger now, and nothing will break me down! It's my life, and I do what I feel like, tell the boys that it's my life when I'll walk the night.